Maffig dystopi

Jag gillar verkligen dystopiska böcker och redan som tonåring slukade jag Stephen Kings "Pestens tid". Inför ett temaarbete med en gymnasieklass läste jag enbart denna typ av böcker en hel höst men kände dock att det blev lite väl deprimerat och svart i längden. Några av de böckerna är dock läsupplevelser som jag aldrig kommer att glömma.

Favoriterna var och är:

Margaret Atwoods "Oryx och Krake"
Danny Wattins "Ursäkta din själ dog nyss"
Cormac McCarthy´s "Vägen"
 Suzanne Collins Hungerspelen-triologi. (Jag såg filmatiseringen av den första boken igår och blev positivt överraskad. Jag ser fram filmatiseringen av bok nummer två; Fatta Eld) 

Detta påsklov har jag slukat Justin Cronins närmare tusensidiga mästerverk "Flickan från Ingenstans" och kan kallt konstatera att den direkt flyttar in på ovanstående lista. Att boken är så pass tjock är bara till dess fördel och det blir verkligen en episk känsla över boken som dessutom rör sig i ett vida omfattande tidsspann.

Handlingen är förlagd till Nordamerika där ett militärt experiment kollapsar och ett fruktansvärt virus släpps ut till omgivningen. På 38 minuter förändras världen och de överlevande kan inget annat göra än att acceptera det faktum att världen aldrig mer kommer att vara sig lik. Mitt i allt kaos står sexåriga Amy Harper, flickan från ingenstans, som är den enda som kan rädda de alla. Hennes resa börjar med viruset och resan kommer att vara längre och större än någon någonsin kunnat ana.

Cronin är likt King en fantastisk författare till att kunna beskriva och skildra på ett levande sätt men utan att bli för långrandig och långsam vilket King gärna blir. Likaså är Cronin en mästare på att på ett mystiskt och gåtfullt sätt inte skriva ut allt utan låta dig som läsare tolka och fylla i.

Det enda negativa med boken är att den tog slut för fort och jag var inte klar när boken var klar med mig. Jag vill veta mer om Amy Harper, om Peter och världen. Finns det hopp eller inte?