Nu är hon här!

Efter att vattnet gått kl 23:30 den 24/5 och kom så värkarna igång ganska snabbt. Vid tjugo över ett på natten åkte vi in till sjukhuset. Väntan där från halv 2 tills dess att allt var klart på morgonkvisten kändes evighetslång även om förloppet i verkligheten gick ganska snabbt och utan några större problem (men usch vad ont det gör, det hade jag glömt sen sist).

När klockan visade 5:54 i måndags morse kom så vår lilla flicka Felicia till världen. Hon vägde 3425 gram och var 49 cm lång och allt såg bra ut.
Både jag och Björn var ganska trötta då vi inte sovit på 24 timmar så det blev en lugn förmiddag uppe på BB. Lilla Felicia var även hon lugn och hon varvade amning med sömn. Efter lunch begav sig Björn hemåt för att hämta den stolta storebrodern.

Stolt var bara förnamnet och Felicia överröstes av inte helt varsamma pussar, teckningar och kramar av sin storebroder och Sebbe var topptunnor fylld med energi. Efter 2 timmar på BB tyckte dock Sebbe (samt hans mamma och pappa) att det var dags att bege sig hemåt (då det började gå lite väl hårdhänt till) så han och Björn begav sig av hemåt medan jag och Felicia spenderade natten på BB.

Trots en ganska intensiv natt (utan tillgång till någon napp =S )utan så mycket sömn kände jag direkt på tisdagsmorgonen att jag ville hem, så vid lunch kom en stolt pappa och den ännu stoltare storebrodern och packade in mamma och lillasyster i bilen och vi kunde åka hem till hemmets trygga vrå!

Så nu sitter man här hemma med det lilla knytet bredvid sig. Hon blir bara finare och finare för varje minut som går och det är knappt man kan ta ögonen ifrån henne. Att se henne och Sebastian tillsammans får en att inse hur lyckligt lottad man är med två så fina och underbara barn!