Någon egen ponny blir det inte...

... som tur är så har vi gulliga I. som lånar ut Pepsi till oss en gång i veckan så Sebastian kan få rida. Pepsi är världens snällaste liten shetlandsponny, det finns inte tillstymmelse till den där typiska ponnyenvisheten. Dessutom är hon så lydig, känslig och välutbildad med flera placeringar i dressyr. Särskilt kul är det också att Pepsi faktiskt var min lilla shettis för många många år sedan.

Denna första gång blev det till att gå igenom grunderna med start och stop samt hur man svänger. Först hade jag Pepsi i grimskaft och gick med dem i paddocken och när Sebastian väl fått snits på detta knäppte jag loss grimskaftet och gick bara bredvid. Efter ca 15 min sa Sebastian;

-Ni kan stå därborta, jag kan rida själv!

Sagt och gjort, så jag och I. ställde oss vid staketet och såg med tappade hakor på hur Sebastian styrde lilla Pepsi mellan däck, bommar och koner.

-Visst är jag en riktig ridkille nu mamma! sa min lilla ridkille =)

Efter den imponerande uppvisningen blev det en liten tur utanför paddocken och bort till stallet där det sedan blev dags för den vanliga skötseln efter ridning. Sebastian som kämpat och slitit med Aladdins stora hovar var så överväldigad över att Pepsis hovar var alldeles lagom i storlek och lagom lätta att kratsa alldeles själv var tvungen att kolla igenom alla hovarna ännu en gång.

Efter många klappar, kramar och pussar från en lyrisk Sebastian fick Pepsi gå ut i hagen och mumsa gräs och förhoppningsvis ser hon fram emot nästa veckas ridtur lika mycket som Sebastian gör!

Mamma, jag vill ha en ponny!

Jag och Sebastian åkte ner till pay & jumpen som var på klubben idag och spanade in lite ekipage. Vi var såklart trogna supporters till Pernilla och Lisa också =)

Sebastian satt som ett ljus hela tiden och var helkoncentrerad på alla som red och hoppade. -Det är dumheter, sa han med en förargad min varje gång någon rev hinder. Efter ett antal ekipage och ritter sa han med längtan i rösten:

-Mamma, jag vill ha en ponny!

Kanske är det bara att inse att jag lyckats med de frö jag sådde redan när han var liten bebis och var med ute i stallet. Nu är jag dock inte helt säker på att det var så smart, det hade ju varit så mycket billigare och enklare med fotboll... Men det är lätt att vara efterklok. En ponny blir det i alla fall inte i första hand men jag får väl ringa runt och kolla hur gammal man måste vara för de minsta nybörjargrupperna på ridskola.

En blivande hoppryttare kanske:

Värsta hallabalooet!

Gårdagen började 08:00 med Plagg & Traggs barnklädesauktion i Tallparken. Jag sålde en del och gjorde en del riktiga fynd. Bl.a. en otroligt snygg "fusk"-skinnpaj till Sebbe, lite stuket av pilotjacka! Han tyckte själv att han blev ascool i den och var supernöjd. En hel del andra fynd som t.ex. overall till Felicia, jättefin barbapappabody, lila hello kitty-set i plysch gjordes och jag tyckte jag kom hem med mer grejer än jag hade när jag åkte dit.(Ändå la jag bara 195 kronor allt som allt!) Kul var det och dit ska jag definitivt igen!

Framåt kvällningen kom pappa med familj hit och påbörjade sitt uppdrag som barnvakter. Jag och Björn gjorde vårt bästa för att piffa till oss och resultatet blev minsann riktigt bra ;)

Vid sju bar det sedan av till bygdegården för Björns farbrors 50-års kalas (eller snarare "brak-fest"). Ojojoj.. så mycket folk, så mycket god mat och så mycket gott vin!!! Ja, kvällen blev hellyckad och saticken vad vi dansade och skrattade och skrattade ännu mera. Sicken tur att Björn har så otroligt rolig släkt!
Roligaste kommentaren igår (ja det var skitkul igår i alla fall): DJ:n spelade We are family varpå Björn dummade sig och sa; Hur fan visste han det?

Vid två-tiden tystnade musiken och det var dags att bege sig hemåt... vilket nog var ganska lagom (även om jag just då tyckte att jag var hur pigg som helst och skulle kunnat dansa i minst två timmar till)då mina skor, konstigt nog, hade lyckats få lite runda sulor. Märkligt det där.. jag som bara drack "lite" vin ;)

Glädje och sorg!

Träning igår och det är lustig att man kan bli så glad i själen av en massa flås, pust och stånk.

Aladdin som stått över helgen var som ett höghastighetståg och drog på utav fulla muggar. Det är MYCKET häst att sitta på när han är sådan. Det som är bra är att han blir så himla maffig och fin i traven och trots att han var så pigg svarade han rätt så bra på på förhållningarna och halterna blev bättre idag med mer eftergift än förra gången. Mellantraven var absolut inga problem átt få till...

När det var dags för galopp så var det ännu MERA häst jag satt på. Tjoho! Så fort vi kom till öppna delen av volten tyckte Aladdin att det innebar ökning. Ajajaj... mina magmuskler fick jobba för fullt för att orka hålla emot 700 kilo häst som tror det är ökad galopp och inte mellangalopp. Trots draget och styrkan hos Aladdin lyckades vi få till det ganska bra och speciellt i vänster varvet kändes det riktigt bra stundom och några riktigt fina övergångar till trav lyckades vi också få till.

Efter skrittpaus tog vi sedan upp arbetet sen sist med skänkelvikningar och Aladdin arbetade på utav bara den.T.o.m. skänkelvikningen åt vänster kändes bättre och lite mer eftergiven än sist.

Vid träningens slut var Aladdin genomsvettig, liksom jag men oj vad härligt glad man blir av att få arbeta ordentligt och faktiskt få igenom en hel del saker. På måndag blir det till att fortsätta arbetet med galoppfattningar och övergångar för att stärka honom och förhoppningsvis nå ännu mera eftergift i galoppen vid nästa träning.

Ikväll kl 22:00 kommer jag att sitta bänkad framför tv:n och njuta av en av mina absoluta favoritkultfilmer;Dirty Dancing . Filmen visas på SVT1 som en hyllning till Patick Swayze som så tragiskt förlorade kampen mot cancern i tisdags natt.

Dirty Dancing var en av mina absoluta favoritfilmer i tonåren. Jag våndades, skrattade och grät med Baby och Johnny filmen igenom. Fortfarande kan jag alla de klassiska replikerna utantill och än idag så kan jag känna hur tårarna tränger fram i ögonvrån när Johnny lämnar Baby efter han fått sparken och jag kan garantera att jag ikväll kommer att känna samma revansch-gotte-känsla i filmens slutscen som jag gjorde när jag var fjorton.

Och det är med just denna känsla jag för alltid vill minnas min tonårsförälskelse Patrick Swayze.

Twilightfans!

Just nu är kryllar det av en massa olika klipp och trailers från filmen New Moon på youtube.com. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte ser fram emot premiären, jag ska definitivt gå om inte annat i utbildningssyfte. (som svensklärare är det "jääättteviktigt" att förkovra sig i aktuell litteratur och film , så man kan nästan se det som kompetensutveckling ;)

Att jag erkänner mig som ett fan av Twilight-serien innebär också att jag har tjuvkikat på en hel del av dessa klipp som finns tillgängliga på youtube.com. Mitt absoluta favoritklipp är nedanstående...lyssna noga på publiken... här talar vi om helt otroliga, hysteriska och besatta Twilightfans! Jag lovar jag ska inte bete mig så här på bion!!!!

Lite film från träningen!

Tyvärr blev minneskortet fullt innan vi kom till galoppen.

andra träningen...

60 minuters kämpande resulterade i en riktigt bra travökning med bibehållen form på diagonalen samt en klockren skänkelvikning åt vänster. Tänk när man får den där känslan hela passet igenom...=)

Felicias favorit!

Att Felicia älskar sin mamma och pappa går inte att missa - hon skiner upp och strålar som en sol så fort vi tittar på henne. Dock är det så att varken jag eller Björn kan konkurrera ut hennes absoluta favorit: Sebastian. När han visar sig spricker hon upp i ett leende som går från öra till öra och sen börjar hon jollra och ha sig.

Idag i lekparken hade jag Felicia i famnen vänd mot Sebastian och när han hoppade ner från en stor sten kom det världens kluckigaste och härligaste skratt från Felicia. Jag och Sebastian blev lika häpna bägge två. Så har hon aldrig skrattat innan. För att försäkra oss om att vi inte hört fel upprepade Sebastian sitt hopp från stenen och samma härliga kluckande skratt kom från Felicia återigen. Sebastian hoppade upp och ner fem-sex gånger till och Felicia bara fortsatte att rent ut sagt gapskratta. Underbart härligt!

Det är så härligt att se hur Sebastian riktigt växer när Felicia ler, skrattar och jollrar mot honom.Man blir varm i själen och det är bara att hoppas att denna syskonkärlek håller i sig framöver!

Träningspremiär!

I torsdags var det så dags för den första dressyrträningen, spännande, förväntansfullt men också pirrigt. Varken jag eller Aladdin är i precis i någon toppkondition så jag var lite nervös att vi inte skulle orka ta oss igenom passet. Men vi klarade det, att sen Aladdin var genomsvettig från öra till svans och jag från topp till tå är en annan femma.

Vi började med att rida fram hästarna på volterna för att få dem att lossa sig i sidorna samt kontrollera våra egna hjälper. Jag fick lite tillsägelse att jag meckar lite väl mycket med yttertygeln och istället ska var lite mjukare där och istället krama lite på inner för att han ska lossa i bålen. Allt eftersom kände jag hur han började mjukna och gick mycket stadigare i formen och samma på rakspåret där han inte längre la nosen på sned. Ett bra tryck i honom hade jag också.

Skänkelvikningarna gick så där från början. Med tappad form, huvudet på sned och noll framåtbjudning blev det inte mycket tvärning men redan vid andra uppridningen på diagonalen började det lossna och speciellt den åt vänster blev riktigt bra till slut. Detta är definitivt något vi måste hem och jobba vidare med. Jag ska inte behöva tappa formen alls på honom när jag går in i skänkelvikningen utan han ska vara lika stadig som han är förövrigt i traven.

En del travökningar blev det också på diagonalen för att vi skulle känna att hästarna svarade framåt. Även dessa blev faktiskt helt ok och sista gången var det samma här som i skänkelvikningen, stadig i formen och bättre påskjut.

När det sen var dags att arbeta i galopp var jag lite nervös då den inte är helt genomarbetad ännu om man säger så. Jag påtalade dock att vi faktiskt jobbat en hel del med denna gångart nu i sommar och att jag tyckte att det gått framåt och det tyckte tränaren också. Likaså vad gällande avsaktningen från galopp till trav där han gärna faller ur helt tyckte tränaren var mycket bättre nu, så det värmde =D Vi ska fortsätta jobba som vi har gjort i sommar och fokusera på kvalité i galoppen. Han blir ju faktiskt riktigt riktigt snygg när han går så där i galoppen!

Trots en träningsvärk som fortfarande genomsyrar hela kroppen så ser jag verkligen fram emot träningen på torsdag igen. Jag hade glömt att det var så himla kul att rida dressyr!

Vändning!

Felicia har hunnit bli tre månader och en vecka och växer så det knakar, både på längden och bredden tycker jag, precis som det ska vara med bebisar. Hon har redan börjat visa upp en del karaktärsdrag, hon är ofta glad och ler och smajlar som bara den. I nästa stund är hon väldigt upprörd och skriker med en oväntad hög stämma som förmodligen hörs ända ner till Vinslövs centrum(kan det vara ett arv från mig kanske?)

Babysittern som jag minns Sebastian gillade väldigt mycket är Felicia inte alls speciellt imponerad av. En liten stund kanske sen blir hon vansinnig och försöker åla sig ur den. Hon ligger mycket hellre på filten under babygymmet. De senaste dagarna har hon försökt vända sig på mage men inte riktigt lyckats. Idag lyckades dock hon få till den där sista biten och hamnade på mage. Lyckan blev dock inte långvarig då hon för tillfället inte alls gillar att ligga på mage. Så det var bara att hjälpa henne tillbaka på rygg, och sen började det om igen. Det är ju i och för sig viktigt att bebisar ska ligga på mage och träna rygg- och nackmuskler men när hon illvrålar och verkligen inte gillar det så får fem minuters träning på mage räcka åt gången och så får man hellre upprep det många gånger per dag.

Sebastian tycker det blir roligare och roligare med sin lillasyster och hon älskar att sitta i min famn och titta när Sebastian leker. Då smajlar hon och jollrar och allra härligast är det när hon och Sebastian tittar på varandra och de båda skiner upp i två stora leenden som går från öra till öra. Det värmer en mammas hjärta ända in till själen.