året 2009 går mot sitt slut!

2009 är om knappt 14 timmar till ända och ett nytt år är på intågande. 2009 har gått i rasande fart och jag tycker inte att det känns längesen vi stod ute hos Jonna och Victor i Häglinge och tittade på fyrverkerier på nyårsnatten.

Kort om året 2009:

Våren bestod av en enda lång väntan på vår lilla Felicia som beräknades att födas i början av juni. Jag kunde ju inte bara sitta hemma och rulla tummarna utan höll mig uppe på hästryggen ända fram till den sista mars då förvärkarna satte stop för ridturerna. Lite tidigare än beräknat ville vår lilla flicka komma till världen och när jag gick hem från jobbet onsdagen den 20 maj (lov tors-fre) förberedde jag min kollega på att jag kanske inte skulle komma på måndagen och så rätt jag hade. Måndagen den 25 maj föddes vår lilla Felicia - årets höjdpunkt!

Fem veckor senare var det dags för min älskade syster,den 2 juli såg den lilla godingen Emil världens ljus för första gången!

Sommaren förlöpte med värme och sol och det blev en hel del badande. Sebastian njöt i fulla drag av värmen som erbjöd varmt vatten och glass i stora lass, Felicia var inte av samma åsikt utan tyckte istället värmen enbart var jobbig. Det var vid denna tid som jag gav upp mitt kämpande med amningen och så nöjd Felicia blev när hon äntligen fick ordentligt med mat. En sommar utan besök på något sommarland är ingen sommar och två gånger var vi på Tosselilla där Sebastian drog högvinsten i Malacolotteriet!

Hösten innebar mammaledigt men för att inte helt klättra på väggarna här hemma valde jag att jobba två halvdagar i veckan då Björn tog över rodret här hemma. Träningen mer Aladdin togs också upp och det blev ordentlig dressyrträning nere på klubben. När vi nbörjade trodde jag väl aldrig att det skulle bli så roligt och från att knappt kunnat galoppera ordentligt och fått fyror på galoppen i dressyrprogram blev det en markant skillnad vilket också gav resultat när vi red klubbmästerskapet i dressyr - 6:or och 7:or på galoppen!

Med en liten bebis och en 3-åring har tiden bara rasat förbi och ibland har jag bara velat greppa tag om tiden och få den att sakta ner. Sebastian växer i rasande takt och har blivit så stor och duktig, att han är född med en humoristisk ådra är också något som visar sig mer och mer. Felicia har visat sig vara en otroligt social tjej och det är sällan några problem att ha henne med om man så shoppar eller är på kalas. Hon trivs som fisken i vattnet när det är en massa folk runt omkring henne, mindre roligt är det att ligga på filten ensam då blir det skrik som hörs i hela byn.

Wilma och Tuva har även dom varit superduktiga och funnit sig i att huset återigen har fyllts av bebisskrik och bajsblöjor, Allt som oftast får sig Felicia en puss av dem bägge som dock, i alla fall från Wilmas sida, relativt ofta övergår i överdrivet slickande, något som inte är så populärt från Felicias sida. Den otäcka hudinfektionen som Wilma fått på höger sidan har börjat ge med sig och pälsen har börjat växa ut igen. Wilma som blir 11 år 2010 är frisk och kry förövrigt men lite stel vilket visar sig när hon legat ner en stund, då haltar hon en liten stund på vänster fram innan ligamenten redat till sig.

Fem nya ord som präglat 2009 (källa språkrådet):
svininfluensa - felaktig benämning på den nya influensan A(H1N1) [svininfluensa refererar till en annan, tidigare typ av influensa]
twittra - mikroblogga (i synnerhet på mikrobloggen Twitter) [efter engelska twitter till namnet på den mest kända mikrobloggen, Twitter, vilket i sin tur betyder ’kvitter’]
spikmatta - ökad användning: matta med piggar, avsedd att verka avslappande
sprita -ökad användning: rengöra (händerna) med handsprit
yrkessåpa - tv-program av dokumentär typ där man får följa personer på en viss arbetsplats ( Ullared och Färjan )

Med förhoppningen att 2010 blir ett lika inspirerande och om än aningen lugnare år än 2009 önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år!

God Jul!

Granen är klädd, snön ligger vit över mark och äng och skinkan står i ugnen - imorgon är det julafton!

God Jul på er alla!

Magle!

Det är inte ofta man som skåneryttare kan njuta av att galoppera i snöklädda backar men igår var det just en sådan dag. Jag & Aladdin, Lisa & Domino och Elenore & Dullen bylsade på oss; underställ, broddar, halsdukar och ländtäcken sen begav vi oss ut mot Magle. Att komma ridande i skogen med 1 dm djup snö som knarrar, träd som bär vita ytterkläder och en total vindstilla omgivning är helt underbart. Hästarna var ystra och pigga och det märktes att de hade sett fram emot en lång tur i skogen efter en regnig och grå höst med mycket träning.

Rundan i Magle är perfekt när man är ute efter blandad ridning. Här finns långa partier perfekta att trava på och vindlande backar med alldeles lagom stigning - perfekta att släppa hästarna i och låta dem galoppera på för fullt. När vi kom ner til våtmarkerna möttes vi av en härlig syn. Säkert 100 olika sorters fåglar trängdes i den ena isfria dammen och minst 10 svanpar gled sakta runt i det iskalla vattnet. För att inte riskera en massflytt bland fåglarna fick vi snällt sakta ner till skritt och sakta rida förbi den imponerande synen.

Känslan när man har den långa galoppbacken framför sig och man sitter på en häst som bara väntar på att få sträcka ut i full galopp är obeskrivlig. När man väl sätter till skänkeln och hästen bara flyger iväg i full galopp gäller det att ställa sig i lätt sits, ta mantag och bara njuta av farten! Lite skakig i benen var både jag och Aladdin när vi väl var uppe i krönet, men oj vad härligt det är!

Efter två timmars ridning så var både hästar och ryttare ganska nöjda och kylan hade börjat ta sitt grepp om våra tår. Då är det skönt att komma in i till ett varmt stall och känna hur kylan lämnar en och man sakta sakta tinar upp utifrån och in.

Nu blir det lite jullov från ridningen fram tills annandagen, då blir det nog en härlig uteritt igen om snön får lov att ligga kvar.

Hallelujamoment!

Vintern har tagit sitt grepp om Skåne och jag kan inte annat än medge att det är rätt mysigt. Vit knarrande snö ger definitivt en ordentlig julkänsla sen att det är kallt också är en annan femma. Med rejäla kläder så överlever man det också.

Inför träningen igår rotades i alla fall den gamla hederliga rumpvärmaren fram, jag älskar den och utan den hade min ända varit en enda stor isbit efter gårdagens ridtur till och från ridhuset. Träningen igår, den sista för terminen, var oerhört rolig och nyttig. Vi arbetade med skänkelvikningar, öppnor och förvänd galopp sen att jag var helsnurrig och lyckades med bedriften att komma i vägen flertalet gånger för övriga i gruppen bortser vi ifrån, ibland har man såna dagar. Arbetet i trav kändes stadigt och bra och öppnorna åt höger kändes superfina, sen åt vänster gick det åt helsike men det är bara till att träna. Däremot har det där med skänkelvikningar helt plötsligt blivit hur komplicerat som helst... förstår egentligen inte varför. Det gick jättebra för några gånger sen men sen snurrar jag till det igen och det blir helfel. Aja, vi hittar snart känslan där igen.

Det roligaste igår var galopparbetet. När vi började träna i höstas hade jag sjå att hålla Aladdin på volten, han drog järnet och jag hade fullt upp att hänga med. Under denna termin har det stadigt gått framåt och han har blivit finare och finare och galoppen har blivit så mycket mer lättriden. Jag tror för Aladdin själv är det också stor skillnad, nu när han bär sig ordentligt blir han inte alls lika trött som han blev tidigare. Igår började vi direkt på rakspår och ingen blev mer överraskad än jag över att Aladdin var superfin redan från början och gick hur stadigt som helst. Vi arbetade sedan förvänd galopp och tänk vilken härlig känsla det är att äntligen kunna börja arbeta i galoppen, tidigare har prio ett varit att överhuvudtaget få honom att gå i form där och inte bryta av alternativt gasa på. Nu äntligen börjar det sitta och man kan gå ett steg längre.

Den förvända galoppen i vänster varvet gick super, där är han klockren. I höger varvet hade vi lite mer problem och det blev omslag hit och dit och jag fastnade i innertygeln - ja det mesta blev knasigt. Efter lite trixande och knixande vände vi upp på diagonalen i vänster galopp med mål att gå ut på rakspåret och sen forsätta ner till hörnet i förvänd. Aladdin bara galopperade på och kändes så mjuk och fin och allting bara flöt på. Snacka om Hallelujamoment! Det kommer jag leva länge på!

Att klara en sak en gång är egentligen ingen konst, konst blir det först när man klarar göra om det på samma sätt igen.. hmmm.... ja det gick väl sådär. Men strunt samma det var riktigt riktigt kul och så upplyftande. Tänk jag och Aladdin arbeta med förvänd galopp, det trodde jag aldrig för ett halvår sen.

Nej, den här terminen har verkligen varit nyttig, så mycket grunder som en annan slarvat bort de sista åren har nu börjat sätta sig igen och Aladdin har aldrig känts finare. Jag känner själv också att jag så smått har börjat få till min egen sits och inverkan och så nyttigt det är med en uppmärksam och noggrann tränare som kan vara på en och korrigera så att det blir rätt. Så för att sammanfatta denna termin så har det varit lärorikt, inspirerande och framförallt förbannat roligt så tack Helen för en härlig termin, både jag och Aladdin ser fram emot vårens träning!

Uppe igen!

Eftersom hela förra veckan var full med diverse roliga uppgifter såsom; rättning av nationella prov, julhandling mm fanns det inte tid till att rida men igår var jag minsann äntligen tillbaka på Aladdins rygg.

Vi red ner till klubben och drillade dressyr på egen hand, vilket faktiskt gick ganska bra. Lite motstånd mötte jag i höger varvet med ställningen, men efter lite arbete på volten med tempoväxlingar och öka och minska volten, kändes han mycket finare. Skänkelvikningarna som på något sätt är min akilleshäl var det inte mycket tvärning vi fick till överhuvudtaget i början utan istället blev det mest rusa rakt fram i stället och totalt ignorera inneskänkeln. Men även detta fungerade rätt bra efter lite korrigering och tillsägelse. Det är märkligt med skänkelvikningar, egentligen är de hur enkla som helst och Aladdin har inga smärre problem med dem heller. Det är bara jag som försvårar dem och gör dem tio gånger mer komplicerade än de egentligen är. Jag tror det ibland handlar om tempot, jag vill liksom att Aladdin ska gå superlångsamt och tvära riktigt ordentligt, något som låter bra i teorin men blir åt helsike i praktiken. Snarare måste jag ju låta honom få gå i bra tempo för att orka flytta sig i sidled. De gånger jag inser det så flyter det på bra.

Dags sen för lite galopparbete, den gångart som under hösten och träningarna bara blivit finare och finare. Tänk när jag började rida honom kunde jag knappt galoppera för att han var så stark och lång och man hade 700 kg häst i handen. Numera är han riktigt fin på volten i galopp. På rakspår har vi inte riktigt fått till formen och balansen ännu. Igår arbetade vi först på volten med fattningar från skritt. I höger varvet är det lite tyngre för honom så här drar han gärna upp huvudet lite precis i fattningen men jag försöker att tänka på att vara rörlig men ändå så pass stadig i ytterhanden att han inte kan "slita" sig fri. Galoppen i sig var helt ok och även avsaktningarna kändes bra. I vänster varvet var det lite jobbigare så där fick han för sig att han skulle ta fel galopp från skritt ett par gånger men när han insåg att det inte funkade så fick vi till riktigt fina fattningar och bra galopp. Jag fortsatte sedan med samma sak som vi jobbat med på träningarna nämligen att växla mellan mellangalopp och arbetsgalopp och det fungerade bra.

Vårt stora problem har tidigare varit att det gärna blir lite omslag i galoppen när vi rider på diagonalen men inte en enda gång hände detta igår, så nu jäklar börjar det sitta. Härligt! Däremot i vänster varvet när vi galopperade på fyrkanten så liksom trycker han sig ut och jag får inget svar för innerskänkeln och så blir det omslag fram. Detta fick vi inte riktigt till så detta är något vi måste jobba mer på.

Överlag kändes det bra igår, inte helt loss men det får jag lägga på mig själv, jag är ju inte helt stadig i min sits och vrider mig gärna inåt åt höger, vilket gör att ytterbogen gärna försvinner utåt lite. Kul var det i alla fall och nu ser jag fram emot terminens sista dressyrträning på torsdag!

Etsar sig fast med enveten beslutsamhet

Jag är en bokslukare av högsta rang och slukar böcker i högsta fart. Många böcker försvinner bara förbi och lämnar inga nämnvärda intryck medan andra klänger sig fast med enveten beslutsamhet. Hur gärna jag än vill att denna bok ska försvinna från min näthinna så kan jag inte förhindra att Lionel Shrivers bok Vi måste prata om Kevin etsar sig kvar i minnet likt en fästing som vägrar släppa taget hur mycket du än drar och sliter i den.

Boken är skriven i brevromanform där modern Eva skriver till sin ex-man Franklin, för att i ett sista desperat försök försöka reda ut och förstå vad som gick snett med deras gemensamma son Kevin. Kevin som en helt vanlig dag i april uppfyllde sitt mål med att bli odödlig genom att greppa sitt armborst och mörda nio personer på sitt gymnasium.

Boken är ganska tung till en början och de första femtio sidorna fick jag skumläsa för att inte tappa intresset men sedan började boken fånga mig och läsningen sattes igång på allvar. Genom Evas brev får vi hennes bild av det som skett. Vi får ta del av några otäcka händelser i Kevins barndom som borde förvarnat föräldrar och skola om vad som komma skall och vi får också ta del av Evas möte med Kevin i fängelset.

Man kan lätt tro att boken ska visa upp den typiska bilden av en skolmassakerspojke som blivit utsatt och mobbad genom skoltiden, men istället möter vi en kall, hård och beräknande pojke som lever för att förstöra. Eller som Eva helt sonika beskriver det "vissa lever för att förstöra, på så vis vet de att de lever". Lika mycket som boken är en resa i Evas minne är det en resa i hennes inre också. Hon ställer sig hela tiden frågan om det är hon som brustit och hur mycket skuld hon har i det som skett. Till slut slås hon av insikten att det inte spelar någon roll. Det ofattbara har hänt vare sig hon vill det eller inte och det enda hon kan göra är att ovilligt acceptera det ofattbara. Hennes pojke är en kallsinnig mördare och för att inte helt gå under själv måste hon för en gångs skull släppa på sin egen känslokyla och släppa in modersinstinkten och kärleken för sin son.

Shriver vacklar inte för det brännheta ämnet om skolmassakrar som hemsökt USA de sista tio åren. Shriver lyfter fram, dissekerar och ifrågasätter USA:s liberala inställning till vapen och den "fina" medelklassens förmåga att värdera materialism högre än känslor. I Sverige har vi lyckligtvis varit förskonade från denna typ av händelser och vi kan inte annat än be för att vi slipper ta del av det ofattbara.

Efter den aningen tröga inledningen blev boken som ett gift för mig och i samklang med Evas redogörelser för händelser som i faderns Franklins ögon inte ses som annat än tillfälligheter börjar jag som läsare ana vart det ska barka hän, men ändå sparar Shriver den värsta "överraskningen" till de allra sista tjugo sidorna. En överraskning som för läsaren göms så oerhört väl att man inte kan bli annat än bestört. För att uppväga all ondska och brutalitet i boken avslutar Shriver med ett slut som förmodligen är tänkt som ett "feel-good"-slut. Ett slut som dock inte riktigt övertygar mig.

Boken är viktig, skarpsinnig och otroligt fängslande och den kunde lika gärna varit verklighetsbaserad. Läs den men jag varnar dig den etsar sig fast vare sig du vill det eller inte.

Sista omgången av seriedressyren...

Idag var det så dags för den sista omgången av seriedressyren och efter förra gången som kändes hur bra som helst var förväntningarna höga. Framridningen gick bra och Aladdin kändes lydig och fin, t.o.m diagonalerna i galopp som vi brukar få lite byte fram på gick super. Väl inne på banan så blev det dock väldigt spänt så halva programmet gick rätt knackigt med en del missar och missförstånd. Andra halvan gick bättre och kändes riktigt bra, speciellt nöjd är jag med diagonalen i galopp som var hur stadig som helst med en fin avsaktning också.

P.g.a den knackiga inledningen blev inte heller resultatet lika bra som förra gången men 160 poäng skrapade vi ihop i alla fall. Då vi vann förra omgången och nu kom tvåa blev vi sammanlagt tvåa i klubbmästerskapet i LC:2 så det blev till att rida ärevarv i ridhuset. Oerhört roligt men samtidigt konstigt tyckte Aladdin som aldrig varit med om det tidigare. Han laddade på som tusan och var hur tossig som helst =)

Nu är det två träningar kvar denna termin sen laddar vi om inför nästa termin och siktar på nästa års klubbmästerskap, för det här med dressyr är ju faktiskt riktigt riktigt roligt :D

Klubbmästarna och vice klubbmästarna nedan i klasserna LC, LB, LA och MSV
Bilden lånad från www.hlmhastsport.se
Vår fina rosett och plakett samt protokollen

Nu är vi alla vaccinerade!

Idag fick Felicia sin första spruta med svininfluensavaccinet, nu hoppas jag bara att hon slipper få några hemska biverkningar. Vi andra i familjen har klarat oss bra och bara känt lite ömhet i armen respektive benet för Sebastian så jag hoppas Felicia klarar sig lika lindrigt undan.

Det gulligaste av allt idag när vi var på BVC var att Sebastian höll Felicia i handen när hon fick sprutan. Dessutom peppade han henne med trygga ord om att det inte var så farligt. Felicia tittade storögt på Sebastian när sprutan trycktes in, hon gnydde lite och en liten tår kom från ögat sen fyrade hon av världens största leende till sin stolte storebror! Underbara barn man har !<3