Till Magle med Pernilla och Busan

Gårdagen var verkligen en underbart härlig höstdag. Soligt, lagom temperatur och vindstilla - fantastiskt. Jag och Aladdin passade på att ta en tur till Magle våtmark med Pernilla och Busan. Aladdin traskade på bra på ditvägen och jag la inte så mycket krav på honom idag utan njöt bara av en härlig uteritt.

Vid dammarna där den långa galoppsträckan är lät vi Pernilla och Busan gå först och sätta upp tempot lite och sedan så lät jag Aladdin galoppera på ordentligt i fri form och mig i lätt sits. Han bjöd på bra men jag tyckte inte att han tog ut steget till fullo, men det kan vara jag som  inbillar mig. Förövrigt går det inte att avgöra om han var likadan som i torsdags då vi nu red på rakt spår utan några krav på tempoväxlingar och form.

På hemvägen kändes han lite trött och seg men när vi red förbi en vedkap in action så vaknade han till liv och visste knappt var han skulle ta vägen.  Att vi inte fattade att vedkapen var ett förklätt monster från yttre rymden med mission att döda bruna hästar, var helt oförståeligt för honom.

Även om det är lite nervöst när han börjar steppa och vill vända och snurra runt så är det rätt härligt att känna att han inte blivit en seg gammal gubbe riktigt ännu. Lite vildhäst finns det trots allt kvar i honom och det gillar jag!

Vart tog den underbara galoppen vägen?

Torsdagens träning kändes helt ok fram till galoppen. Galoppen kändes allt annat än loss och fin och istället kändes den lång, opåverkbar och som att jag hade 90 % av Aladdin bakom mig och mindre än 10 % framför mig. Varken E-L eller min tränare såg något konstigt eller någon hälta, men uppifrån kändes det det inte helt hundra. Jag som tidigare kunnat sitta i galoppen och öka och minska utan några smärre problem fick knappt igenom någon förhållning och "motorn" i bakbenen startade liksom inte ordentligt. 

Det kan finnas många anledningar till varför det kändes så här; foderstat, sviter från korsförlamningen, infektion, invärtes skada eller problem orsakade av sadeln är bara några. Tänderna är raspade och kollade - check! Veterinären kommer på måndag och tar blodprover och kollar över honom. Jag ska också försöka få tag på Anna Dicksson och se om hon kan komma ut och kolla om min sadel ligger bra och inte trycker någonstans.

Fram med tävlingsutstyrseln!

Om två veckor är det dags att fläta manen, knyta plastrongen och lägga på tävlingsschabraket igen. Då ska nämligen jag och Aladdin vara med i knockout-laget och rida LB:1 mot Dagstorp. Det ska bli väldigt roligt!

På lördag hoppas jag att solen skiner för då har jag och Aladdin tänkt att ta en härlig långtur till Magle våtmark och en underbart lång galopp längs dammarna är naturligtvis inplanerad.

Det lackar mot jul...

I takt med att antalet dagar kvar till jul minskar så ökar också antalet leksakskataloger i brevlådan. Utrustade med vars en penna så passade barnen på att kryssa för de saker som de vill att jultomten ska komma med.

Imponerande teknik

För någon vecka sedan  tipsade dressyrmupparna om detta klipp på youtube.com.


 Jag har tittat på klippet ett flertal gånger och är fortfarande helt fascinerad över tjejens teknik. Traven vid 1,44 s hade definitivt gett en 8 i protokollet med motiveringen: Schwungfull och taktfast!

Motivationspepp

Igår var det omgång 2 i seriedressyren och klubbmästerskapet i dressyr. Vi missade första omgången men seriedressyren går i tre omgångar och bäst av två omgångar erhåller klubbmästartiteln i respektive klass.

Jag har nog aldrig varit så omotiverad som igår när jag red ner till klubben. Regnet piskade och blåsten ven och det enda jag tänkte på var varför jag inte körde ner alternativt varför jag inte stannade hemma och skippade hela skiten. Till råga på allt hade jag räknat fel på tiden och när jag kom ner hade vi över en timme till godo innan det var vår tur att rida LB:1.

Vi tragglade runt lite på framridningen och jobbade på med vänsterställningen och som tur var kom världens bästa hästägare E-L ner och peppade oss så vi fokuserade. Aladdin kändes lite småseg men tio minuter innan det var vår tur så vaknade han äntligen till.

Programmet i sig gick över förväntan och förutom en miss i galoppdiagonalen så gick det galant. Traven kändes energisk och vänsterställningen fungerade bra. Resultatet blev 64,5 % och 188 poäng. Missen i galoppen kostade oss andraplatsen olyckligt nog men annars var det tajt i toppen. Vinnaren red på 196 poäng, tvåan på 189 och vi på 188.

En tredjeplats innebär 7 poäng och den som leder KM efter två omgångar i LB:1 har 20 poäng så vinnaren är redan utsedd. 2:a platsen däremot är inte klar ännu, men ska jag kunna knipa den måste vi bli tvåa nästa gång.

Angående motivationen så tror jag att jag tappade den lite när vi var i Vinslöv och red för några veckor sedan. LB:1 då har nog aldrig känts så bra och det var till och med så att domaren gick ur bilen och berömde oss för att det såg så trevligt ut. Ändå fick vi bara 187 poäng och hamnade utanför placering. Jag tror att jag blev lite knäckt då och kände att det liksom inte spelar någon roll, vi kommer aldrig någonsin kunna få några rosetter. Visst kan man tävla bara för att det är kul, men till tjyven och sist så är man ju där för att om inte vinna så i alla fall bli placerad och få en skrynklig men ack så värdefull rosett med sig hem. Det är ju det man vill och det man kämpar för.

Gårdagens tävling gav bra boost i motivationen och nu känns det som att motivationen så sakteligen börjar komma tillbaka igen. Som extra hjälp på så har vår nya målsättning för våren blivit att rida LA:3 på godkända procent!

Äntligen verkar kardborr-säsongen vara över!

De senaste veckorna har jag i princip plockat 300 kardborrar ur Aladdins man och svans. Han verkar finna ett oerhört stort nöje i att gå och dammsuga kardborrväxtligheten i jakt efter grässtrån. Jag har varit mindre nöjd då svansen, som dessutom är av modellen "väldigt-tjock-och-självlockig", har varit ett enda virrvarr av kardborrar, dreadlocks och spån. Pannluggen har också äntligen börjat reparera sig själv och börjar växa till sig igen. Efter alla dessa kardborrar har pannluggen blivit uttunnad varje gång jag har försökt att reda ut den, men nu börjar den ta sig igen.

Förövrigt har det torra vädret gjort att det än så länge inte har blivit värsta lervällingen, vilket jag är väldigt glad för. Det finns inget värre att rykta än blöta och leriga hästar. En sak som är skön med Aladdin är i alla fall att han är brun, en mycket praktisk färg jämfört med söta Billie i stallet, som är vit. Jag tror inte att E. som äger honom var allt för glad när han såg ut så här en dag i våras:

Än så länge så har inte mörkret tagit över kvällarna helt och förra veckan hann jag rida genom skogen när jag skulle till träningen vid halv 7 tiden. Tyvärr tror jag att det var sista gången och på torsdag får det nog bli det långa hållet genom kvarteret. Längst där inne har jag också ett svagt minne av att det blir värre ju längre in i oktober vi kommer och för varje dag så blir dagen kortare och tävlingen för att hinna rida innan solen går ner börjar. Men det förtränger jag nu och njuter istället av att jag och Aladdin äntligen har besegrat de förskräckliga kardborrarna.

Slutor - gympa för hjärnan

Min förkylning har äntligen börjar ge med sig och idag kände jag mig redo för att ordentligt dressyrpass. Sagt och gjort så styrde jag och Aladdin kosan ner till klubben och på vägen dit passade jag på att njuta av höstens alla praktfulla färger. Igår när vi red i Galgbacken visade sig hösten från en lite mindre angenäm sida; konstant spöregn.

Då Aladdin den senaste tiden har känts lite stel i galoppen och vi inte riktigt har hittat den där mjuka känslan valde jag att börja arbeta igenom skritten ordentligt. Först och främst så ville jag bara att han skrittade på friskt framåt med ett stadigt stöd på bettet och allt eftersom lade jag in korta sekvenser av öppnor och slutor. Slutan i höger varv är som alltid problematisk och jag riktigt känner hur min hjärna får kortslutning när jag ska koordinera mina hjälper men efter flera upprepningar av små volter där jag fick gå på rejält med innerskänkeln för att få en ordentligt ställning så gick det successivt bättre även med slutan. Inte så att det blev en korrekt sluta men jag fick i alla fall igenom en tagen bakdel med någorlunda bibehållen ställning inåt. Alltid något.

I traven sedan så var jag även här mycket noga med att använda min innerskänkel mer än innerhanden och speciellt när jag ställde om från vänster till höger där vi gärna faller inåt och jag tappar stödet på ytter. Överlag kändes dock traven fräsch och framåt och stödet i munnen kändes jämnt. Även i travarbetet la jag in arbete i med öppnor, volt och slutor. Det är ju inte helt korrekta öppnor och slutor vi gör, men det tar sig allt eftersom. Slutan i vänster varvet gjorde jag bara i skritt då det blir så mycket onödig spänning när vi ska försöka få till det i trav.

I vanliga fall så brukar jag arbeta mycket i galopp men det glömdes lite bort idag. Fördelen var dock att när jag väl bad om galopp kändes den mjuk och fin och den där spänningen som vi haft den senaste tiden i höger galoppen var som bortblåst. När galoppen kändes så fin lekte vi lite med förvänd galopp på på rakt och böjt spår och la in lite avsaktningar och fattningar. Inte en enda gång fattade vi fel, vilket känns riktigt bra. Däremot har Aladdin en liten tendens till att falla ur formen i fattningen i vänster varv, inte mycket men det känns och syns förmodligen. Så det måste vi arbeta vidare med.

Trots några diskussioner och våra försök där både min och Aladdins hjärna gick i kors och motarbetade varandra så glimmade det till  riktigt bra idag och jag väldigt nöjd med oss båda efteråt.

På tävlingsfronten ser det för tillfället lite mörkt ut då det är ont om tävlingar i närheten. Nästa vecka blir det dock till att rida KM i LB och LA, vilket ska bli väldigt roligt.

Med hösten kommer förkylningarna

Som alltid när hösten är i antågande så kommer också fökylningarna och denna helg tror jag att vi har gjort av ett helt paket toalettrullar. Fyra stycken rinnande näsor kräver sin andel av snytpapper. På grund av detta har inte heller tempot var det högsta utan istället har vi allihop segat oss igenom helgen med lite powernaps här och där.

Imorgon är det måndag och ny vecka och med den hoppas jag att förkylningarna ger med sig och vi kan skruva upp tempot en liten aning så vi hinner med alla vardagsbestyr.

Håller tummarna!

Idag håller jag tummarna för min tränare Helen Persson och hennes fina Licorice som rider i finalen för 6-åriga hästar i Svenskt Avel och Sportchampionat 2011.

I takt med att min näsa rinner, huvudet bultar och min hosta skrävlar så följer jag tävlingsresultatet via equisport.tv.

Grattis älskling!

Idag fyller min älskade man år och han säger själv att 31-årsdagen  inte är så mycket att fira. Jag håller dock inte med honom och därför blev det present på sängen imorse, god middag tidigare ikväll och "ja må han leva"-sång till tårtan. Nu sitter vi här mätta och nöjda och när jag gör en djupdykning i gamla fotoalbum hittar jag detta kort på oss båda taget i Helsingör -97.

Nostalgimätaren når sitt max och jag kan inte annat än att konstatera att vi båda har blivit en hel del år äldre sen kortet togs men det känns faktiskt helt ok. Även om han tycker att 31-årsdagen inte är något att fira så får han minsann ta att jag kommer att fortsätta fira honom med present på sängen , god middag och "ja-må-han-leva"-sång varenda år för att fira ytterligare ett år tillsammans med världens bästa man.

Sluttävlat?

Med det nya förslaget som Svenska ridsportförbundet har tagit fram angående tävlingslicenser, med start 2012, är det frågan om det inte får vara sluttävlat för min och Aladdins del nästa år.

Som det sett ut detta år har jag och Aladdin startat ca 10 lokala tävlingar. Den ungefärliga kostnaden för detta:

Tävlingslicens lokal nivå 200 kr/år
I genomsnitt 120 kronor i startavgift för varje klass.

Nu har jag inte ridit två klasser varje gång men om jag skulle ha ridit det hade den ungefärliga kostnaden blivit ca 2500:- .  På lokal nivå är det mycket sällan några premier utan istället är det rosett, plakett och hederspris som delas ut. Möjligen att startavgiften betalas tillbaka vid placering. Som ni nog själva räknat ut så går jag inte precis plus av att tävla på lokal nivå utan jag gör det för att det är så otroligt roligt. Jag är realist och jag och Aladdin kommer aldrig någonsin att starta en regional tävling just för att vi inte kapacitet till det. Därför har också den lokala licensen varit perfekt för oss. Som det har varit tycker jag att det har varit på gränsen till för dyrt att tävla redan, men man betalar och förtränger och intalar sig själv att det är värt att tävla just för att det är så kul.


Med det nya licenssystemet kommer det att bli betydligt dyrare att tävla även på lokal nivå. Så här ser det nya förslaget ut:

 Den nya tävlingslicensen kommer inte längre att vara baserad på vilken nivå du tävlar utan kommer istället att vara baserad på ålder. För mig som är över 19 år kommer den att kosta 750 :-. Dessutom kommer jag att tvingas betala hästlicens för Aladdin, vilken kommer att ligga på 200 :- per år. Det innebär att oavsett antal tävlingar vi startar 2012 kommer det att kosta oss nästan 1000:- mer och något förslag på att höja och införa ordentliga premier på lokal tävling  har jag inte sett.

En fördel med det nya systemet enligt Svenska Ridsportförbundet  är att "det nya systemet innebär en höjning av licensen för dem som tidigare löst lokallicens, men de får samtidigt möjlighet att starta på fler tävlingar."  Svenska Ridsportförbundet. Rätta mig om jag har fel men jag förstår inte alls det argumentet. På vilket sätt kommer jag att ha tillgång till fler tävlingar än innan? Det är ju inte så att jag och Aladdin kan traska in på en regional tävling och rida Medelsvår bara för att vi känner för det...

Jag ser ingen som helst fördel med det nya systemet, det enda som blir tydligare är att Svenska Ridsportförbundet försöker mjölka sina medlemmar på så mycket pengar som möjligt och ge en tydlig åthutning till alla oss som tävlar: Ska du tävla, ska du min själ betala REJÄLT för det också!


Det ser ut som att det kommer att bli många programridningar och pay 'n ride för min och Aladdins del nästa år och jag kan inte annat än beklaga att Svenska Ridsportförbundet gör så här. Bedrövligt!

En som också tycker att det nya förslaget är ren idioti är Hippsons bloggare Havrepappan. Läs hans inlägg här: 
Panta burkar för att få råd med ett pantat system

Av med den tjocka "vinterjackan"

I söndags utrustade jag och E-L oss med klippmaskinen i högsta hugg och Aladdins tjocka "vinterjacka" fick falla till marken. Lite "fodring" lämnade vi dock på hans rumpa för att inte riskera att  korsförlamning återkommer.

När man klipper en häst om året är det oerhört svårt att få det jämnt och snyggt men vi lyckades rätt bra och trots lite ränder på magen så blev det ganska bra. Att det var skönt för honom att bli av med den varma pälsen märktes när jag sedan tog en tur i Galgbacken. Aladdin var pigg och glad och "mycket" villig till trav- och galoppintervaller.


Igår blev det en tur ner till ridhuset där det blev en ordentlig genomkörare i alla gångarterna. En del diskussion blev det innan jag och Aladdin var överens om form och takt, men efter det kändes det bra. Sista stunden kändes han mjuk och fin även i den förtretliga höger galoppen. Nu ser jag fram emot torsdagens dressyrträningen där jag hoppas att vi kan få fram samma mjuka känsla i början av passet och inte i slutet.

En ynnest!

Den senaste veckan har gått i ultrarapid med Magnarpsbesök, planering och renovering. I söndags var det dop för vår lille gudson Linus och det är verkligen en ynnest för mig och Björn att få vara gudföräldrar till en sån liten goding som dessutom har världens gulligaste leende.