Idag har jag genom jobbet spenderat hela dagen på Kulturhuset och fått en stor portion läsinspiration genom Författardagen. Jag har bl.a. lyssnat till Arkan Asaads fantastiskt vemodiga livsberättelse, skildrad i boken "Stjärnlösa nätter". Jag har tagit del av Emma Anderssons inspirationstal till att våga kämpa för sina drömmar och så länge du vill så kan du också, vilket hon har visat med boken " Där drömmar blir till". Min inre kentaur vaknade återigen till liv när jag lyssnade på Moa Matthis och Lin Hallbergs samtal om synen på hästböcker och varför man som författare till hästböcker ifrågasätts jämt och ständigt. Matthis liknelse med den läsande tjejen med raggiga ben och kraftigt skodda hovar, som bara väntar på att få sätta av i full galopp, där under jeansen: det hon kallar den läsande kentauren fann jag oerhört träffande.
Trots att jag har suttit tyst och stilla i princip en hel dag, med undantag för den lilla gångpromenaden då den mycket tilltalande lunchen serverades, så känner jag mig fylld av energi och inspiration. Naturligtvis så är inte allt lika intressant under en sådan här dag, men det är just det som är grejen med en författardag. Här kan jag själv välja vad jag enbart vill lyssna till för lyssnandet skull och vad jag vill ta med mig hem och eventuellt göra något mer av.
Imorgon blir det definitivt ett besök på biblioteket och då hoppas jag på att få med mig "Stjärnlösa nätter", "Där drömmar blir till". Det blir nog också ett sväng bortom hästhyllan där jag förhoppningsvis hittar ett exemplar av Lin Hallbergs "Adzerk - den vita hingsten", en bok som vann Barnens romanpris 2010 med motiveringen:
"Klockren och jättebra, en spännande bok, fast det är en hästbok" .
Hur man nu kan skriva en så otroligt korkad motivering men samtidigt otroligt tydlig kommentar som visar den från kultursidans rådande syn på hästböcker. Är det någon som kan tänka sig att man skulle kunna skriva en likadan motivering om en bok med fotboll som tema?
Jag blir så irriterad när jag tänker på det och samtidigt så kan jag inte undgå att dra en parallell till den övriga rådande synen på ridsport. Jag vet inte hur ofta jag får försvara "min" valda sport inte bara gällande om det verkligen är en "sport" eller varför jag "leker med maten" och nu menar jag alltså kommentarer från vuxna män, inte barn som man mycket väl skulle kunna tänka sig. Detsamma gällande synen på friskvård. En dag i stallet är synnerligen friskvård; efter att ha mockat ett antal boxar är pulsen ganska så hög och efter att ha ryktat en genomlerig häst så är dina armuskler som spagetti och efter ett tufft dressyrpass så är det inte bara dina magmuskler som längtar efter en vilopaus utan dina ben är också ganska så slutkörda. När jag åker hem ifrån stallet så känner jag mig friskare och starkare än någonsin både fysiskt och psykiskt och det är vad jag kallar för friskvård. Men uppenbarligen delar jag inte den åsikten med staten som vägrar att erkänna ridsport som en friksvårdsaktivitet och därmed ge mig som utövare av sporten en möjlighet att söka ett litet men nog så välkomnande bidrag i form av friskvårdsbidrag. Nejdå, det blev avslag direkt på min ansökan!
Nej, hästböcker avfärdas gärna som små berättelser om flickor som gullar med sina favorithästar och därmed utvecklar sin omhuldande förmåga och liksom ridsporten ifrågasätts de ständigt. Jag ser fram emot den dag då jag slipper att försvara mitt val av idrott och läsande kentaurer slipper höra att hästböcker inte är "riktig litteratur"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar