Imorgon är det äntligen dags för mig och Aladdin att säsongsdebutera på dressyrbanan. Det blir bara en LB:1, vilket känns fullt tillräckligt med tanke på på att Aladdin fäller som en tok och inte riktigt är på toppenhumör. Som alltid så siktar jag på att rida så bra som möjligt och över 63 %.
Det verkar också som jag får med lite supporters i form av M. och E. från stallet samt pappa och Maggan. Det är alltid extra roligt och kul med stöd på läktaren och man blir så mycket mer peppad och taggad. Då pappa och Maggan är noviser gällande det här med dressyr så kan jag rekommendera fantastiska Havrepappans pricksäkra och underhållande inlägg "Dressyrtävlingar för dummies".
Jag fnissade en hel del när jag läste inlägget samtidigt som jag hoppas på att dressyrtävlingar någon gång ska bli lika trevliga familjetillställningar som hopptävlingar. Som det ser ut nu vågar man knappt släppa en fis på läktaren med risk för att få onda ögat på sig. Nej, lite mer liv och rörelse och framför allt lite gladare miner bland domare, tävlande och övriga hade varit väldigt uppskattat. För Aladdins och min del spelar det inte så stor roll om någon rör sig eller pratar på läktaren då Aladdin är mycket mer rädd för domarborden som han verkar tro vara förklädda sabeltandade tigrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar