Sebastians hjältar!

På bilden ovan ser ni Sebastians största hjältar: Riddar Peter i C.S Lewis saga om Narnia och Pappa.

De senaste veckorna har vi varje kväll (på Sebastians begäran)läst ett kapitel ur "Häxan och lejonet" för honom och filmatiseringen av boken har gått varm i DVD:n här hemma. Svärd, riddare, hästar och en saga om ont och gott utan några som helst gråzoner är utopi för en femåring.

Jag minns själv hur jag som liten älskade denna saga och jag lusläste hela serien om och om igen. Feminist var jag redan då och jag minns hur irriterad jag var över att Lucy och Susan inte fick vara med i slutstriden för att de var flickor och istället fick vara hemma medan pojkarna stred om Narnias framtid. Sebastian är som tur är ett barn av 2000-talet och har helt i linje med mammas tankar insett att även flickor kan vara lika tuffa, vilket inte minst lillasyster bevisar när hon går bärsärk här hemma. Nu gäller det bara att få de båda att förstå att det är tuffare att lösa konflikten verbalt istället för att lösa den med våld men det är nästa projekt.

Efter Narnia får vi kanske bege oss in i Bamses värld istället där hjälten är snäll mot de snälla och lite lagom hård mot de dumma som faktiskt inte heller är dumma hela tiden. En aningen mera djup här alltså och en lite större gråzon mellan gott och ont. Innan dess måste jag dock göra upp en handlingsplan över hur vi ska ta upp diskussionen med steroider och dess bieffekter. Tänk, inte ens Bamse - världens snällaste och starkaste björn är helt problemfri.

Nej, till sjyven och sist är det nog tur att pappa också är den störste hjälten för Sebastian - han nyttjar varken svärd eller steroider. Han är snäll mot de snälla men också tuff mot de tuffa och är det någon som kan lära Sebastian hur en riktig hjälte ska vara så är det pappa: "He´s a lover not a fighter!"

Snor och sol!

Även om förkylningen slagit till med full kraft på mig så kunde vi inte hålla oss inne i detta soliga väder. Med solen (och snorpappret) som ledstjärna tog hela familjen en långpromenad idag och jag passade naturligtvis på att ta några bilder på våra fina vovvar som busade i resterna från denna vargavinter:

Ett trängande behov av ett vakande öga

Nästa vecka sätter träningen igång och då ska det bli skönt att få lite feedback på dressyrandet. Filmade lite i veckan när jag red lite dressyr och oj vad nyttigt det är att se sig själv på film. En hel del saker finns det att jobba med under våren och jag är så taggad att komma igång ordentligt igen.

Kvalitén på filmen är inte den bästa.. men det är kanske tur ändå ;)

Efter trots kommer solsken

Jag och mina underbara dotter - som den senaste veckan har hamnat i någon form av 1 1/2 års trots. Jag tröstar mig med att efter trots kommer solsken!

Är våren på väg?

... eller är det bara önsketänkande från mig och Aladdin?

Kalas

Knappt 1 år kvar sen fyller jag 30 och naturligtvis måste man ju fira att man blir äldre och förhoppningsvis också aningen klokare...

De närmast sörjande infann sig hos oss igår vid fem och sedan avnjöts pizza, gotta, tårta, kaffe, kakor plus ytterligare ett antal tomma kalorier. För att gästerna inte helt skulle gå upp i sockerruset så passade vi på att ha lite lagtävlingar med quiz och nutidsorientering. Första pris var "nyårsballonger" som det var tänkt att vinnarna skulle skjuta upp men tyvärr satte regn och rusk käppar i hjulet och "nyårsballongerna" får än en gång nöja sig med att ligga hopknölade i garderoben. Vi gör ett nytt försök när Sebastian fyller år i april.

Som tack för att gästerna fick komma så fick jag mottaga fina presenter och mången fina smycken pryder nu mina armar, öron och hals. Om jag nu mot förmodan enbart skulle gå klädd i mina nya smycken kanske en del människor tagit illa upp, vilken tur då att jag fick ett presentkort på H&M av mina svärföräldrar. Som grädde på moset kan jag med mina nya smycken och mina nya kläder avnjuta allehanda goda efterrätter i mina nya fina coupes från Mine-serien
som jag fick av farmor och pappa & Maggan.

Kära släkt, tack än en gång för en mycket trevlig kväll och mycket fina presenter. Tack för att ni ville vara med och fira in mitt tjugonionde trappsteg på livets stege.

Kram

Utan stigbyglar

Igår var det dags för ännu ett dressyrpass och min tanke var att i första hand fokusera på traven och inte galoppen som faktiskt fungerar riktigt bra. Det är i och för sig inget fel på traven utan istället handlar det om att vi behöver lite mer påskjut och kraft för att kunna göra fina ökningar. Jag har ju tidigare nämnt att det nog är jag som håller emot Aladdins rörelser och måste lossa i mina höfter för att kunna rida med bättre. Av Anso så fick jag tipset att rida utan stigbyglar och sagt och gjort så gjorde jag faktiskt det igår efter jag joggat igång Aladdin.

Herre gud vad jag skumpade i början och konstigt nog blev jag trött i vaderna, vilket var ett tydligt tecken på att jag klämmer åt med fel del av benen. Efter några ökningar där jag trodde att mina inälvor skulle studsa ut ur munnen och Aladdins rygg skulle se ut som ett U efter avslutad ridtur så hände något. Helt plötsligt så blev det hundra gånger så arbetsamt att rida i traven än tidigare men mina ben var inte längre så spända och när jag slängde ett öga i spegeln på långsidan så såg det riktigt bra ut. Aladdin trampade på riktigt bra och det såg mycket flashigare ut. Något varv i det tempot sen var jag ganska matt i magmusklerna och Aladdin fick lov att gå lite på långa tyglar medans vi pustade.

Framöver så ska jag verkligen försöka att jobba så här så vi får denna känslan igen och framförallt känslan av att motorn verkligen är igång. Målet är ju att minst få 7:or på travökningarna, något som inte borde vara orimligt.

Lösa licens

Nytt jobb och fullt ös efter en lång härlig ledighet har verkligen sugit musten ur mig. Jobbet är roligt men första veckan efter ledighet är verkligen en pärs, det tar lite tid att komma in i rutinerna igen. En som fått stå undan är Aladdin som jag inte varit ute hos sen i lördags. Nu känner jag att abstinensen kommer krypande och som tur är så ska jag ut till honom imorgon kväll och efter lite mys och rykt blir det ett dressyrpass i ridhuset.

Med ett nytt år så är det också dags att lösa ny licens och nytt medlemsskap i klubben, något som står näst på tur i min "att-göra-lista". Tävlingsterminen börjar också fyllas på och en liten förhoppning har jag att kanske kunna åka till Kristianstad v 9 på deras lokala tävling men det är mycket som ska klaffa innan dess. Först och främst måste vi komma igång med träningen och känna att vi är redo och sen måste pållen gå att lasta, vilket vi inte gjort sen Hovdalaturen i september. Å andra sidan borde det inte vara något problem med tanke på allt lasttragglande vi höll på med förra året.

Men som sagt innan jag kan börja tänka på tävlingar måste jag först och främst lösa licens så dags att göra det nu.

Slut på vintervilan

Om tre veckor börjar dressyrträningen och nu känns det som att det är hög tid att komma igång så både jag och Aladdin är någorlunda igång innan dess. Igår fick det bli ett dressyrpass som gick över förväntan.

Galoppen kändes oerhört fin och vi kunde till och med rida hyfsat fina tio meters volter, något som vi brukar ha problem med. Galoppen som tidigare var vår akilleshäl känns nu som den bästa gångarten och den som är roligast att rida i. Traven känns i och för sig också stadig med bra takt men jag får inte riktigt till något gung och mer påskjut bakifrån krävs. Jag tror att det är jag som är för låst i höfterna och inte hjälper Aladdin att komma fram. Detta märks tydligast när vi försöker göra ökningar, det blir mer springigt än det blir schwungfullt och jag studsar mer uppåt istället för att gunga med. Något vi får jobba vidare med under vårens dressyrträningar. Överlag känns det som en bra början med tanke på vintervila för både ryttare och häst.

Det är inte bara hästens vintervila som är slut utan även min. Imorgon börjar nämligen årets första arbetsvecka och därmed allt vad det innebär med tidiga morgnar och dagislämningar.

Som avslutning dagens skönaste kommentar från Sebastian vid middagsbordet:
- Vet ni hur man får plats med en elefant i kylskåpet?
- Man flyttar på smöret!

Film från 2009

När jag la in klippet i det tidigare inlägget så hittade jag detta två år gamla klippet på mig och Aladdin. Det är knappt man kan tro att det är samma häst speciellt med tanke på att han byter galopp fram jämt och ständigt här eller vad tycker ni?

Film från augustitävlingen

När jag tittade igenom gamla bilder som tagits under året hittade jag ett klipp som gulliga Pernilla filmade när jag och Aladdin tävlade i augusti:

Snögubbe

Med plusgrader, kramsnö och barn fyllda med energi fick vi äntligen tummen ur igår och gjorde vår egen snögubbe. Visst är han snygg!


Felicia och Tuva var mest intresserade över den smarriga moroten som fungerade som näsa till vår snygga snögubbe.


Den stolte skulptören:

Längar till träningen

Idag red jag, M och E ner till ridhuset då skogen för tillfället är rena rama isgatan och inget vidare att rida i. Aladdin som fått ta det lugnt 1 1/2 vecka fick sig ett lagom lugnt pass i ridhuset med lite lösgörande övningar i alla gångarter. Jag hade inga större krav än att han skulle trampa ordentligt och arbeta under sig.

När jag och E travade runt så passade M och Bacardi på att hoppa lite och det såg verkligen bra ut och de ser ut att passa varandra som handen i handsken. Själv har jag blivit en riktig fegis gällande hoppning. När Bacardi gled över den 80 cm höga oxern tyckte jag att det såg högt ut och som avslutning på mitt och Aladdins ridpass så hoppade vi ett sockerbitshinder på volten, lagom högt för min del.

Just nu längtar jag tills träningen drar igång och det ska bli så kul att komma igång igen. Målet för terminen är att få till öppnorna och slutorna samt att ytterligare stärka galoppen så vi kan jobba mer med att växla tempo. Förhoppningen är också att komma ut lite i vår på några lokala tävlingar och få lite tävlingsvana.


Bild från tävlingen i Sösdala i augusti

Sova i skift

Efter ett mycket trevligt nyårsfirande med underbart god mat och mycket trevligt sällskap så är det nu den första dagen på 2011 och medan barnen äter frukost i sängen och mannen sover sitter jag här och surfar runt lite på nätet. Tiden när man kunde sova fram till middag på nyårsdagen verkar vara förbi och nu handlar det istället om att sova ut i skift. Björn har uppenbarligen paxat morgonpasset och jag hoppas nu på att få avlösning efter lunch... eller vänta det verkar som om det är någon som vaknar till liv ... ok, min tur - Go´natt!

Gott nytt år på er!