Helt fantastiskt!

Gårdagen som spenderades i Göteborg kan bara beskrivas med ett enda ord: fantastiskt!
Mässan levde upp till alla förväntningar och jag kunde spenderat hur mycket pengar som helst där. Jag försökte handla med förnuft och inte på impuls, vilket är lätt hänt i detta otroliga utbud och till slut blev det två schabrak, en hjälm samt lite annat smått och gott. Imorgon blir det till att se om Aladdin blir lika nöjd som mig i sin nya grejer.

Showen nådde också upp till alla förväntningar och bara att titta på hinderparken gör en glad, så många fina kreationer och all denna blomsterprakt. Hoppklasserna på eftermiddagen inbjöd till nagelbitande spänning, speciellt klassen Göteborg Trophy. Efter en knivig trekombination som sög musten ur en hel del hästar var det endast fem ryttare i omhoppning. Sensationellt nog så tog saudiern Abdullah Al Sharbatly på Goldex hem vinsten och firade med ett härligt ärevarv till stående ovationer.

I kuren sist på kvällen vann Adelinde Cornelissen på den fantastiska Parcival och visst är de otroligt duktiga och fina, men jag var lika imponerad över Patrik Kittel och Watermill Scandic. Efter den omdebatterade "blue tongue- videon" har även jag blivit lite betänksam över att han utövar rollkur och hyperflexion men igår kunde jag inte annat än stämma in i den övriga publikens ovationer. Kittels ritt var verkligen bra och Scandic såg hur fin ut som helst, mjukhet och noggrannhet präglade hela ritten.

Jag får inte heller glömma att nämna Honza Blahas frihesdressyr som verkligen gjorde intryck på mig. Att kunna rida sina hästar utan varken sadel eller träns och enbart med två spön som pekpinnar visa upp sidvärtesrörelser, galoppombyten, ökningar och avsaktningar är så imponerande.


En fantastisk dag är till ända och jag ser redan fram emot nästa års show, då ska jag och Anso återigen inta Scandinavium och njuta av världens bästa hästshow!

Tidig morgon

Klockan 05:00 imorgon bitti kommer min kära mobil pipa och vänligt men bestämt påminna mig om att det är dags att stiga upp ur sängen. Jag är en morgonmänniska så tillvida att jag tycker det är helt ok att stiga upp runt 07:00 men där går gränsen, 05:00 är väldigt tidigt.

Som tur är så finns det en motivationshöjande faktor till att stiga upp så tidigt imorgon bitti. Då är det nämligen dags att bege sig upp till Göteborg horse show och spendera hela långa dagen där tillsammans med Anso. Det är med stor förväntan jag ser fram emot en välfylld mässa, fina hästar och duktiga ryttare.

Göteborg horse show - here we come!

Motsträvigt

Torsdag innebär som vanligt dressyrträning och idag hittade jag minsann den där förbaskade sitsen som varit försvunnen de senaste veckorna. Plötsligt så bara satt jag där i traven som jag aldrig gjort något annat och vilken härlig känsla det är. Från att ha skumpat, fumlat och hoppat rundor de senaste gångerna så satt jag nu som klistrad i sadeln och allt gick så mycket lättare.

Aladdin som fått två rejäla genomkörare denna vecka kändes loss och fin och gick stadigt i form ända tills vi kom till den förbenade högra galoppen, då var det så motigt och stumt i munnen och formen försvann all sin väg. Jobbade på med att lossa men fick inte till det helt, vilket Aladdin förmodligen också har lärt sig. Hästar tänker ju i och för sig aldrig att de ska jävlas med en men jag kan garantera att lilla fina Aladdin definitivt utnyttjar ens svagheter och nu har han lärt sig att han kommer undan med att köra upp huvudet och bita tag i bettet i höger galoppen. I traven är det inga problem, så det är bara till att traggla och traggla och traggla för omöjligt är det inte det har ju fungerat bra innan.

Vänster galoppen var som en dröm däremot, stadig, rytmisk och reglerbar. Likaså fungerade avsaktningar och halter utan problem och öppnorna åt vänster som vi brukar ha så svårt för flöt också på bra. Så allt som allt är jag väldigt nöjd idag, det är bara den där höger galoppen som grämer mig, men det är bara att jobba på.

Som avslutning på kvällen ska jag ge mig i kast med Margareth Atwoods Oryx och Crake, en bok som jag för tillfället ägnar all ledig tid åt. Den är nämligen väldigt väldigt spännande samtidigt som den är skrämmande.

Härligt lång dag!

Vi väcktes som vanligt av våra två underbara barn någonstans runt sjusnåret och som alltid är det bara att möta den stundande dagen med ett leende på läpparna och försöka förtränga hur gärna man hade velat ha sovmorgon fram till klockan tio. Fördelen med att vakna så tidigt är att dagen blir så lång och att man hinner med så mycket.

Redan vid nio stod jag i stallgången med en förväntansfull och pigg Aladdin och en halvtimme senare befann vi oss ute i Galgbackens omtalade marker. Att snön börjar bli lite väl djup på sina ställen och att det stundtals är plusgrader har ställt till det lite de sista dagarna. Tungt, djupt och hopplösa styltor blir resultatet. Så var dock inte fallet idag. Med några minusgrader och bara något centimeter djupt snötäcke var underlaget kanon att rida på.

När man inte kan rida i ridhus och på bana varje dag gäller det att ta till vara på alla möjligheter till att rida dressyr i naturen. Hade någon sett oss idag i Galgbacken hade de nog undrat, för det var 100 meter i trav med tempoväxlingar och avsaktningar, vända tillbaka och fatta galopp som sedan ökas för att sedan kortas. Vända tillbaka igen och rida samma sträcka i förvänd för att sedan galoppera i rätt nästa sträcka osv. Så här höll vi på hela rundan igenom och så roligt det är att rida. Det är så att man får hejda sig själv för att inte hålla på för länge. Aladdin var inte först lika glad över mina övningar då han hellre hade sett att det var fullt ös medvetslös hela rundan igenom men när han väl insåg att han faktiskt fick gå fram men i rätt form så gick det hela riktigt bra och jag tyckte att jag fick igenom honom rätt bra.

Väl hemma var det till att slänga sig i duschen och förbereda sig för föräldraträff på BVC. När nu svinfluensan lagt sig en aning har träffarna på BVC kunnat tas upp igen, vilket är väldigt kul. Roligt att se alla gullungar och Felicia verkar uppskatta det lika mycket. Det var en trött tjej som somnade på två röda sekunder i bilen på vägen hem.

Nästa sak på dagens schema var bakning, något jag lovat Sebastian sen ett par dagar tillbaka. Sebastian som spenderat eftermiddagen i trädgården med pappa och byggt både snökoja och snöskepp stod beredd i köket med sleven i högsta hudd när jag kom hem så det var bara till att plocka fram alla bakattiraljer. Idag blev det chokladmuffins, något som Sebastian älskar och jag med för den delen =)

Mat, lite städning och peppning av Felicias försök till krypande hanns också med innan de slängdes i badet med pappa och gjorde av med de sista krafterna innan läggdags. Som alltid vid bad så ekar badrummet av skratt, tjo och tjim hela tiden.

Nu sussar de båda sött och samlar kraft för att väcka en igen imorgon klockan sju. Gäsp.. nu är det dags för en annan att göra det samma här i soffan.

Ögon som tefat och en nära på avfallen haka...

Med snö som ven åt alla håll och kanter, både uppifrån och nerifrån så blev det en hel del velande om jag skulle ta mig till träningen eller inte. Som tur var så lugnade sig vädret och jag och Lisa kunde rida ner till klubben utan några smärre problem. Det visade sig dock att det bara varit vi som trotsat vädergudarna, vilket är fullt förståeligt. Jag hade aldrig gett mig ut i det vädret som var igår med hästtransport.

Träningen blev i alla fall värsta lyxträningen, då det bara var vi. Efter en del lösgörande arbete där övergångarna kändes ok men jag inte riktigt fick till höger galoppen så satt vår tränare upp, först på Domino och sen på Aladdin. Domino som alltid är så fin när Lisa rider honom såg ännu finare ut nu med svävande skänkelvikningar och härligt samlad galopp.

När det var Aladdins tur försökte han som vanligt köra den vanliga pennan om att han antingen var supertrött eller bara ta bettet och dra på. Skillnaden mot när en annan rider är att nu korrigerades det direkt, jag är ju alldeles för seg, bryter Aladdin till trav tar det en halv volt innan jag korrigerat det.

Efter lite diskussion tränaren och Aladdin emellan såg höger galoppen riktigt fin ut och den där förvända galoppen i samma varv som jag brukar säga att han har så svårt med flöt på som om den aldrig gjort något annat. Det var diagonaler i förvänd, volt i förvänd etc... mina ögon var stora som tefat och det var nära att hakan nuddade vid ridhusspånet.

Ibland lär man sig minsann mer avsuttet än uppsuttet och så kändes det idag. Dels fick jag bra tips om hur jag ska rida honom i höger varv för att få honom loss; ställ om utåt stundtals för att få in vänster bogen som gärna försvinner utåt och dels fick jag insikt om vilka kvalitéer han faktiskt har. Jag kunde väl aldrig tro att han var så stadig och fin i den förvända, vilket Aladdin förmodligen inte visste själv heller.

Nu är det bara att lagra denna information och bild i hjärnan och försöka rida lika bra och få det att se lika lätt ut. En svår utmaning men nog så inspirerande och utmanande.

Bara en dag till...

...sen är det äntligen sportlov!

Detta lov känns mer efterlängtat än något lov tidigare. Jag har haft fullt upp på jobbet de senaste veckorna samtidigt som förkylningarna hemsökt vårt hus i flera omgångar. För tillfället känns det som om normaltillståndet för mig är ömmande hals och snorig näsa.

Många åker till fjällen under sportlovet, men för tillfället känns det alldeles tillräckligt att bara ha en avslappnad vecka här i hemmets lugna vrå. Jag och barnen ska njuta av lugna morgnar utan stress, lugna dagar med oändligt med tid för pussel, spel och bakning samt långsamma promenader längs snötäckta diken med ett och annat pulkaåk i den lagom stora dagisbacken.

Imorgon lägger jag förväntan om ledighet åt sidan och lägger sista krutet på jobbet så här innan lovet och ger sen järnet på träningen imorgon kväll. Då ska minsann min sits ha hittat tillbaka till sadeln.

Bäst på tv just nu...

Det skrala tv-utbudet bjuder inte precis in till några långmaraton i soffan nuförtiden. Kanal 5 kör sin tjatiga serie CSI som har gått alldeles för många säsonger. TV3 lockar med den manschauvinistiska serien 2 1/2 män och SVT har sina vanliga debattprogram som man gäspar med i samma takt som bitska argument flyger.


Absolut bäst på tv är just nu en dokusåpa. En dokusåpa utan utröstningar och skitsnack och som fokuserar på kamratskap och personlig utveckling hos deltagarna, nämligen Ponnyakuten, som visas på barnkanalen. Varje söndag kl 19:00 sitter vi hela familjen och njuter av Tobbe Larssons kunskap, deltagarnas positiva inställning och de underbart vackra naturbilderna.

I förra avsnittet var hoppryttaren Maria Gretzer på besök och gav några av deltagarna en hoppträning, men allra först visade hon upp hur hon brukar arbeta sin fina hingst HipHop och hon tryckte verkligen på vikten av att kunna hantera sin häst på marken innan man kan förvänta sig underverk på hästryggen. Så långt jag har sett av serien så genomsyras allting av just detta, vikten av att kunna hantera hästen på marken. Något som är väldigt grundläggande men alltför ofta glöms bort idag. Det är så lätt att lägga en massa pengar på ny fin utrustning, vassare bett, dyrare foder etc etc, allt för att kringgå och försöka skaffa sig en snabb lösning till de mest elementära problem.

För mig som ridit ett bra tag men fortfarande har massor att lära fungerar serien som en läxa i min egen hantering av hästen samt en inspirationskälla till min egen personliga utveckling i allt som har med hästar att göra. Det är med förväntan och spänning jag ser fram emot kommande avsnitt som finns tillgängligt på svtplay.se nästa måndag.

Finfina Aladdin!

Trots att det kändes som att jag satt som en kråka, studsade som en gummiboll och pendlade med benen som en moraklocka skötte sig finfina Aladdin kanon igår.

Skänkelvikningarna fungerade bra, även åt höger som är vår svaga sida. Vänster galoppen var finare än någonsin och jag kunde tom länga galoppen på långsidan med bibehållen form, samtidigt som han gick stadigt och fint på volten i relativt kort och "samlad" galopp - underbart och så härligt!!! Jag blir så glad över Aladdin som är så positiv och samarbetsvillig till det mesta jag ber honom om - stora finfina pållen!

Det som jag var mindre nöjd över var min egen sits och balans som kändes allt annat än stadig - blääää!!! Men men det är bara till att ta nya tag och rida mer och träna mer. Snart ska jag hitta den där sitsen igen.

Man kanske skulle skaffat sig en sån här för att stärka de där magmusklerna:

Efter en lång dag på jobbet finns inget bättre än att sitta upp på hästryggen!

Som alltid på måndagar susade jag ut till stallet efter jobbet. I söndags var jag och Aladdin och trimmade lite på banan. Eller trimmade och trimmade, med 1 1/2 dm snö är det ganska tungt så det blev ett kort pass med tempoväxlingar och lösgörande i både trav och galopp. Efter vintervilan har vi inte riktigt fått till samma lösgjordhet i galoppen som innan jul så nu blev det lite jobb med fattningar och stora volter. Allt som allt och med tanke på underlaget gick det rätt hyfsat.

Igår blev det en tur i Galgbacken och lite nytta hade söndagens arbete på banan faktiskt gjort. Som alltid när man rider ut var det rätt bra tryck i pållen men den där uppdämda energin hade vi arbetat bort på banan så galoppen var riktigt fin. Nu kunde vi ligga på rakspår i skogen och galoppera i tämligen avslappnad galopp i helt ok form, vilket brukar vara ganska svårt ute i skogen. Likaså gick förhållningarna igenom mycket bättre och ridningen blev väldigt angenäm.

Som alltid längtar jag till dressyrträningen på torsdag och då ska vi förhoppningsvis hitta denna känsla i galoppen direkt och inte efter x antal varv på volten.

Varning!

På väg ut till stallet tänkte jag på hur härligt det skulle bli med en ridtur på finaste pållen Aladdin, inte visste jag då vad som väntade.

Efter att ha sadlat och gjort i ordning Aladdin hann jag inte mer än 20 meter från stallet förrän jag mötte en kvinna med hund på trottoaren. Jag tyckte hon tittade lite konstigt och jag som är vänligheten själv :P hälsade naturligtvis. Inte fick jag någon häslning tillbaka utan istället:

- Är det så jävla smart att rida här på trottoaren tycker du?

Oooppps...att människor kan vara så arga tänkte jag. Jag försökte lugnt och vänligt förklara varför jag inte red på vägen (en galen busschaufför som vägrar att sakta ner, och ser det som en kul grej om hästarna skräms,trots upprepade påtryckningar från oss gör att vi inte vågar rida där) och att det bara är en liten bit (ca 50 m som vi rider på trottoaren/cykelbanan). Tyvärr hann jag inte så långt i min förklaring utan blev avbruten med följande uppmaning:

- Det är inte mitt problem men ni borde hålla er härifrån, ni skitar ner, förstör och dessutom är jag allergisk! Det är rent ut sagt förjävligt att ni rider här!

Här någonstans kände jag att mitt tålamod och min vänlighet började tryta men jag svarade ändå bara lugnt och vänligt tillbaka att hon kanske borde flytta in till centrum i lägenhet för där är det förmodligen inte så stor risk att stöta på hästar.

Hela svordomsalfabetet fick jag till svar och då insåg jag sanningen i påståendet "tillgången på idioter är större än efterfrågan" och smackade igång Aladdin och red bort från den obstinata kvinna.

Nu vill jag bara sända ut en varning till alla som rider i Röingeområdet: Ser ni en medelålderskvinna med tillhörande vit pudel, ta er i akt för hon exploderar så fort hon ser en häst!

Börjar bli rörlig igen!

Efter torsdagens dressyrträning var kroppen inte helt samarbetsvillig när jag skulle stiga upp ur sängen. Jag fick ta ett ben först, sträcka ut, känna hur hopdragen och genomarbetad muskeln var, sträcka ut igen och sen nästa ben. Efter ett tag så var faktiskt kroppen funktionell igen. Värre var det med magmusklerna; när jag brast ut i skratt (förmodligen något roligt som Sebastian gjorde)ville jag samtidigt brista ut i gråt då mina magmuskler protesterade lika högljutt som mina skrattmuskler jobbade!

Vad är de denna träningsvärk ett tecken på? Bra dressyrträning naturligtvis men framförallt att jag rider för sällan och behöver träna upp mig till en mindre bedrövlig konditions- och styrkenivå.

Steg ett för att nå denna ej så bedrövliga nivå blir att börja rida mer intensivt även på måndagen, vilket jag gjorde i höstas men nu under vintern har det blivit lite softa uteritter p.g.a snön.
Steg två blir att jag måste hitta motivationen till att ut och jogga lite. Så oerhörd nyttig träning som verkligen ger resultat. Ett och annat pass på gymmet hade nog också varit önskvärt men här måste jag skylla på tidsbrist så jag får hålla mig till min hemmaträning med situps(brukar klara 40 innan jag pausar) armhävningar(efter 15 st på knä darrar mina armar som asplöv i vinden) och plankan (som jag för tillfället klarar i mindre än 20 sek - bedrövligt). Så är planen nu gäller det bara att vara stenhård och följa den också. Kanske kommer då min träningsvärk efter torsdagarnas pass inte vara så jävlig som igår.

Ibland är det härligt med vinter!

Jag och tjejerna i pulkabacken!