Peace, love and pepparkaksbak

Ett par veckor för tidigt måhända, men igår drog jag, barnen och farmor igång pepparkaksbak här hemma. När baklusten väl faller på så gäller det att smida medan järnet är varmt, man vet aldrig när baklusten kommer igen, förhoppningsvis innan jul...

Det kavlades, valdes formar och en härlig pepparkaksdoft spred sig i köket.  Pepparkakorna blev riktigt fina, (smaken ligger nog inte riktigt på samma nivå) och barnen var hur kreativa som helst. Mest imponerad är jag dock över att de inte bråkade än enda gång, något som verkligen hör till ovanligheterna.

 

 

 

 

Amaryllistävling!

I detta ständiga grådisiga väder krävs lite fägring för att överleva. På jobbet kör vi en årlig Amaryllistävling med fina vinster för att lätta upp stämningen och dessutom få lite blomsterprakt på våra arbetsrum.

Reglerna är enkla; den person vars Amaryllis har längst stjälk den 17:e december vinner. Dessutom måste stjälken kunna stå helt utan stöd för att godkännas. Tävlingen brukar locka fram både skratt, vinnarskallar och kreativa lösningar och är verkligen en stämningshöjare.

Den stora frågan är bara: Vilken Amaryllis ska man satsa på?

Avslutat förhållande!

Efter ett långt förhållande med SonyEricsson gick vi skilda vägar igår och jag är inte den som är den utan inledde istället direkt ett nytt förhållande med Apple. SonyEricsson har varit en trogen följeslagare ett par år nu och det ska bli intressant om Apple kan leva upp till mina förväntningar. Om jag blir lyckligare i det nya förhållandet det får vi se.

Det är alltid tungt att avsluta ett gammalt förhållande och en hel del som måste fixas och städas med. Dock känns det skönt att rensa ut ! Ut med det gamla och in med det nya helt enkelt.

 

Efter att ha gått igenom den gamla telefonlistan och raderat en del gamla ej fungerande kontakter var det dags att gå igenom bilderna och i arkivet hittade jag dessa två underbara bilder på två av mina fantastiskt fina killar. 

 

Är det på något plan som mitt och SonyEricssons förhållande har varit bra så har det varit på kamerasidan. I tid och otid, i regn och rusk och i lyckade och mindre lyckade tider har hen ställt upp i alla lägen och snällt fotograferat och filmat minnesvärda ögonblick. I mitt nya förhållande hoppas jag på samma hängivenhet och framförallt på ännu bättre skärpa och detaljrikedom.

Med dessa önskningar i tanken så är det med förväntan som jag nu välkomnar IPhone in i mitt liv.

Visst får man tjuvstarta lite...

Någon mer än jag som har tjuvstartat?

Reportage i Kappahl Life&Style

Aladdin och jag skapar film tillsammans

När jag kom till final i Kappahls XLNT model search så fick jag i uppgift att presentera mig själv i ett filmklipp på 30 sekunder. Att Aladdin skulle få vara med i en del av filmen var självklart då han har en så stor del i mitt liv.

En tidig lördagsmorgon i augusti gick jag ut i hagen och resultatet blev så här.


Jag är fortfarande förundrad över att det blev så bra som det blev. Aladdin som sällan eller aldrig spetsar öronen just när jag vill att han ska göra det eller sällan tittar så där drömskt in i kameran när jag ska fotografera honom, verkade som tur var förstå allvaret i denna stund och var förvånansvärt fokuserad. Till och med jag lyckades på ett enda försök säga några vettiga och sammanhängande ord utan att staka mig.

"Livet som modell"

Efter en lång väntan kom idag äntligen nummer 25 av Amelia. På sidan 64 återfinns några av Klas Sjöbergs fina bilder som togs den fantastiska dagen i Göteborg för några veckor sedan.  Även den stora bilden i headern ovan är tagen av Klas Sjöberg vid samma tillfälle.

Att läsa de fina bildtexterna och meningen "Ingen skulle gissat att det var första gången som Terese agerade modell" känns otroligt roligt samtidigt som det också gör att jag ännu mer ser fram emot kommande fotograferingar.



Fina ord och fin bild tagen av Klas Sjöberg

Crystal Renn har slutat gå hungrig!

Som jag så många gånger har sagt så har jag världens bästa bibliotekarie på mitt jobb. Hon förser mig med så mycket ny, intressant och inspirerande litteratur hela tiden och i fredags låg en ny bokhög i mitt fack och bara väntade på att bli läst.

Överst i högen låg Crystal Renns bok " Hungrig" (skriven med hjälp av Majorie Ingalls). Crystal Renn är en av mina absoluta favoriter bland modeller och hon är sagolikt vacker. I boken "Hungrig" så berättar hon sin historia kring hur hon gick från att svälta sig för att passa in i modevärlden till att återerövra sig själv och sin självkänsla och bli en av världens mest berömda plusmodeller.

Boken ger en insiktsfull och samtidigt sorglig bild över modevärlden och dess syn på kvinnors (och mäns) kroppar. Samtidigt som den beskriver den cyniska bild som råder så ger den också hopp till alla vi som vill se olika kroppar stå som modeller.

Crystal Renn är den modell som har gått i bräschen för ett annat kroppsideal och i boken beskriver hon hur i samma stund som hon slöt fred med sig själv och sin kropp nådde en lycka som hon strävat efter i flera år.  Hon menar att "Löftet bakom bantning - ett löfte som är lika starkt som konfektionsindustrin - är att vi så snart vi når vår åtrådda vikt kommer tillvaron att bli perfekt. [...] Samma sak med träning - det handlar inte i första hand om att bli stark och frisk utan om att bli smal" (s 225). Detta löfte menar Renn sår endast självförakt hos oss och i takt med att självföraktet ökar hos individen så sätts livet på paus i väntan på att man ska nå den ideala vikten. Det inte alla inser är att en smal kropp inte alltid är synonymt med lycka och att jaga lycka går sällan hem. Lyckan måste komma inifrån och ut inte tvärtom.

Jag kan inte annat än hålla med det som står i boken och Renn-Ingalls sätter mina tankar kring kroppsideal på pränt. Jag är helt inne på att hälsa och styrka går före jakten på idealvikten och jag hoppas att många yngre kvinnor hittar denna bok och får ta del av dess kloka syn kroppsideal.

Mot slutet av boken (s 161) lyfter Renn-Ingalls fram ett utdrag ur ett kontrakt skapat och publicerat av  Linda Bacons, specialist i näringslära och fysiologi vid University of California i Davis,  boken " Health at every size" (Dallas, Benbella, 2008). Jag tycker att kontraktet är ett lysande exempel på hur vi alla borde tänka och värna kring vår egen kropp:

 

"Mitt löfte att leva väl

I dag ska jag försöka ge mig mat när jag är hungrig

I dag ska jag försöka vara uppmärksam på hur maten smakar och får mig att må

I dag ska  jag försöka välja mat som jag tycker om och som jag kan njuta av

I dag ska jag försöka lyssna på min kropps mättnadsingivelser

I dag ska jag försöka hitta ett njutbart sätta att röra mig

I dag ska jag försöka se på min kropp med vänliga blickar och behandla den med respekt

Namnteckning___________________ Datum______________"

 

 

Jag kan varmt rekommendera boken "Hungrig" till alla er som är intresserade av kroppsideal, mode och framförallt till er som är intresserade av berättelser om starka kvinnor som vågar gå sin egen i en värld som gärna vill att vi håller oss till huvudleden.

Vi körde och körde och körde....

Finalen i Knockoutfinalen LB avgjordes idag i Vellinge. Av 24 lag återstod 7 stycken lag som tagit sig till final, vi i HSF var ett av dem!

 

Snälla E-L ställde upp som hästskötare idag och vi körde och körde och körde och till slut var vi äntligen framme. Aladdin kändes cool och fin när vi tog ut honom och likaså när jag red fram. Jag var mycket nöjd med honom efter vår ritt och han skötte sig exemplariskt hela programmet igenom. De tre domarna hade näst intill samma uppfattning om oss och gav oss 66,06 %, 65,15% respektive 65,45 %. Sammanvägt blev detta 65,05 %, vilket räckte till  en individuell 11 plats av 34 starter (9 placeringar). Även lagmässigt så hamnade vi utanför placering och laget fick nöja sig med en snöplig fjärdeplats.

Trots att det inte blev varken någon plakett eller rosett med hem i bagaget så har det varit en rolig dag och det är särskilt kul att rida lagtävlingar. Klubbkompisarna träffar man oftast på tävling och då är vi alltid konkurrenter och hur mycket jag än gläds åt att det går bra för en klubbkamrat,  så går det inte att frångå att jag vill att det ska gå bättre för mig själv. Någon som håller med mig?

I lagtävlingar så försvinner den där tanken och för min del så är det lagets bästa som går i första hand och då gläds jag bara om övriga i laget presterar bättre än mig själv, så länge jag själv har gjort så gott jag kan förstås. Idag gjorde jag och Aladdin så gott vi kunde och trots att det inte räckte hela vägen fram så är jag ändå otroligt nöjd med vår insats och våra galoppökningar var förbaskat bra idag!

 

 

 

 

Björns partytjejer!

 Jag och Felicia fixade och klara inför kvällens äventyr i Tormestorp!

Shopping med överraskande inslag

Vår fina busiga tjej

Efter jobbet åkte jag och barnen in till stan och shoppade lite. Döm om min förvåning när vi kom uppför trappan till Kappahl och jag såg XLNT-affischen med MIG på! Jisses, villken rolig överraskning! Det känns näst intill overkligt att jag frontar XLNT-avdelningen.

När väl chocken hade lagt sig hos mig så provade vi både hattar, tröjor och koftor och det blev en hel del fina inköp. När vi tröttnade på kläder så passade vi på att gå inom Nisses (varuhus med stor leksaksavdelning)  och kolla in potentiella önskelistsgrejer. Det blev en väldigt lång önskelista kan jag säga...

När vi var nöjda och klara med shoppingen och önskningar, gick vi inom Chicco och beställde lite smarrig fika. Mums vilka goda chokladbollar vi smaskade i oss!

Coolaste killen i coolaste koftan

På väg mot bilen så hände en riktigt häftig grej. Av alla människor på stan så stöter jag på Louise Flinck utanför H&M. Hennes blogg www.bigassfashion.se följer jag dagligen och jag har fått hur många snygga klädtips som helst därifrån. Louise bor i Stockholm, så att stöta på henne på vårt pyttiga "shoppingstråk" i lilla Hässleholm är näst intill omöjligt.

 

Jag har alltid haft inställningen att om jag är vän med någon på facebook eller kommenterar på någons blogg så är det också för mig självklart att hälsa på denne person på stan och dessutom gå fram och pratas vid när man träffas. En filosofi som jag faktiskt inte tror att alla människor har idag. Louise verkade ha samma inställning som mig iallafall och det är en förbaskat häftig känsla när man stöter på varandra på stan och trots att man aldrig har träffats tidigare bortsett från i cybervärlden så känns det som att man känner varandra redan! Häftigt1 Nu kommer det bli än mer roligt att följa Louise fantastiska blogg!

Jäklar vad bra vi var idag!

Delad 1:a plats i LB:1 och en 2:a plats i LA:1 känns förbaskat bra och jag är så otroligt nöjd med Aladdin och min egen ridning idag.



Fotograf: Hanna Nathell

På framridningen till LB:1 kändes det inte helt bra och jag fick inte fram honom tillräckligt. Det blev snarare hastigt än bärigt och Aladdin hade fullt upp med att sura på övriga ekipage. Väl inne på banan uppförde han sig bra, men det blev lite spänt stundtals. Resultatet blev dock klart över godkänt med 199 poäng och 68,6 %; 1 delad förstaplats!

Till LA:1 så valde jag att gå ut och rida fram istället, då det trots att det var lite mörkt var betydligt bättre med plats och där fick jag också  Aladdin fram för skänkeln. När det var vår tur att rida in på banan kändes det kanon. Mjukt och fint och så fortsatte det hela programmet igenom. När vi red upp på medellinjen log jag i takt med varje travsteg och efter att ha hälsat kastade jag mig om Aalddin hals och klappade om honom. Jag tror han växte minst en centimeter av berömmet. Resultatet blev Person- (ekipage-)bästa på 256 poäng och 67,3 %. Det räckte till en andraplats i klassen, vilket jag är otroligt nöjd med.

Nu laddar vi om för den sista omgången som går den 9 december, och dessutom blir det LB:3 nu på söndag i Vellinge.

Författardagen - en inspirationskälla

Idag har jag genom jobbet spenderat hela dagen på Kulturhuset och fått en stor portion läsinspiration genom Författardagen. Jag har bl.a. lyssnat till Arkan Asaads fantastiskt vemodiga livsberättelse, skildrad i boken "Stjärnlösa nätter". Jag har tagit del av Emma Anderssons inspirationstal till att våga kämpa för sina drömmar och så länge du vill så kan du också, vilket hon har visat med boken " Där drömmar blir till".  Min inre kentaur vaknade återigen till liv när jag lyssnade på Moa Matthis och Lin Hallbergs samtal om synen på hästböcker och varför man som författare till hästböcker  ifrågasätts jämt och ständigt. Matthis liknelse med den läsande tjejen med raggiga ben och kraftigt skodda hovar, som bara väntar på att få sätta av i full galopp, där under jeansen: det hon kallar den läsande kentauren fann jag oerhört träffande.

Trots att jag har suttit tyst och stilla i princip en hel dag, med undantag för den lilla gångpromenaden då den mycket tilltalande lunchen serverades, så känner jag mig fylld av energi och inspiration. Naturligtvis så är inte allt lika intressant under en sådan här dag, men det är just det som är grejen med en författardag. Här kan jag själv välja vad jag enbart vill lyssna till för lyssnandet skull och vad jag vill ta med mig hem och eventuellt göra något mer av.

Imorgon blir det definitivt ett besök på biblioteket och då hoppas jag på att få med mig "Stjärnlösa nätter", "Där drömmar blir till". Det blir nog också ett sväng bortom hästhyllan där jag förhoppningsvis hittar ett exemplar av Lin Hallbergs "Adzerk - den vita hingsten", en bok som vann Barnens romanpris 2010 med motiveringen:
              "Klockren och jättebra, en spännande bok, fast det är en hästbok" .

Hur man nu kan skriva en så otroligt korkad motivering men samtidigt otroligt tydlig kommentar som visar den från kultursidans rådande syn på hästböcker. Är det någon som kan tänka sig att man skulle kunna skriva en likadan motivering om en bok med fotboll som tema?

 Jag blir så irriterad när jag tänker på det och samtidigt så kan jag inte undgå att dra en parallell till den övriga rådande synen på ridsport. Jag vet inte hur ofta jag får försvara "min" valda sport inte bara gällande om det verkligen är en "sport" eller varför jag "leker med maten" och nu menar jag alltså kommentarer från vuxna män, inte barn som man mycket väl skulle kunna tänka sig.  Detsamma gällande synen på friskvård. En dag i stallet är synnerligen friskvård; efter att ha mockat ett antal boxar är pulsen ganska så hög och efter att ha ryktat en genomlerig häst så är dina armuskler som spagetti och efter ett tufft dressyrpass så är det inte bara dina magmuskler som längtar efter en vilopaus utan dina ben är också ganska så slutkörda. När jag åker hem ifrån stallet så känner jag mig friskare och starkare än någonsin både fysiskt och psykiskt och det är vad jag kallar för friskvård. Men uppenbarligen delar jag inte den åsikten med staten som vägrar att erkänna ridsport som en friksvårdsaktivitet och därmed ge mig som utövare av sporten en möjlighet att söka ett litet men nog så välkomnande bidrag i form av friskvårdsbidrag. Nejdå, det blev avslag direkt på min ansökan!

Nej, hästböcker avfärdas gärna som små berättelser om flickor som gullar med sina favorithästar och därmed utvecklar sin omhuldande förmåga och liksom ridsporten ifrågasätts de  ständigt. Jag ser fram emot den dag då jag slipper att försvara mitt val av idrott och läsande kentaurer slipper höra att  hästböcker inte är "riktig litteratur"!

Härlig fars dag

Igår var en härlig söndag. Dagen inleddes med att överraska fina pappa med en liten farsdagspresent och sedan åkte jag till stallet och red ett bra dressyrpass på Aladdin. Galoppöppnorna kändes än bättre än i torsdags och torsdagens arbete med att få fram honom för skänkeln hade verkligen gett utdelning och han travade på med bra tryck.

Efter stallet åkte jag hemåt igen och då passade jag och barnen på att fira Björn med en liten present innan vi alla gav oss iväg till svärföräldrarna för en god kalkonmiddag. Stackas Tuva som löper kastade långa och hjärtskärande blickar på oss när vi lämnade henne ensam hemma och åkte iväg. Mycket god mat och trevligt sällskap förgyllde hela eftermiddagen och först framåt kvällningen åkte vi hem igen och förberedde inför en ny arbetsvecka.

Som avslutning på helgen började jag läsa Keplers nya bok "Sandmannen". Huga! En riktigt ruskig historia som ger mig kalla kårar samtidigt som den är så otroligt spännande att jag knappt kan sluta läsa...

Galoppöppnorna gjorde att motorn kom igång

Då jag och Aladdin inte har tränat för Helen P. på två veckor var jag väldigt sugen igår när det äntligen var dags igen. Mörkt, regnigt och dystert var vädret när vi red ner, men inget kunde döva min motivation.

Aladdin kändes ganska pigg men ändå lite loj så fort jag krävde något av honom. Jag fick arbeta ganska mycket för att få fram honom för mina skänklar och det var först i galopparbetet när vi red öppnor och slutor som jag kände att han svarade på framåt. Efter ett antal försök med galoppöppnorna lyckades jag till slut få honom att bibehålla galoppen och stanna kvar på linjen. När väl det fungerade så kände jag hur bakbenen mer och mer kröp inunder honom och började arbeta. Slutorna gick förvånansvärt bra och jag hade en bra känsla i galoppen efter det arbetet.

Efter lite travjobb och rakriktning i galoppen på medellinjen, avslutade vi med att göra bakdelsvändningar. Jag fick gå på Aladdin som tusan i skritten för att han inte skulle lägga av och säcka ihop. När han väl var framme för skänkeln gjorde han mycket fina bakdelsvändningar och han fick massor av beröm av mig.

Överlag gick det bra idag, även om vi är lite osams ibland. Han blir lite sur när jag exempelvis kräver att han ska skritta på tygel och med ordentligt övertramp. Då ska han grina lite genom att bita i bettet och försöka dra det till sig istället för att tugga på det och falla till ro i rätt form. När vi väl har kommit förbi denna konflikt och han har bestämt sig för att ge sig och lyssna på mig då flyter det på bra. Det gäller bara att jag tar tag i denna konflikt i början av passet och inte i slutet.

Jag och Aladdin i Vinslöv. Fotograf: Hanna Nathell

Vi vinnare av XLNT:s model search

Den 31/10 blev det officiellt att  jag, Blanca, Annie och Hanna är Sveriges, Finlands, Polens och Norges representanter för XLNT och Kappahl 2013.

Bilden nedan togs förra veckan när vi alla var uppe i Göteborg och jag tycker att vi alla är dösnygga.



Bild lånad från Kappahl.com

Här hittar ni  Kappahls pressmeddelande.

Bilder från GranCanaria

Vi vill tacka Lokaltidningen och GranCanariaExperten för att de valde ut oss till vinnare i bröllopsresetävlingen och anordnade denna fantastiska resa för oss.

Vi vill också passa på att tacka alla ni som röstade på vår bröllopsbild och naturligtvis också duktiga Mikael Latorre som tog vår superfina bröllopsbild. Utan er hade vi aldrig kunnat vinna.

/En stor kram från oss

Cordial Mogan Playa - hit vill vi åka igen och igen och igen...

Denna vecka på Cordial Mogan Playa i Puerto Mogan har varit helt fantastiskt.

Dagarna har spenderats vid de vackra poolområdena och varvats med promenader och besök i den så pittoreska och vackra hamnen som bara ligger ett stenkast från vårt hotell. På morgnar och kvällar har vi avnjutit en fantastisk buffé och varvat förrätter, kötträtter, fiskrätter och efterrätter av sällan skådat slag.

Flertalet gånger har vi alla i familjen utbrustit:  -Det här är livet!

På kvällarna har barnen dansat järnet i minidiscot och jag och Björn har haft lika kul av att se dem ha så fantastiskt roligt. Det är med blandade känslor vi nu gör oss iordning för den sista goda middagen här. Det ska bli skönt att komma hem och gosa med hundarna som vi alla saknar. Jag längtar också efter Aladdin och saknar hans mjuka varma mule. Å andra sidan så känner varken jag, Björn eller barnen att vi på något sätt har hunnit tröttna på solen som värmer vårt skinn när vi badar, eller de goda middagarna eller känslan att ha all tid i världen för varandra utan minsta tanke på livspussel, dagistider och arbete. Vi är alla rörande överrens om att hit vill vi återvända igen och igen och igen.

Ikväll precis innan vi åker ska jag gå ut och blicka ut, en sista gång över Puerto Mogans vackra vy och (med risk för att bli lite väl teatralisk och helt falla ur ramen, men det får ni minsann tåla)  så ska jag "take a picture with my eye and keep it in my heart. And sometimes when I´m sad I can take it out and look and it again and remember those fantastic days."

Bildbomb kommer imorgon...