1 dag kvar på 2010

Imorgon går 2010 mot sitt slut och 2011 intar arenan. Överallt så kan man läsa årsöversikter över vad som hänt inrikes och utrikes men här tänkte jag sammanfatta mitt 2010:

Vintern sträckte sig fram ända till mars och i samband med påsk och Sebastians födelsedag så slog plötsligt vädret om och vi kunde fira hans dag utomhus. Den bästa presenten var cykeln han fick. Björn och farfar var envisa och vägrade sätta på stödhjul, något som jag tyckte att vi skulle göra. Skam de som ger sig, så rätt de hade. Några veckor senare cyklade Sebastians som aldrig förr och kunde både starta och stanna helt själv.

Att cykla var lite väl överkurs för Felicia men i samma veva som Sebastian knäckte cykelkoden så knäckte Felicia kryparkoden och sen dröjde det inte länge förrän hon även gick.

Efter att ha tittat på ponnyakuten på SVT så blev jag så inspirerad av Tobbe Larssons lastningstips att jag tog tag i Aladdins lastningsproblem. Efter att tålmodigt tränat och tränat i fem veckor stegade Aladdin upp på transporten som aldrig förr. Nästa steg var att köra, något som var väldigt obehagligt enligt Aladdin, men efter lite träning så gick även detta moment bättre.

Lagom till Felicias 1 års kalas så visade vädret sig från sin bästa sida och bjöd på 25 gradig värme och solsken, vilket innebar korvgrillning och släktsammankomst i trädgården. Värmen höll i sig hela sommaren och för att överleva så fick det bli mycket skugga och mycket bad vid Tydingesjön. Björn tog denna sommar bara två veckors semester, vilket innebar att det blev två ihoptryckta veckor med en hel del nöje; Ölands djurpark, High Chaparrall, Tydingesjön, Norjeboke.

I början av sommaren blev jag faster för första gången då Mattes och Mias bedårande Ida föddes.

När sommarlovet var tillända så började jobbet igen och en vecka innan skolstart fick jag erbjudande om att stanna en termin till, vilket jag så gladeligen gjorde. Lagom till skolstart så satte även dressyrträningen igång igen och redan i våras så hade jag och Aladdin börjat återfinna formen igen. Vi var i juni bl.a. med och red i första omgången av knockoutdressyren där vi slog personligt rekord med 203 poäng och 70 % i LB:1. Hösten innebar fortsatt fokus och vi passade på att starta två lokalatävlingar där vi red på godkända procent: Hässleholm och Sösdala. Vi passade också på att njuta av en tretimmars ridtur uppe Hovdala med Pernilla och Linda, något som vi ska göra om till våren. Som avslutning på tävlingssäsongen tog vi hem klubbmästartiteln i LC:2, med tre jämna och fina ritter som låg i genomsnitt på 67 %.

I oktober fyllde min älskade man 30, vilket naturligtvis förevigades med en rolig fest, men oj vad sliten man var dagen efter. Förövrigt ägnades en stor del av hösten åt vår köksrenovering härhemma och resultatet blev över förväntan. Det var minsann inte bara jag och Björn som var glada när renoveringen var klar, utan även barnen som var trötta på mackor, fil och yoggi.

Om Felicia knäckte kryparkoden i mars så knäckte hon talkoden under hösten och varje dag så överraskade hon oss härhemma med nya ord som exempelvis : Baschian! (Sebastian), escht (häst). Sebastian har under hösten växt och växt och växt och dessutom blivit allt mer intresserad av att lära sig och skriva och räkna. Att skriva av sitt namn har han lärt sig under hösten. Även hans tal har gått framåt avsevärt.

Snö i mängder har det kommit i december och Björn har slitit med allt skottande var och varannan dag. I slutet av december avtackades jag på jobbet och samma dag fick jag erbjudande om ett nytt jobb, vilket ska bli spännande. Julen firades här hemma tillsammans med syrran och hennes familj och bland barnens julklappar kan följande nämnas: gunghäst, riddarutrustning, Woody och spis.

Imorgon avslutas året och som alltid så ska det bli spännande att se vad 2011 har att bjuda på.

Kram på er alla bloggläsare och gott nytt år!

Kunskapstörst

Min lille fyraåring vill så gärna lära sig skriva och räkna. Vilken tur att han fick dessa underbara böcker av mormor och morfar i julklapp:

Jag hade likadana böcker när jag var liten och jag minns speciellt när pappa skulle lära mig klockan och vi hade tränat och tränat och tränat på vad ett dygn var. När pappa frågade mig kommande morgon vad ett dygn var så svarade jag: DYNGA!

Mitt liv bland ungar, HUNDAR och hästar!

Efter att ha ögnat igenom en del av mina inlägg det senaste året så inser jag att jag har glömt att skriva om två viktiga familjemedlemmar. Två familjemedlemmar som nämns i bloggtiteln men inte har getts någon vidare plats här i bloggen. De två familjemedlemmarna är våra två älskade hundar Wilma och Tuva.

Wilma - född -99 korsning Border Collie/Labrador

Wilma flyttade till oss julen 2000, då 1 1/2 år gammal. Jag, syrran, brorsan och mamma hämtade henne i Dalby utanför Lund på juldagen och redan vid första ögonkastet så var jag förlorad i hennes ursöta uppsyn och fina teckning med ett svart sjok över ena sidan av ansiktet samt en svart fläck ovanför svansen på den förövrigt helvita kroppen.

När vi först fick Wilma så var hon makalös på att hoppa, dra i kopplet och försvinna så fort man släppte lös henne. Å andra sidan kunde hon en hel hop med tricks som faktiskt fortfarande finns kvar i minnet idag och med rätt motivation, som t.e.x korv, så spelar hon gärna död eller fnyser när man säger "Göran Persson". Genom åren så har vi både tränat lydnad och agility med henne men både jag och Björn insåg tämligen snabbt att vår lilla Wilma stundtals är ganska lik tjuren Ferdinand. Ett nämnvärt minne är när Björn och Wilma deltog i agilitypokalen i Kramfors. Mitt på banan fick Wilma syn på något, stannade upp, satte sig ner och var sedan totalt okontaktbar. Trots upprepade försök till att få kontakt blev Björn allt mer lik matadoren i den ovannämnda tecknade klassikern. Det var också sista gången som Björn och Wilma deltog i en agiltytävling.

Även om inte Wilma vunnit en massa priser i lydnad och agility så är hon fortfarande den allra bästa familjehunden och jag kan utan någon som helst oro i kroppen släppa ut henne med Sebastian hållandes i kopplet. Likaså behöver jag aldrig någonsin be Wilma två gånger om att hoppa upp vare sig i sängen eller soffan. Hon gör det så gärna och verkar än idag tro att hon är en chihuahua på 6 kilo och inte en blandis på 22 kg.

Åren går och vår älskade Wilma har hunnit bli 11 år gammal. Livmodern är bortopererad men förövrigt är hon hur fräsch som helst. Det där hoppandet, dragandet i kopplet och försvinnandet som hon höll på med i sin ungdom är näst intill försvunnit och numera nöjer hon sig med att skälla ut rådjuren istället för att springa efter dem... oftast i alla fall...

Tuva - född -01 korsning schäfer/Siberian Husky

När Wilma bott hos oss ett tag så tyckte både jag och Björn att hon behövde en liten kompis och av en slump så ledde det oss ut till en bondgård i Nävlinge där vi träffade lilla Tuva, då 7 veckor gammal. Samma dag som vi hämtade henne fick hon raskt finna sig i att åka den långa resan från Skåne till Norrland med oss, en resa som gick helt utan problem. En som dock fick sig en chockartad upplevelse var Wilma som när hon förstod att Tuva flyttat in till oss permanent och inte bara tillfälligt, surade i en hel vecka och morrade åt Tuva så fort hon rörde sig. Efter ett tag gonade hon dock till sig och de två har varit bästa vänner sen dess.

Tuva är världens mest trogna hund och viker inte gärna från min sida. Vad jag än har bett henne om så har hon ställt upp och gjort sitt bästa, vare sig det gällt agility, lydnad eller andra upptåg. Däremot så är hon av en mer ettrig typ än vad Wilma är, vilket märks tydligt när vi möter små skällande hundar... Trots att hon reagerar rätt starkt på en del hundar så är hon världens snällaste med barnen, däremot tröttnar hon rätt fort och går gärna och lägger sig i sin bädd för att vara ifred. Någon kvällshund är hon inte heller utan vid sjutiden går hon och lägger sig och när klockan slår 22 då kommer hon inknatande till oss och undrar om inte vi ska lägga oss.

Tuva har bortsett från de senaste åren alltid varit med i stallet och första gången hon var med lös på en ridtur var när jag red Pigall i Härnösand och Tuva var fyra månader. Jag kommer aldrig att glömma Tuvas min när hon för första gången insåg var den så himmelskt goda hästskiten kom ifrån. Pigall stannade helt sonika till mitt under ridturen och klämde fram ett par präktiga hästtollar och precis bakom stod Tuva, Med ögon som tefat så insåg hon att hästen verkligen är hundens bästa vän... Bortsett från hästbajset så gillade Tuva bäst galopperna, då spetsade både hon och hästen öronen och sen gällde det för en själv att grabba tag i manen för att hänga med. Då Aladdin står mitt i city så kan tyvärr inte Tuva längre följa med på några ridturer, vilket är väldigt synd.

Nu har Tuva blivit 9 år gammal men hon är fortfarande lika arbetsvillig som alltid och tvekar aldrig om det så gäller cykeltur eller promenad i skogen. Allra bäst gillar hon att bada och då gäller det att man letar upp rejäla pinnar att slänga ut i vattnet, vilka Tuva sedan apporterar mycket snyggt och noggrant

Jag försöker att inte tänka på den dag då våra älskade hundar inte längre är med oss och det är svårt att tänka sig hur det kommer att kännas då jag och Björn inte någon gång i vårt vuxna liv levt utan våra trogna följeslagare Wilma och Tuva. Hela familjen hoppas på att vi får förmånen att få ha våra hundar vid vår sida i många år fram över.

Julhysteri och julgemenskap

Vi har alla överlevt julhelgen och med magar fyllda av skinka, sill och julgodis pustar vi nu ut i soffan och laddar om inför nyårshelgen.

Julafton firades här hemma i år med syrran och hela hennes härliga familj inklusive ursöta Diva som förövrigt blev riktigt bra kompis med vår Tuva. När tomten kom var både barn och hundar på topp och när julklapparna delades ut var det full fokus på att ta sig igenom lager av snören och julklappspapper för att nå skatterna inuti. Barnen fick jättefina presenter och gladast av alla tror jag att Sebastian blev när han öppnade paketet med riddarutrustning. Han skrek rätt ut och kramade sen om både mig och Björn med ögon fyllda av lycka.

När storebror fick en riddarutrustning fick lillasyster istället hålla till godo med älvvingar, trollspö samt en riktigt fräck gunghäst som både gnäggade och viftade på svansen. Så med en riddare och en älvkrigare i huset känner både jag och Björn oss trygga.

När paketen delades ut av vår eminenta tomte så var det inte bara barnen som satt på pass, på första parkett låg Wilma som väntade på den årliga julklappen som hon alltid öppnar helt själv...

Som förälder är det inte julklappsutdelningen eller det ståtliga julbordet som är höjdpunkten på julafton. Istället är det stunden när all julmat är undandukad, disken är fixad och barnen snällt sitter och leker med sina nya leksaker som vi njuter mest av. Hos oss är det då som den årliga julklappsleken går av stapeln. I år drog jag och Björn det längsta strået och lyckades kamma in alla julklapparna till syrran och Victors förtret och när väl julklappsleken var till ända så underhöll spelet "Helt hysteriskt" oss hela resterande tid av kvällen. Spelet som jag fått av mina kollegor höll verkligen måttet och gapskratt, hysteriska anfall och en hel del fnitter hördes under julaftonskvällen.

Trots den stundtals höga ljudvolymen under spelets gång så var det inte alla som orkade ända fram till mål och vid elvasnåret såg det ut så här i och vid soffan:

Nu är julhelgen till ända och i goda vänners och släktingars lag har vi verkligen njutit i fulla drag av allt vad julen innebär; julmat, julmys och gemenskap. För visst glömmer vi det där ibland till förmån för all julklappshysteri, den där gemenskapen som är själva kärnan i hela julhelgen. Jag blev oerhört glad över de där julklapparna som jag fick men lika glad blir jag när jag ser denna underbara bild som för mig symboliserar allt det som jag vill att julen ska handla om; gemenskap, ömhet och kärlek!

God Jul och god fortsättning på året önskar jag alla bloggläsare!

Förväntan...

För en vecka sedan var hela huset fyllt av koncentration. Koncentration i samband med julgranspåklädning med allt vad det innebar av julgranskulor, glitter och ljusslinga.





Ikväll har hela huset sprudlat av förväntan. Förväntan över alla julklappar som ligger vackert inslagna under granen. Förväntan över julskinkan som luktar så gott där den ligger och puttrar i grytan och förväntan blandad med oro över om tomten ska kunna ta sig hit imorgon eller inte med tanke på väglaget.

Det må vara barnen som sprudlar mest av denna förväntan men vi föräldrar ligger minsann inte långt efter. För visst pirrar det fortfarande i magen på en när man hittar en julklapp adresserad till en och visst gör sig fingrarna beredda på att slita av snöret och riva upp pappret på en gång.

Hur gärna jag än vill gå loss på alla julkapparna så måste jag likt barnen ge mig till tåls då det trots allt inte är julafton förrän imorgon. Men imorgon då ska det minsann öppnas julklappar så det bara ryker om det och jag kommer att bli som barn på nytt!

En dag fylld av känslor

Sista dagen på jobbet inföll idag och som alltid vid julavslutningarna var det dags för den årliga lärarshowen. Kvalitén på showen brukar variera en aning men roligt har vi när vi tränar och förbereder och höjdpunkten är helt klart när vi uppträder i aulan för eleverna. Än så länge finns inget bildbevis men om det kommer ut så lovar jag att länka det och så får ni själva avgöra om det var lika bra som vi hade roligt.

När sista uppträdet var klart så blev jag helt tagen på sängen då mina underbara kollegor totalt överraskade mig med avtackning, presenter och en väldigt rörande avtackningstal. Jag kunde med nöd och näppe hålla tillbaka tårarna så rörd blev jag. Jag minns inte ens vad jag svamlade om i mikrofonen när jag skulle tacka, det var någonting om "tack för mig, vi ses på studenten!". Jag hoppas att jag inte gjorde bort mig allt för mycket, det kom direkt ur hjärtat utan att genomgå någon sållningsprocess.

Efter att ha packat ur mitt rum, rensat anslagstavlan och raderat min bakgrundsbild på datorn satte jag nyckeln i låset till mitt arbetsrum för sista gången och gick med tunga steg till expeditionen för att återlämna nycklarna. Efter många kramar, många farväl och tårar som stundtals trängde upp ur ögonvrån så startade jag bilen och tittade en sista gång på min forna arbetsplats och med vetskapen om att det har varit en fantastisk tid med underbara kollegor, härliga elever och en hel del massa skoj omfamnar jag nu framtiden och låter mig föras framåt mot nya spännande utmaningar och nya roliga arbetsplatser.

Tack för denna tid!
Vi ses!
Kram Terese

Trött så jag nästan kräks...

Herregud vilken dag! Sa hejdå till min älskade man som tidigt imorse begav sig av mot Stenungsund för inventering, steg upp och gjorde vid mig och väckte sen barnen för påklädning och lämning till dagis. Körde sen inom jobbet en runda och fixade lite och begav mig sen av till arbetsintervju. Det kändes rätt bra när jag körde därifrån men efter lite analyserande hit och dit så vete tusan om jag gjorde så bra ifrån mig egentligen...

Fullt ös sedan med avslutningslektioner, restuppgifter, betygsättning och hopplock. Fällde nästan en tår när jag plockade ner mina grejer från min anslagstavla på arbetsrummet. Däremot har jag inte plockat bort min skrämsläckare från datorn, det får var det sista jag gör innan jag lämnar nycklarna imorgon. Då är det hej då, finito, go natt, tack och adjö...

Efter att nästan ha hunnit med allt så var det dags för träning inför lärarnas avslutningsshow - väldigt kul och jag tror att det kommer att bli kanon imorgon. Raskt hemåt sedan och hämta barnen på dagis, hem och fixa middag samt lite julgodisfixande som jag lovat Sebastian. Mysa med barnen, pyjamas, välling och godnattsagor. Ännu mer restuppgifter, kursbokslut och betygsskrivande... herregud vilken dag.

Shit, jag är så trött att jag nästan kräks!

Julförberedelser

Imorgon går jag min sista hela jobbvecka till mötes. Den 21 december slutar terminen och sorgligt nog så verkar det också bli min sista termin på jobbet då vi är för många svensklärare och jag är sist in, vilket gör att jag också blir först ut. Det är trist som tusan då jag trivs som fisken i vattnet med elever, kollegor och arbetsplatsen överlag. Men som alltid så hjälper det inte att gräva ner sig och deppa utan istället så försöker jag se det som en förändringens tid som förhoppningsvis leder till ett nytt spännande jobb efter jul.

Jul, ja! Den närmar sig och en del julförberedelser har i hunnit med i helgen. En gran har köpts in. Tät, fin och stor! Tyvärr lite väl stor då den för tillfället inte kan stå upprätt i garaget, men vi får väl såga av lite i toppen så ska vi nog få in den utan problem. Även en del julklappar har inhandlats och ligger i tryggt förvar ute i gästrummet och bara väntar på att slås in.

Då vädret visade sig från sin allra bästa sida idag med solsken, hög luft och lagom temperatur så gjorde jag och Sebastian årets debut i pulkabacken. Påklädda upp till tänderna så åkte vi för fulla muggar i backen och återigen så vann tefatet över pulkan. Finns det någon som inte gillar när det går snabbt nerför samtidigt som det snurrar?

En andra omgång av lussebullar bakade vi idag och hela familjen var engagerad i baket och resultatet blev riktigt bra. Nu gäller det bara att inte äta upp alla innan julafton...

Ett steg upp

Dressyrträning igår och med ett antal minusgrader ute så var tårna rejält frusna när vi kom fram till ridhuset. Efter lite travarbete började jag återfå känseln och värmen började sprida sig i kroppen.

Vi fortsatte arbeta med öppnor och slutor och jag tror minsann att jag börjat få ihop teorin och praktiken nu och Aladdin har nog aldrig känts så fin. T.o.m. de där förbaskade slutorna i höger varv börjar ta sig också, men visst märks det att det är mitt svåra varv.

I galoppen arbetade vi med förvänd galopp på 20 minuters volt med ökning och minskning av voltstorleken. Vi växlade sedan med förvänd - travövergång - rätt galopp. Detta gick verkligen över förväntan och jag märker hur mycket mjukare Aladdin blir när vi växlar mellan förvänd och vanlig galopp. Dessutom är det så himla roligt att kunna arbeta i galoppen och inte enbart behöva fokusera på att få ihop honom. Den senaste tiden har det verkligen gått framåt med galoppen och höger galoppen som vi har slitit med så länge har äntligen blivit mycket mjukare och lösgjord vilket är riktigt kul. Att känna att man kommit ett litet steg upp på den långa dressyrtrappan är väldigt roligt och jag ser verkligen fram emot nästa säsong då vi ska försöka komma ut och tävla lite.

Nu börjar det rulla på igen

Efter fyra veckors köksrenovering och tre veckor med feber och förkylning i huset verkar det nu äntligen gå åt rätt håll.

Köket är uppsatt, alla vitvaror monterade och handtagen monterade. Aldrig har väl spaghetti och köttfärssås smakat så gott som det gjorde idag. Kanske för att vi de senaste veckorna levt på mackor och yoggi de dagar våra nära och kära inte förbarmat sig över oss och bjudit på varm hemlagad mat. Det som är kvar att göra är uppsättning av lister samt passbitar sen är allt klart.

Gällande feber och förkylningar så började det med att Felicia för två veckor sedan blev riktigt dålig. Hög feber och förkylning som höll i sig en vecka. Efter henne följde Sebastian i samma spår, dock inte med samma höga feber. Lagom till att han började repa sig åkte Felicia på ännu en förkylning och som extra grädde på moset fick Sebastian ännu en förkylning.

Idag var första dagen på två veckor som de båda kunde gå till dagis och förhoppningsvis så har de nu byggt upp ett massivt immunförsvar mot kommande förkylningar. Jag och Björn har hittills klarat oss helskinnade men det är nog bara en tidsfråga innan vi åker på samma men jag har håller alla tummar och tår för att vi slipper det.

Nu är det ju full fart mot jul och vem har tid att vara sjuk då?

Galopp och slutor

Klockan sju igår morse öppnade jag stalldörren, stampade av snön från skorna och mottog gnäggningar från fem hungriga hästar. En timme senare satt jag i sadeln och Aladdin och jag begav oss ut i vinterkylan för en härlig tur i grustaget. Med 1 1/2 dm djup snö var underlaget perfekt för galopp och vilken härlig känsla man får i kroppen när man flyger fram i galopp över de snötäckta åkrarna.

Med härliga galopper sen gårdagen i minnet red vi idag ner till klubben för att rida lite dressyr. De senaste dressyrträningarna har vi arbetat en hel del med öppnor och slutor och ibland går det riktigt bra och ibland så slår det slint i mitt huvud och jag kan knappt reda ut vad som är höger respektive vänster skänkel. Idag lyckades jag faktiskt hålla reda på höger och vänster och öppnorna kändes bra i båda varven. Slutorna däremot kändes inte lika lätt. Det är inga problem i vänster varv där det flyter på bra men i höger varv förstår jag knappt själv vad det är som strular. Jag försöker att sitta över på det inre sittbenet, jag försöker att använda min ytterskänkel och jag försöker samtidigt vara mjuk men rörlig i innertygeln. Resultatet blir att Aladdin hellre går in med hela kroppen från spåret istället för att gå undan för ytterskänkeln och dessutom sitter jag med all häst i yttertygeln med en hängande innertygel, vilket gör att ställningen knappast blir rätt. Då jag vet att det inte är hästen i detta fallet som har svårt för rörelsen utan snarare den som sitter på så försökte jag att göra rörelsen så lätt som möjligt och i skritt för att jag själv skulle kunna hinna med. Efter lite trevande hit och dit och med en väldigt tålmodig pålle så kom jag nog ett steg närmare lösningen och några steg i en någorlunda korrekt sluta fick vi nog till i traven till slut.

Det som däremot fungerade alldeles utmärkt idag var avsaktningar från galopp till skritt, något som vi har haft väldigt svårt för tidigare. Med min tränares ord i huvudet "om att det bara är att bestämma sig för skritt " så gick det faktiskt kanon och utan en massa travsteg emellan. Roligt är att höger galoppen verkligen har blivit så mycket trevligare på sista tiden. Nu börjar halvhalterna komma igenom även i detta varv. Som avslutning på dagens ridpass red vi serpentiner i galopp i bägge varv, något som fungerar bra. Tänk att förra året kämpade vi med att undvika omslag på diagonalen och nu rider vi serpentiner i galopp hur stadigt som helst. Det är bara de där förbaskade slutorna i höger varv som ryttaren måste få snits på.

Klubbmästare!

I onsdags var det dags för den sista omgången av seriedressyren och klubbmästare skulle koras i respektive klass. Sen de två tidigare omgångarna hade jag och Aladdin med oss 17 poäng; en vinst samt en tredjeplats, så för att vinna och bli klubbmästare var vi tvungna att vinna och få in ytterligare 10 poäng, då denna omgång vägde tyngst om resultatet hade blivit lika.

På framridningen kändes Aladdin finare än någonsin med bra tryck bakifrån och ändå lydig och uppmärksam. Jag var noga med att jobba mycket övergångar och tempoväxlingar när jag red fram för att verkligen aktivera bakbenen och motorn.

Liksom framridningen så flöt hela programmet på mycket bra. Någon enstaka gång kände jag att han blev lite djup i formen och som alltid så fick vi inte riktigt till den ökade traven men överlag kändes det kanon och jag red ut med ett leende på läpparna. När resultatet kom så visade det 66 % och 186 poäng, vilket räckte till en delad vinst och ytterligare 10 poäng. På hela galoppprogrammet fick vi sjuor och på halten och uppridningen fick vi åttor så jag var väldigt nöjd. Vårt resultat räckte också till att vi blev klubbmästare i LC:2 och jag tror att jag var den gladaste pristagaren av alla.

Det som har varit extra roligt är att vi ridit på bra procent alla tre omgångarna. Första omgången red vi på 195 poäng och 69 %. Andra och tredje omgången red vi på samma poäng; 186 och 66 %. Så visst har det blivit ett dressyrekipage av ardenner/halvblodskorsningen och den förre hoppryttaren.



Bild lånad från www.hlmhastsport.se

Pratmoster

Felicia, Flisan, Flisis - ja kärt barn har många namn men än så länge så kan hon inte säga sitt eget namn men en hel hop andra ord har hon börjat använda:

mamma

pappa

"ebbe" - sebbe

"acka" - jacka

"umpa"strumpa /rumpa

"est" - häst

"or" - skor

"äppe" - äpple

"app" - napp

För varje dag som går så kommer det fler och fler ord och det verkar som om hon har ärvt sin mamma och pappas svada :)

Mycket energi!

I fredags vaccinerades Aladdin så han har fått ta det ganska lugnt nu ända sen dess. Igår var det dock dags för veckans dressyrträning och det var en pålle med mycket uppdämd energi jag satt på. Första kvarten så låg han mest på men sen började det släppa och jag lyckades utnyttja denna energi på bästa sätt.

Skolorna blev stundtals lite väl raka och åt vänster hade jag lite svårt att få igenom böjningen. Bortsett från det så flöt de på ganska bra och mest nöjd var jag över öppnan åt höger som kändes riktigt bra. I galopparbetet så är ju alltid höger galoppen vår akilleshäl men idag så kändes den bättre än på länge. Efter några varv på volten så kändes han riktigt mjuk och jag kunde t.o.m få till några bra samlingar.

Vänster galoppen däremot kändes först lång och orytmisk, det känns så tydligt när inte bakbenen är aktiverade. Efter lite arbete på volten och en del tempoväxlingar så lossnade det även här. När vi sedan skulle arbeta galopp-halt så tog det ett tag innan vi fick till det utan några travsteg emellan. Med lite tips från coachen så blev även dessa bättre.

Nu väntar träning på söndag och sedan på onsdag så är det sista omgången av seriedressyren. Om snön försvinner och vädret blir lite stabilare så kanske vi också åker till Vinslöv nästa söndag och rider "pay & riden" där.

På god väg...

Skåpen är uppsatta, micron på plats, kylen fylld och golvet är lagt. Kvar på listan är att:

• sätta in ugn
• få hällen på plats
• montera handtag
• kakla
• sätta lister
• byta dörrar
• sätta passbitar

När detta är gjort så har vi ett helt nytt kök, vilket känns underbart. Lite drygt är det att leva i byggröra och mest saknar jag att kunna laga mat men på måndag så ska jag förhoppningsvis kunna få ihop lite smarrig spaghetti och köttfärsås.

Ursäkta röran! Vi bygger om!

Mitt i allt kaos så försöker jag projicera fram mitt nya kök. Det är inte lätt, men om jag blundar riktigt hårt så för en sekund kan jag nästan vidröra min nya diskbänk och jag kan nästan höra det mjuka ljudet av ett skåp med dämpare som stängs igen. När jag slår upp ögonen igen så inser jag att det där nya köket inte alls är klart utan istället ser jag bara en salig byggröra... men snart så.

Omgång 2 seriedressyr + knockout

Omgång två i seriedressyren gick i onsdags där jag och Aladdin startade LC:2 och LB:1. I LB:1 var det också tredje omgången av knockoutdressyren där vi mötte Helsingborgs fältridklubb.

LC:2 flöt på bra med 65 % och 186 poäng som resultat, endast två poängs marginal till segrarna (E. och M. blev likaplacerade på 188 poäng), så nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och rida ännu bättre om tre veckor när sista omgången går.

LB:1 gick knackigare och han kändes inte alla så mjuk och fin men däremot kändes galoppökningarna riktigt bra. Resultatet blev 58 % vilket jag inte alls är nöjd med, men det är bara att ta nya tag och jobba vidare för att nå bättre resultat. Gällande knockouten så vann Helsingborg med ca 65 sammanlagda procent medan vi (HHSF) hade 64 % , så tyvärr gick vi inte vidare.

Bild från tävlingen i Hässleholm (fotograf: Emma Graneskog)

Minnen från H-sand

En klädkammare borde rymma kläder och inget annat. Så är inte fallet med vår klädkammare. Här trängs kläder med gamla skor, fiskespön, bandyklubbor, ridhjälmar, klädgalgar, en brudklänning och mycket mycket mer. När man inte längre kan se golvet så är det dags att rensa och röja och så var fallet idag.

Operation klädkammare startade 18:06 10-10-25 och målet var att sortera, slänga och lägga undan. Längst inne bakom Björns gamla kostym hängde ett gammalt älskat plagg på en sliten trägalge. Min kåroverall!

Blå, sliten och med så mycket krimskrams att jag börjar fundera på om jag la ner mer tid på att samla ihop pins och tygmärken än vad jag gjorde på att plugga. Detta älskade plagg som jag levde ihop med i fem härliga år. Det var fester på kåren, phösaruppdrag tillsammans med Malin (minns du vår "indiangrupp") och en hel del vindrickande med Lotta uppe på Mittlyan och alltid fanns min älskade blå overall med.

När jag först fick min overall var den vit precis som alla andra overaller som delades ut till studenterna, sen var det bara till att börja forma den till sin egna personliga kostym. Steg ett var att färja den och i hemlighet så blev den allmänna tvättstugans ena tvättmaskin i studenthusen det tilltänkta offret. In med en vit overall och in med en hel burk blå färg och voila, en blå overall. Vilken färg nästa tvätt i den maskinen fick kan jag bara spekulera i. Jag gjorde inte precis några närmre eftersökningar men det har alltid etsat sig fast i min dåliga-samvetet-bank längst inne i lillhjärnan. Varför overallen just skulle vara blå var beroende på vilken studieinriktning man hade. Lärarna hade blåa, fritidspedagogerna gröna, Datakillarna vita osv.

Med enbart en färgad overall sticker man inte ut så steg två var att börja göra den personlig med namn och allehanda saker som ser annorlunda ut:

Den uppmärksamma kan se den snygga gradbeteckningen som sitter på den högra axeln. Den fick jag andaktsfullt ärva av min svärfar och innebär graden Överstelöjtnant! Respekt ;)

Om någon idag skulle säga åt mig att ta på detta plagg och gå ut på krogen i så hade jag nog tvekat ett antal gånger innan jag hoppat i overallen. Trots dess detaljer och märk väl med ett torkredskap i form av en fastsydd Carlsbergs handduk längs högra benet om någon skulle råka spilla så känns det inte riktigt som att den skulle passa in längre. Men just då när jag var 19 år gammal, nyss flyttat 100 mil hemifrån och erhållit den så efterlängtade friheten i att vara (nästan) vuxen så symboliserade denna overall allt som har med kårverksamhet att göra: gemenskap, karaoke, fest och en massa härliga studentkompisar. Precis så som det ska vara när man pluggar.

Minnen från den ljuva Härnösandstiden må vara förpassade längst inne i en stökig klädkammare men i mitt hjärta ligger de snyggt förpackade i färgkodade kartonger, alltid redo att ta fram när nostalgin knackar på dörren.

Rösta på fina Aladdin!

Snart dags för novemberlov

1 1/2 vecka kvar sen är det dags för ett mycket välbehövligt novemberlov. Utvecklingssamtal, elevomdömen och en ständigt växande hög av rättningsarbete tar ut sin rätt och just nu så längtar jag efter en veckas ledighet. Någon ledighet vet jag egentligen inte om det blir då vårt nya kök är på ingång och på lovet är det tänkt att vi ska riva ut det gamla och sätta in det nya. Jag är ju den typen som inte är så jätteglad för den typen av arbete men däremot ser fram emot när glas, tallrikar och dylikt ska placeras i det nya köket. Vägen dit försöker jag förtränga.

Att barn växer på längden under vår och sommar är allmänt känt men enligt min erfarenhet så är det under hösten som de utvecklas allra mest. Felicia som stapplade runt när hon inskolades i augusti springe rnumera på sina små trumpinnar och undan går det. Allra roligast tycker hon att det är när man räknar ner och säger "klara färdiga gå!" då springer hon så fort som benen bär och naturligtvis applåderar hon också sin egen insats efter målgång.

Som jag tidigare berättat så är hennes andra namn Sol men hennes tredje namn borde vara åska. Oftast skiner solen men ibland blixtrar det till och då växer åskmolnet i rasande fart över hennes huvud. Lika fort som blixtarna kommer försvinner de igen och solen skiner återigen över vår lilla Sol.

Sebastian är inne i klipp- och tejpåldern och slår in allt från sönderklippta fakturor till gamla tidningar med sådan koncentration att inte ens de värsta blixtarna från lillasyster kan störa honom. Förra helgen var han iväg på sitt första kompiskalas och det känns som en milstolpe i vårt liv. Första gången som vår lilla pojke var ensam iväg på ett kalas och återvände hem med ballong och godispåse. Det är stort för ett ömt modershjärta att ta in.

Innan det är dags att gå på lov så ska andra omgången av KM gå och denna gång siktar vi på att rida både LC:2 och LB:1 och sedan till våren är målet att starta LA:1. För att kunna göra det måste vi bara komma till rätta med höger galoppen och travökningarna. I måndags när jag red igenom honom på banan så kändes dock höger galoppen mycket bättre och ökningarna fungerade bra trots att jag studsade som värsta gummibollen. Nu är det träning på torsdag och med förra torsdagens träning och galoppserpentinerna som flöt på hur bra som helst i minnet så är det bara att köra på och fortsätta arbeta målmedvetet för att nå våra mål.

30 år och en hejdundrande fest!

Min älskade man fyllde 30 i torsdags och i lördags var det dags för kalas och fest för att fira den nyblivna "gubben". På eftermiddagen kom släkten och firade och det vankades smörgåstårta och chokladtårta till efterrätt. Lagom till klockan sex så droppade gästerna av en efter en och våra kära barn åkte hem till farmor och farfar tillsammans med sina kusiner.

Sedan var det dags att ladda om till rond två då det yngre gardet kom. Bort med finporslinet och fram med vin och annan alkoholhaltig dricka, sen var det full fart för fest. I goda vänners lag och med en och annat glas vin för min del så var festen i full gång och jag hade riktigt roligt.

Som alltid är det ju ett väldigt projekt med fest när man är småbarnsförälder, barnvakt behövs ju både på kvällen och en stund dag efter. För min del gör detta att när det väl är fest så är det fest och då är det bara att njuta av friheten och ha så roligt man kan och det hade jag verkligen. Klockan halv fyra stupade jag i säng och det märktes minsann dagen efter. Herregud vad sliten jag var. Nu är det måndag kväll och jag börjar sakta men säkert återuppstå och bli mig själv igen. Men så kan det vara och så ska det vara när ens man fyller 30!

Om 1 1/2 år är det min tur och jag lovar att ha precis lika roligt då som jag hade i lördags.

Växande "måste göra"-lista

Hjälp, dygnets timmar räcker inte till! Min "måste göra"-lista börjar bli alldeles för lång och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt som står där. På jobbet är det fullt upp och varje dag så känns det som att listan växer istället för att krympa, något som håller på att göra mig galen. Jag tröstar mig med att jag har världens bästa jobb och stundtals är det så här men snart är det lov som tur är. Förhoppningsvis så kommer jag ikapp då.

Förövrigt så är det full fart mot lördagen då vi ska fira Björns 30-års fest hela dagen lång. Det blir kalas på dagen och fest på kvällen och jag måste erkänna att jag verkligen ser fram emot kvällens fest, det ska bli så oerhört roligt. Som småbarnsförälder så är det ju ett väldans projekt det där med fest. Man måste ha barnvakt samma dag som festen är och inte att förglömma, dagen efter då man gärna tar sig en liten sovmorgon. Detta gör att de här festtillfällena inte blir allt för ofta, men en 30-årsfest är väl ändå en mycket bra anledning till att festa rejält och för en liten stund glömma den där allt längre "måste göra-listan;)

Hovslingan på Hovdala

I samband med att jag började lastträna Aladdin så pratade jag och Linda om att ge oss ut på en lite längre tur någon dag i sommar. Pernilla och Busan var också sugna och tanken var att vi skulle åka till Hovslingan ute på Hovdala v 29. Nu blev det inte så då jag inte var riktigt färdig med lastningen den veckan men igår, då minsann var både jag och Aladdin redo för att köra vägen ut och upp till Hovdala.

Mathilda hjälpte mig att lasta på Aladdin som genast började trampa runt i släpet som en galning. 500 m senare så var det lugnt i släpet och jag kunde börja fokusera framåt istället för vad som hände bakom bilen. Vägen upp till Hovslingan var inte den bästa för en ovan häst i släpet; hålor, färister och backar upp och ner, men det gick över förväntan och Aladdin skötte sig kanon i släpet.

Efter ca 15 minuters bilfärd var vi framme och långritten kunde börja. Redan i sommar beställde jag och Pernilla packväskor till pållarna och de kom verkligen till användning igår. Det var morötter, äpplen, dricka och mackor som packades ner bakom sadeln, mycket smidigt! Att pållarna var lika förväntansfulla som vi var märktes tydligt, det trampades runt en del och Aladdin hade knappt tid att stå till när vi skulle ta foto innan vi red iväg.


Vi vinkade adjö till Annica och skrittade sedan iväg med långa långa skrittsteg ute på Hovslingans fina slingor. Vi red både den långa och korta slinga som fanns utmärkt på kartan och allt som allt blev det ca 2 mil. 2 mil som tog ungefär 3 timmar att rida och som var fyllda av fin natur, glada pållar och långa trav- och galoppvänligs sträckor. Att kunna trava och galoppera långa fina sträckor tillsammans med sina vänner och deras fina pållar är helt fantastiskt. Likaså att skritta fram genom djup, tät John Bauerskog med endast hovklappret som musik. Det är lika mycket balsam för själen som vilket yogapass som helst.

Under dessa tre timmar tog vi två pauser och stannade för att äta vår medhavda matsäck. Det var ganska skönt både för hästar och ryttare att få pausa och sträcka på ben och ryggar.




Sista sträckningen innebar en lång skrittväg som sen utmynnade i en härlig galoppsträcka som vi tog i lugn härlig galopp och hästarna njöt nog lika mycket som vi gjorde när de fick sträcka ut. När vi närmade oss utgångspunkten kände vi grilldoft i luften och såg min älskade familj som stod i full fart och grillade korv. Så det blev ett väldigt mysigt avslut på en helt fantastisk dag ute på Hovslingan.





Det här gör vi definitivt om till våren!

Klippt!

Brr vad kallt det börjar bli och det är nog bara till att inse att hösten är här och vintern närmar sig. Hela familjen har fått dra på sig vinterkläderna på morgnarna och imorse så fick jag rota i lådorna för att hitta barnens vantar, halskragar och vintermössor.

För att undvika framtida isbildning i en svettig hårrem så fick Aladdin sin årliga klippning igår. Han stod som ett ljus hela tiden och verkade njuta av att bli av med sin tjocka vinterkappa. Det kan verka vara lite motsägelsefullt att klippa hästarna när det börjar bli kallt ute, men det är så mycket lättare att sköta en klippt häst. De orkar prestera mera och torkar så mycket snabbare efter träning. Att man sen får täcka dem hela vintern spelar inte så stor roll då det allt som oftast ändå regnar och blåser. Ett annat plus är att de blir så fina också efter klippning. Aladdin hade en riktigt härligt brun färg under vinterpälsen, värre är det om man har en svart häst, de blir lätt lite grådaskiga när man klippt dem.

Imorgon är det äntligen dags för vår långritt ute på Hovdala. Jag, Pernilla och Linda sticker ut med förhoppningvis lagom pigga pållar och vi ser alla fram emot härliga galopper i en vacker miljö. Min underbara familj har lovat att möta upp efteråt och grilla korv till de utsvultna ryttarna och servera morötter till pållarna. Det ska bli spännande att se Felicias reaktion när hon träffar Aladdin. Här hemma så spricker hon upp i ett leende och säger "ess" varje gång hon ser en häst i tidningen och på tv så vi får se om det blir samma reaktion imorgon när hon får träffa dessa vackra varelser i verkligheten.

Tänder på G

När jag hämtade Felicia på dagis i fredags så var det rosig och febrig tjej jag tog med mig hem. Hon var trots febern pigg och glad och busade och sprallade som aldrig förr. Att något var på tok märktes dock i fredags natt sdå hon vaknade och inte ville somna om. Samma sak igår natt och idag märkte jag att en kindtand är på väg upp och förmodligen är där några till på gång. Inte så konstigt att hon är gnällig och kinkig och äter dåligt. Nu hoppas jag bara att alla kindtänderna ploppar upp på en gång så vi alla får sova en hel natt!

1:a omgången av årets seriedressyr

Årets seriedressyr där klubbmästaren koras efter tredje omgången började idag och jag och Aladdin var taggade inför att rida LC:2. Planen är att rida både LC:2 och LB:1 de två återstående gångerna men idag valde jag att bara rida en klass.

Om det så bara är en liten klubbtävling i dressyr så ska minsann Aladdin vara så fin så möjligt så klockan fem idag stod jag och flätade en bångstyrig man och resultatet blev faktiskt riktigt bra. När jag hade Kät, min förra häst, så tog det oftast bara tio minuter med 10-12 flätor sen var det klart. Lite annat är det på Aladdin som verkligen fått sitt ardennerarv i man och svans. Här pratar vi om 35 minuters jobb och 23 flätor! Men fin blir han så det är värt jobbet och dessutom finns det inget mer rogivande än att fläta man.

På framridningen idag var han lite seg och stundtals lite bakom lodplan men efter massor av övergångar och tempoväxlingar så kändes det bättre. Under framridningen var jag också noga med att inte ge honom minsta möjliga chans till att ta bettet i höger galoppen. Han var inte helt loss där men jag ville inte göra någon stor affär av det utan nöjde mig med att han galopperade på ordentligt med bra kraft och svarade på förhållningarna. Istället la jag mer fokus på travarbetet som jag ofta får kritik på och gärna rider i undertempo.

Inne på banan så gick Aladdin ännu bättre än på framridningen. Stadigt med bra energi och utan några missar mer än att han gick mot hand när jag skulle samla upp honom från den fria skritten. Mest nöjd är jag med vänster galoppen som kändes oerhört fin och rytmisk och övergången till trav på diagonalen kändes klockren.

När jag fick vårt protokoll så blev jag ännu gladare; 195 poäng och 69,6 %! Och den där vänster galoppen som kände så fin, jodå det blev två fina åttor på den. Kan man vara annat än störtnöjd?

Fina Aladdin

2010 - året då sverigedemokraterna kom in i riksdagen

Kommer 2010 gå till historien?
Kommer vi om 20 år hänvisa till året med stort Å, det året då främlingsfientligheten släpptes in i riksdagen?
Och vad händer nu?

I dagsläget säger alla partier att de kommer att vägra samarbeta med SD - men kommer de klara att hålla det löftet? Risken är att gränsen för vad som är rumsrent sakta men säkert förflyttas framåt och rätt som det är så vaknar hela Sverige till och frågar sig vad det var som hände. När blev främlingsfientligthet tillåtet och en del av demokratin?

Jo, år 2010 då svenska folket röstade in SD i riksdagen. Verkligheten är minsann mer skrämmande än dikten.

Gumman i lådan

Gumman i lådan vad har du för dig?
Sover du?

Kokar du kaffe?

Gumman i lådan kom fram, tjohej!

feber

Nu ligger min lill-store kille i feber.

Så var denna helg slut

Veckorna springer på som aldrig förr och nu är ännu en helg tillända. Lördagen spenderade jag och Björn i Kristianstad, barnfria tack vare gulliga svägerskan som tog hand om våra guldklimpar. Utan barnvagn och ej så tålmodiga barn var det bara att ta på sig shoppingbrillorna och ut och syna klädutbudet i stan och shoppa loss. En hel del shopping blev det både till oss själva och till barnen. Väl hemma var det bara till att byta om och packa in hela familjen och bege sig upp till syrran för att fira William som fyllde fem år i onsdags.

Vi hade verkligen gjort vårt bästa för att uppfylla hans födelsedagsönskning, vilket innebar ett komplett trumset. Naturligtvis hade vi varit snälla nog att be om föräldrarnas tillåtelse innan vi inhandlade presenten. Överväldigad och lycklig blev i alla fall reaktionen från födelsedagsgrisen, föräldrarna såg lite lagom glada ut ;)

Söndagen innebar det vanliga görat; tvätta, handla, vika tvätt, städa osv. Vilken tur att syrran kom inom och förgyllde det vardagliga görat med lite skratt. För att variera mig lite och inte helt tröttna på det vanliga görat passade jag, Sebastian och William på att klippa våra två buskar som växt till oanad höjd. Lite klipp här och där resulterade i rätt skapligt formade buskar, det blev i alla fall inte sämre än innan. Felicia och Emil satt under tiden och småbråkade i sandlådan när de inte slogs om vem som skulle sitta på förarplatsen i elbilen.

Kvällen avslutades med en härlig ridtur i Galgbacken med mycket galoppinslag och imorgon kväll blir det ett dressyrpass nere på banan.

Lossa för tusan!

Träning igår och nu gällde det bara att korrigera det som vi inte fick till i söndags. Jag fick beröm för att mina händer blivit mycket bättre och mer stilla, vilket också märks tydligt på Aladdin, speciellt i skritten. Nu kan hann inte slinka ur när jag fipplar runder utan han blir mycket stadigare i formen.



När vi väl satte igång i trav så kändes han lite trippig och stel och ville inte riktigt trampa på med bakbenen så jag fick rida lösgörande en bra stund för att han skulle mjukna till. När väl bakbenen kommit igång så kändes det riktigt bra och öppnorna blev förvånansvärt fina t.o.m. den åt vänster som jag brukar ha så svårt för. Vi fick också testa på lite slutor och trots lite missförstånd och galoppinslag så var det en bra början och något vi gärna fortsätter arbeta med.


Galoppen däremot kändes inte alls så bra som vanligt utan tung och utan bärighet. I vänster varvet lossnade det dock efter en stund och kändes bättre men höger galoppen kändes bara katastrofal och stel. Det blev till att lossa och lossa och lossa.... men fick inte helt till det :(


Aja, så kan det vara och det är inget att hänga läpp för utan det handlar bara om att fortsätta vara noggrann och ställa igenom ordentligt innan jag fattar galopp. Vi tar nya tag och fortsätter med det lösgörande arbetet på måndag.

Tävling i Sösdala

Efter sommarens lastträning var det idag dags att debutera på en tävlingsbana på annan ort. Valet föll på Sösdala som är en mycket trevlig tävlingsplats och som på beställning så fick vi strålande solsken hela dagen.

Aladdin tyckte det var oerhört spännande att komma till en ny plats och när vi lastade ut så blåste han upp sig och tittade nyfiket på den nya omgivningen. Lite spänd var han när vi red fram men överlag kändes han fin. När det var vår tur red vi först runt hela banan för att kolla in omgivningarna och lite läskigt var det enligt Aladdin så lite spänningar fick vi i de första momenten av programmet men sen lossnade det och det kändes bra. Resultatet blev 171 poäng och 61 %.

Innan det var dags för nästa start hade vi en paus på två timmar så jag och Mathilda lastade in Aladdin i släpet och sen fick han stå där ett tag. I början tyckte han det var hur tråkigt som helst men efter en stund så passade höet herrn och sen stod han i godan ro och tuggade.

Även vid framridningen till LB:1 så kändes han jättefin och nu försökte vi få till lite mer bakbensaktivitet i traven, jag sitter ju gärna och rider i undertempo i traven, något som jag måste förbättra för att komma upp i poängen. När vi så kom in på banan så var helt plötsligt allt farligt, vilket också gjorde att det blev en del missar. Resultatet blev 168 poäng och 58 %.

Allt som allt så är jag jättenöjd över dagen och Aladdin skötte sig verkligen bra. Det är första gången han är utanför hemmaklubben och tävlar och dessutom första gången han åker en lite längre sträcka i transporten. Nu är det bara till att träna vidare där hemma och se framåt mot nästa tävling som blir första omgången av KM den 22/9 .

Kommit till rätta

Här sitter jag och muttrar över att det är dålig uppdatering på en del bloggar och sen är jag lika dålig själv. Mitt sista inlägg är en vecka gammalt, inte bra!

Dagisinskolningen är tillända och Felicia verkar trivas riktigt bra på dagis. När vi lämnade henne idag så grät hon en skvätt, vilket skär i ens hjärta men så fort vi gick ur rummet så tystnade hon. Fröknarna bekräftade när jag kom för att hämta idag att hon minsann strålar som en sol mestadels av tiden på dagis, med undantag för när något går henne emot, då blixtrar det ett tag men sen blir det bra igen.

Sebastian har jag inte varit ett dugg orolig för då jag vet att han trivs väldigt bra med sina kompisar och alla dess upptåg. För tillfället så går han bara och väntar på att det ska bli onsdag och han ska få ta på sig sin träningsoutfit och börja på brottning tillsammans med två av sina bästa kompisar. Hela sommaren har han tjatat om att han vill börja på fotboll och handboll, men då måste man ju vara fem år, så detta år får det bli brottning och sen får vi se till nästa höst om han kan få börja på fotboll.

( Fotboll i all ära.. men frågan är om det inte bor en liten ryttare inom honom ändå...)

Bild från tävlingen i lördags

Fotograf: Emma Graneskog

Tävling!

Igår var det så dags för dressyrtävling, den första för denna säsong. Jag och Aladdin har ju inte precis hårdtränat i somras utan mest busat och försökt att bevara formen från i våras så förväntningarna på resultatet var inte så höga.

Med knoppad man, blänkande hårrem och blingat pannband var fina Aladdin färdig för tävling och inte det minsta tvekade han när jag ledde upp honom på transporten. Lika lugn och duktig var han när Pernilla öppnade baklämmen och vi bad honom att stega ut. Han blåste upp sig lite, tog ett djupt andetag och vässade öronen, redo för tävling helt enkelt.

På framridningen till första klassen LB:1 kändes han helt ok och med lite hjälp från min tränare så kändes det ännu bättre. När det så var dags för vår tur att visa upp oss så kändes det hur kul som helst. Trots en klantig felridning så gick även programmet bra. Han kändes väldigt stadig och lydig, men ökningarna måste vi verkligen förbättra, som jag rider för tillfället så ser man knappt någon skillnad så det måste vi definitivt arbeta med i höst. Efter avslutad ritt så var jag väldigt nöjd och resultatet blev 187 poäng och 64,5 %. Kan jag bara se till att få till ökningarna och inte rida fel så ska vi nog kunna få till lite högre poäng nästa gång.

Då det var nästan två timmar till vår nästa start i LB:2 så passade jag och Pernilla på att lasta in Aladdin i släpet och sen fick han stå där en stund och äta och vila lite. Jag och Pernilla passade också på att fylla på energinivåerna i den 27 gradiga hettan. Sen var det bara att lasta ut och upp igen. Framridningen till denna klass kändes också riktigt bra, men när det sedan var dags att rida in på banan så var mitt fokus noll och kondisen likaså, vilket också gjorde att resultatet inte blev så bra, men men så kan det vara. Det är bara till att hem och träna både på hästryggen och på marken så ska det nog gå bättre nästa gång.

Allt som allt är jag så väldigt nöjd med dagen. Aladdin skötte sig kanon och vi hade roligt hela tiden och jag är så himla glad för att jag får möjligheten att rida denna underbara häst. Ett tack måste jag också ge gulliga Pernilla som ställde upp som världens bästa groom hela dagen. Nu är det bara att ladda om för om två veckor blir det tävling i Sösdala.

Räddaren i nöden

Efter måndagens ridpass var jag nästintill bereddd att slänga in handduken och byta sport, som tur var så kom min fantastiska tränare till undsättning och fick mig på andra tankar. Med hjälp av tydliga instruktioner om ställning, tempo och stilla händer så gick minsann pållen riktigt fint och jag kunde minsann trava också utan att skumpa som en galning.

Så nu gäller det bara att hålla tungan rätt i mun och rida lösgörande arbete imorgon och sen på lördag smäller det med hemmatävling.

Fullspäckat

Säsongens första tävlingsstart går av stapeln på lördag då jag och Aladdin ska rida LB:1 och LB:2. Jag har inte så höga förväntningar då vi mest busat runt i skogen i sommmar och inte tränat med någon ordning. Målet är att rida på godkända procent i båda klasserna och hitta en jämn och fin takt och rytm. Tanken är också att vi ska köra ner Aladdin till klubben så han får vänja sig vid att lastas och lastas av i en ganska rörig miljö. Förhoppningen är ju att vi ska kunna åka ut till någon tävling här i höst och då känns det bra att börja hemma för att se hur han reagerar.

Innan tävlingsdagen så är det en hel del som ska rymmas denna vecka; inskolning, jobb, träning och förhoppningsvis några fina sensommarkvällar så man kan njuta en sista gång av den fina sommar vi haft i år. Just nu så njuter jag av tanken på min lilla tjej som går och går och går och min fina lille pojke som behärskar cykeltekniken till fullo.

Söndagsmys

Efter en rolig fest igår i goda vänners lag och med både vin och tequila som trogna följeslagare har jag varit en aning seg. Vädret har som tur var varit på min sida med regn som har stått som spö i backen och vistelse utomhus har inte kännts så lockande. Istället har det blivit hyrfilm, Disneys "Prinsessan och grodan" som Sebastian fått välja, valet av smågodis tog jag däremot kommandot över. Felicia passade lägligt nog på att ta sin middagslur när vi andra mös i soffan framför tv:n och njöt av filmen som var riktigt underhållande.

Imorgon får det dock vara nog med mys framför tv:n, då ska det storhandlas både mat och nya skor till barnen och sen kommer några kära kollegor på besök på eftermiddagen, vilket ska bli väldigt skoj. Framåt kvällningen lastar sen jag och M Aladdin och beger oss ner till klubben och tränar lite dressyr inför tävlingen om två veckor.

Nu klämtar klockan och säger klart och tydligt att det är dags att börja vända tillbaka dygnet inför jobbstarten på fredag...

Andas ut...

Vilken härlig känsla att veta att nästa fredag sticker jag nyckeln i låset på mitt gamla arbetsrum, kramar om min arbetskamrat som jag delar rum med och startar upp min jobbdator precis som vanligt :D

Är sommaren slut nu?

Idag är det den 2 augusti och sommaren går sakta mot sitt slut. Björns semester är till ända, den tropiska hettan är försvunnen och myggen är värre än någonsin. Som alltid känns det lika dystert att denna sommar snart är över men å andra sidan har det varit en riktigt härlig sommar värd att minnas.

Vädret har varit fantastiskt och flera gånger har vi varit vid Tydingesjön och njutit av 26 gradigt vatten och sol. Sebastian älskar ju att bada och detta året vågade han till och med åka vattenrutschkanan där helt själv. Felicia var lite tveksam de första gångerna till att bada överhuvudtaget men tredje gången lossnade det och hon kröp runt i vattnet som aldrig förr, totalt orädd.

Det allra roligaste denna sommar har helt klart varit att få vara hemma med barnen. Att vakna på morgonen, slå på tv:n och njuta av frukost i sängen tillsammans med barnen och sen slänga på sig kläderna och bege sig på en härlig cykeltur är underbart.

Att Sebastian också har njutit av det långa sommarlovet märks tydligt, men nu börjar sommarlovet bli lite väl långt och han klättrar bokstavligt talat på väggarna här hemma så på ett sätt ska det bli skönt när dagisstarten infinner sig. Jag hoppas bara att det ordnar sig för mig också gällande jobb till hösten.

Dagisstart blir det också för Felicia och för varje dag som går så går hon också mer och mer och blir stadigare och stadigare så förhoppningsvis så springer hon för fulla muggar om två veckor. Att Sebastian är en go unge med mycket humor vet vi redan och han ger oss många skratt varje dag. Samma ådra verkar Felicia också ha och hon är så himla medveten om vad hon kan, får och vill göra. Allt som oftast så ljuder hennes klingande skratt här hemma men ibland och lika tydligt så hörs hennes missnöje när hon inte får som hon vill. Man kan undra var hon fått det humöret ifrån?

Idag firar jag och Björn 2-årig bröllopsdag idag. Tänk att det redan gått två år sedan bröllopet. Tvåårig bröllopsdag låter lite pyttigt men om 6 dagar kan vi minsann stoltsera med att fira fjorton års förhållande och tänk jag är lika förälskad nu som då

Även om sommaren snart är slut så är det två veckor till innan det riktiga allvaret börjar och vardagen till fullo infinner sig. Så nu gäller det bara att ta tillvara på dessa sista dagar ocj njuta till fullo.

Öland djur- och nöjespark vs High Chaparral

Nu jäklar är det semester för fulla muggar och vad är en semester utan besök på nöjesparker? Detta året bestämde vi oss för att göra ett besök på Ölands djur- och nöjespark samt ett besök på High Chaparral. Vi har varit på de båda ställena en gång tidigare och har haft superkul, vilket var en av anledningarna till att vi valde dessa igen.

Principen när man åker till nöjesparker brukar vara; billigt inträde - mycket som kostar inne i parken, dyrt inträde - gratis inne i parken. Just så här är det på de ställen vi har åkt till i sommar. Ölands djur- och nöjespark har dyrt inträde; 300 kr för alla över en meter, vilket innebär 900 kr bara i inträde för oss. Å andra sidan är allt annat i parken gratis och här får man både tivoli, djurpark och badland i ett, vilket är alldeles perfekt.

Med nöd och näppe hann vi med alla dessa saker på en dag, men vi skulle utan problem kunna fylla två dagar med nöjen här, så mycket finns det att göra. Jag gillar att titta på djuren, medans Sebastian föredrar tivolit som har alldeles perfekta karuseller för barn mellan 3- 10 år. Om Björn hade fått bestämma hade vi spenderat hela dagen i badlandet Pirate Island som verkligen var roligt med vatten från alla håll och kanter och vattenrutschkanor i alla storlekar. Allt som allt är Ölands djur- och nöjespark ett perfekt ställe att åka till - här finns allt!

Bäst med Ölands djur- och nöjespark:

• Massor att göra
  
• Fint badland
  
• Allt ingår i entrébiljetten

Sämst med Ölands djur- och nöjespark:

• Dyr mat
  
• Griniga karusellförare som är allt annat än pedagogiska
  
• Aningen slitet på sina ställen

High Chaparral har till skillnad från Öland rätt så billigt inträde; 180 kr för alla över en meter, å andra sidan kostar allt därinne förutom showerna. Jag blev ändå positivt överraskad och tyckte det var tämligen skäliga priser därinne ex. ponnyridning 10 kr, ångloksresa 30 kr och bullriding 10 kr. Summa summarum kommer man dock lätt upp i samma summa som på Öland då man faktiskt vill göra alla dessa saker för att få ut något av parken. Det som är roligast att lägga pengar på när det gäller High Chaparall är såklart utstyrseln. Sebastian förvandlades till en fullfjädrad cowboy med hjälp av en pistol, ett gevär, hölster, väst, cowboystjärna och naturligvis cowboyhatt, sen var han redo för parkens alla äventyr.

Jag tycker nog att en dag på High Chaparral är fullt tillräcklig och man hinner med det mesta då. Ska man se på alla fem shower som erbjuds får man dock räkna ytterligare dag då man får räkna minst 45 minuters köande för att få plats på läktaren. Vi valde att bara titta på en show, Wild Wild West showen. Showen var nog bra, jag såg inte så mycket då vi satt på första parkett, vilket borde vara en perfekt plats om inte alla platslösa familjer, precis innan showen startade, ställde sig längs staketet till arenan, alltså precis framför oss.... grrr... man blir ju så förbannad! Tänk på detta om ni ska dit, sitt aldrig längst ner, då ser ni ingenting!!!

Det bästa på High Chaparall är helt klart hela atmosfären. Så fort man kommer in där så kan man inte annat än att svepas med in i vilda västern. Det är pistoler, sheriffstjärnor och vilda cowboys - vad mer kan man önska sig när man är fyra till sju år (eller 28 som en annan ;)?

Bäst med High Chaparral:

• Skäliga priser inne i parken både vad gällande mat och utrustning


• Otroligt vänlig och hjälpsam personal


• Ångloksfärd med rånöverfall


• Atmosfären- vi var flera i sällskapet som önskade att vi fått sommarjobba där en säsong, tänk vad kul att få leka på arbetstid!

Sämst med High Chaparral:

Dyrt inträde med tanke på allt annat kostar i parken

Tivolit - slitet och utan någon som helst cowboyanknytning

För lite pågående skådespel ute på gatorna

Avslutningsvis så tycker jag båda parkerna är väl värda ett besök, barnen har verkligen roligt här och vi vuxna också, vare sig det gäller vivelvindar, badland eller cowboydueller!

Om jag tvunget måste välja så vinner Ölands djur- och nöjespark gällande valutan för pengarna då här finns allt och så mycket att välja och vraka mellan. Kanske är det också det som är dess nackdel. Man jagar runt lite i djurparken, lite i badlandet och slutligen en stund i tivolit innan det är dags att bege sig hemåt utan att egentligen låtit hela parken fått ta sig den tid den behöver för att bli ett bestående minne.

High Chaparral som är mycket mindre tvingar besökaren att ta tillvara på varje aktivitet, vilket också gör att det känns som att kvaliteten går före kvantiteten. Att vaska guld i lugn och ro tillsammans med sin son och glädjas över varje guldkorn som hittas i den tunga sanden ger mer ömsesidig glädje och närhet än man får när man jagar runt för att hinna med allt som erbjuds innan dagen är slut.

Guldstjärna!

En guldstjärna till pållen som skötte sig exemplariskt idag. Vi lastade in på mindre än en minut. Han stod bra i släpet (lite rafs med framhoven bara)och var en pärla att lasta ut. Lite spänd men mest nyfiken var han när han insåg att han var på ett nytt ställe. Lite läskigt var det att gå på en ny banan men efter några varv i skritt släppte den värsta spänningen och sedan jobbade han på bra. Ilastningen gick ju kanon när vi körde hemifrån och lika bra gick det när vi körde hem. Direkt på utan någon som helst tvekan och sen stod han där hur fint som helst.

Det känns bra nu och det känns som att vi tagit ett steg framåt igen :)

Lastbar men inte helt körbar!

Äntligen sitter lastningen med Aladdin som en smäck. Han vet precis hur det ska gå till och går på direkt och sköter sig kanon. Körningen däremot är inte helt problemfri än så länge. Han svettas, trampar och tycker det är allmänt obehagligt.

Igår när vi skulle köra ner till klubben kom vi inte längre än halvvägs då han piafferade konstant och fnyste som en avelstjur. När vi stannade till för att få honom att coola ner stod han på helspänn och så fort vi rullade så började han igen. Idag gjorde vi ett nytt försök och körde en liten tur i området kring stallet. Då var han faktiskt mycket lugnare och stod också bättre. En del tramp var det men inte alls som igår som tur var. Så nu gäller det bara att få honom att förstå att det inte är något farligt att åka och att han faktiskt måste gilla läget och uppföra sig när han står därinne.

Planen är att han får vila från åkningen imorgon och sen på onsdag åker vi till grannstallet en km bort, lastar av, rider på deras bana och sen åker vi hem igen. Det får bli många korta turer den närmsta tiden med stopp och ridning innan vi åker hem, så han ser någon vits med att behöva åka transport, dessutom så får han miljöträning på köpet. Så är det någon i närheten som vill ha besök av oss så bara hör av er så kommer vi som ett skott ;)

Härligt att vara uppe på hästryggen igen!

Efter en hel veckas semester från hästryggen åkte jag ut till Aladdin, redo för en härlig skogstur. Som alltid blir jag lika glad att se Aladdin och idag så tror jag (eller hoppas) jag att han blev lika glad, han gnäggade i alla fall. Pigg och glad som tusan var han också när vi kom ut i skogen, så stundtals blev det lite väl mycket häst att hålla i, men roligt var det!

På väg hem hörde jag muller på avstånd och såg hur det började skya upp. Väl hemma hann vi knappt innanför stalldörren innan årets värsta oväder var över oss. Blixtar och dunder och regn i massor,så att släppa ut hästarna igen var inte att tänka på. De får stå inne i natt och vila lite och sedan släppas ut imorgon bitti.

Imorgon är det dags för en ridtur igen, men det blir nog bara en lugn avslappnad tur i skogen. Min plan är att ta det lugnt denna vecka också och sen nästa vecka när värmen (förhoppningsvis) avtagit något börja komma igång igen inför hösten. I slutet av augusti är det dressyrtävling hemma på klubben så den hoppas jag vi kan vara med på. Så fort det blir lite svalare ska jag lasta och köra också och en långritt på Hovdala är planerad om två veckor.

Vilken härlig vecka!

Veckan inleddes med en kortsemester i Norjeboke som innehöll; bad, sol och trevligt sällskap. Även om det känns som om hela världen står still när man är i stugan så händer ju faktiskt saker i omvärlden också. Min kära syster klarade sin uppkörning och är nu en stolt innehavare av ett körkort. Grattis :) Felicia och Sebastian fick en liten kusin i onsdags och för första gången är jag nu faster då min käre bror och hans sambo fick en supersöt liten tjej. Vi åkte och hälsade på dem i torsdags och herregud vad liten hon var och så sööt! Jag har helt glömt bort att mina små busungar också varit så små en gång i tiden, söta är de i alla fall fortfarande som tur är.

Felicia har inte bara fått en kusin, hon har minsann tagit sina första steg också, till farmor (som lyste som en sol av stolthet), så nu uppmuntrar vi henne hela tiden att fortsätta gå. Det är inte alltid Felicia tycker det är så kul utan hon sitter hellre på sin älskade bobbycar och kör runt på trädäcket, hon kan minsann både backa, svänga och köra framåt.

Nu när även Skåne nåtts av den tropiska värmen så kan man inte göra annat än att packa bilen och köra iväg till stranden. Vårt favoritställe är Tydingesjön då det är perfekt för barnen, lummigt, långgrunt och lagom långt iväg. Idag var vattnet så underbart ljummet att man knappt ville gå upp och så härligt det är att bara ligga på stranden och njuta av semestern.