Jag är med och tävlar om en valfri produkt ur Dressyrmupparnas Kollektion. Håll tummarna för att jag vinner. Aladdin hade varit urläcker i ett brunt schabrak från DM.
lördag 31 december 2011
Nyårslista
Nyårslista
29 december, 2011
1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Startade en LA-dressyr klass och red på godkända procent. :D
2. Höll du några av dina nyårslöften?Startade en LA-dressyr klass och red på godkända procent. :D
Ja, jag har slutat att röka!
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min syster fick sitt tredje barn och vi fick äran att vara gudföräldrar till gulliga Linus.
4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
Sverige och Danmark
6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Bättre kondition!
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Jag är dålig på datum men bra på att komma ihåg händelser så det får bli; Positiva: första placeringen på Aladdin i Osby, Stockholmsresan i juni, Semestern i Norjeboke. Negativa: Den fruktansvärda massakern i Utyöa Norje
8. Vad var din största framgång 2011?
Att så många av mina elever har förbättrat sig så mycket i mitt ämne.
9. Största misstaget?
Misstagen förtränger jag...
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har varit förvånansvärt frisk hela året och det är först nu i jul som jag och hela familjen har blivit ordentligt sjuka med feber och förkylning som följd.
11. Bästa köpet?
Min plastrong!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Renovering av huset
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Weekenden i Stockholm i juni.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Adeles låtar - så fantastiskt bra!
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Året har inte varit sensationellt men inte heller urdåligt så jag får nog säga varken eller trots att jag är en obotlig optimist.
16. Vad önskar du att du gjort mer?Året har inte varit sensationellt men inte heller urdåligt så jag får nog säga varken eller trots att jag är en obotlig optimist.
Tränat!
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit!
18. Hur har du tillbringat julen?
Vi har firat med släkten.
19. Blev du kär under 2011?
Ja, i min älskade man
20. Favorittidning?
Equipage
21. Favoritprogram på TV?
Sons Of Anarchy. Jag och Björn har varit helt uppslukade av denna serie och trots att den är ganska blodig och brutal samt har könsroller som är helt åt helvete så är det den bästa serien jag någonsin har sett.
22. Hatar du något nu som du inte hatade i början av året?
Spökhotellet på Gröna Lund - dit går jag aldrig in igen...
23. Bästa boken du läste i år?
Cirkeln, Erebos
24. Största musikaliska upptäckten?Adele
25. Något du önskade dig och fick?
Biljetter till GHS 2012
26. Något du önskade dig men inte fick?
Snö på julafton.
27. Årets bästa film?
Inception, Harry Potter, Breaking Dawn
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Myste och njöt med familjen
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att Aladdin hade fått vara frisk hela året
30. Vad fick dig att må bra?
Familjen, hundarna och Aladdin.
Gott nytt år på er alla bloggläsare. Nu håller vi tummarna för att det blir molnfritt och vindstilla inatt så vi kan skicka upp våra fina kinesiska lyktor.
fredag 30 december 2011
Avslappnad ridtur
Dagens ridtur blev ganska avslappnad då jag inte är helt 100 återställd och lite förkyld fortfarande.Vi arbetade en hel del i skritt med att flytta sidvärtes samt öppnor och slutor. I traven blev det bara fokus på form och påskjut och i galoppen lät jag bara honom rulla på utan några större krav. En alldeles lagom avslappnad tur i vårlikt väder. Vem kan tro på att det är den 29 december och 6 plusgrader ute?
Imorgon bitti står valet mellan en långtur i Magle eller lite lösgörande arbete på utebanorna på klubben. Vi får se vad vi känner för imorgon.
torsdag 29 december 2011
Bildredigering
 |
| Redigerad kopia |
 |
| Original |
onsdag 28 december 2011
Jullovsläsning - Åsa Schwartz och Poznanski
När feber, förkylningar och andra små baciller inte riktigt vill släppa taget om familjen här hemma så passar det ypperligt att krypa upp i hörnet av soffan och njuta av lite jullovsläsning.
Jag har klippt Åsa Schwartz böcker; O fjättra Lilith i bojor, Stigma och Nefilim och är positivt överraskad av dem. Deckare med bibliska undertoner invävda i intrigen, kanon för en religionsintresserad som mig. Irriterande nog så fick jag inte med mig den sista delen i serien En död ängel hem så det får bli den första boken jag lånar efter jullovet.
I tomrummet efter Schwartz så stod U. Poznanski på listan med sin bok Erebos D
Erebos handlar om Nick Dunmore, en helt vanlig tonåring som tampas med helt vanliga tonårsbestyr; kemiläxa, obesvarad kärlek och basektträningar. En dag får han en CD-skiva märkt "Erebos" av en kompis. Med skivan följer tre enkla regler; du har endast en chans att spela spelet, var alltid ensam när du spelar och berätta inte om spelet för någon. Bryter du någon av dessa regler så är du ute! Spelet visar sig vara större och mer omvälvande än något spel Nick någonsin har spelat. För att avancera i spelet måste karaktären göra olika uppdrag och ju längre Nick spelar desto mer inser han att verklighet och dataspel flyter ihop. Spelet verkar ha ett eget liv.
Som alltid när jag läser ungdomsböcker så jämför jag dem med Suzanne Collins Hungerspelen, då jag anser Collins triologi vara de bästa ungdomsböcker jag någonsin har läst. Erebos når inte riktigt fram och det blir aldrig så där nervkittlande spännande att man bara vill läsa snabbare än ens ögon förmår för att få veta vad som hända skall. En viss spänning finns det trots allt i boken och framför allt i "spel"-partierna sitter jag fastnaglad och njuter av miljöbeskrivningarna.
En sak som dock irriterar mig i boken är att jag inte får rätt på hur gammal Nick och hans kompisar är. Å ena sidan beskrivs det hur Nick har ett par korpar intatuerade i nacken och är lång och välväxt. I nästa kapitel står det att en av fördelarna med att gå i årskurs sex är att man får en del håltimmar i schemat. Jag får inte rätt på åldern och det irriterar mig en aning.
Överlag så anser jag dock att boken är definitivt läsvärd och då framför allt för de partier i boken som utspelar sig i dataspelsvärlden. Vidare lyckas faktiskt författaren med att hålla spänningen uppe hela vägen och jag som läsare lyckas faktiskt inte lista ut hur allt hänger ihop förrän de sista sidorna och den typ av bok gillar jag.
När jag återvänder till jobbet efter lovet är Poznanskis bok Erebos den första jag ska rekommendera mina dataspelsintresserade elever. De kommer definitivt att gilla den.
Jag har klippt Åsa Schwartz böcker; O fjättra Lilith i bojor, Stigma och Nefilim och är positivt överraskad av dem. Deckare med bibliska undertoner invävda i intrigen, kanon för en religionsintresserad som mig. Irriterande nog så fick jag inte med mig den sista delen i serien En död ängel hem så det får bli den första boken jag lånar efter jullovet.
I tomrummet efter Schwartz så stod U. Poznanski på listan med sin bok Erebos D
Erebos handlar om Nick Dunmore, en helt vanlig tonåring som tampas med helt vanliga tonårsbestyr; kemiläxa, obesvarad kärlek och basektträningar. En dag får han en CD-skiva märkt "Erebos" av en kompis. Med skivan följer tre enkla regler; du har endast en chans att spela spelet, var alltid ensam när du spelar och berätta inte om spelet för någon. Bryter du någon av dessa regler så är du ute! Spelet visar sig vara större och mer omvälvande än något spel Nick någonsin har spelat. För att avancera i spelet måste karaktären göra olika uppdrag och ju längre Nick spelar desto mer inser han att verklighet och dataspel flyter ihop. Spelet verkar ha ett eget liv.
Som alltid när jag läser ungdomsböcker så jämför jag dem med Suzanne Collins Hungerspelen, då jag anser Collins triologi vara de bästa ungdomsböcker jag någonsin har läst. Erebos når inte riktigt fram och det blir aldrig så där nervkittlande spännande att man bara vill läsa snabbare än ens ögon förmår för att få veta vad som hända skall. En viss spänning finns det trots allt i boken och framför allt i "spel"-partierna sitter jag fastnaglad och njuter av miljöbeskrivningarna.
 |
Överlag så anser jag dock att boken är definitivt läsvärd och då framför allt för de partier i boken som utspelar sig i dataspelsvärlden. Vidare lyckas faktiskt författaren med att hålla spänningen uppe hela vägen och jag som läsare lyckas faktiskt inte lista ut hur allt hänger ihop förrän de sista sidorna och den typ av bok gillar jag.
När jag återvänder till jobbet efter lovet är Poznanskis bok Erebos den första jag ska rekommendera mina dataspelsintresserade elever. De kommer definitivt att gilla den.
måndag 26 december 2011
Febrig jul
Lagom till att det fjärde ljuset skulle tändas i adventsljusstaken blev Sebbe sjuk och fick feber. På lillejulafton fick Björn feber, på julafton Felicia och på juldagen var det min tur. Idag annandag jul har hela familjen varit feberfria och pigga. Imorgon ska vi t.o.m våga oss på att åka in till stan och slåss med resten av landets befolkning.
Bortsett från feber och frossa så har julen varit fantatisk som alltid med god mat, härliga släktingar och fina paket. Nu väntar en veckas ledighet för hela familjen och förhoppningsvis ska vi hålla oss krya allihopa så vi kan fira nyår utan feber.
Bortsett från feber och frossa så har julen varit fantatisk som alltid med god mat, härliga släktingar och fina paket. Nu väntar en veckas ledighet för hela familjen och förhoppningsvis ska vi hålla oss krya allihopa så vi kan fira nyår utan feber.
fredag 23 december 2011
Tidig julklapp!
För några veckor sedan tog jag en bild på vårt nyrenoverade lekrum och skickade in till Stoby Måleris hemsida. Anledningen var att de anordnade en tävling som gick ut på att du skulle ta en bild på ditt nyrenoverade rum och priset var att vinna ett presentkort i butiken till summan av tapetkostnaden. Naturligtvis var tapeterna tvungna att vara köpta i samma butik.
Redan innan vi bestämde oss för att renovera så hade jag sett ut In Trades urläckra randiga tapet att ha som fondvägg så valet var enkelt när jag besökte Stoby Måleri för att beställa tapeter. När jag sedan såg tävlingen i Nsk så tänkte jag att jag lika gärna kunde chansa och vara med.
Bilden jag skickade in till tävlingen var denna och döm om min förvåning när det idag i mailboxen låg ett mail som förkunnade att jag hade vunnit tävlingen och ett presentkort till summan av 1215 kr fanns att hämta i butiken!
Vilken härligt tidig julklapp!
Redan innan vi bestämde oss för att renovera så hade jag sett ut In Trades urläckra randiga tapet att ha som fondvägg så valet var enkelt när jag besökte Stoby Måleri för att beställa tapeter. När jag sedan såg tävlingen i Nsk så tänkte jag att jag lika gärna kunde chansa och vara med.
Vilken härligt tidig julklapp!
Dressyrpass
Jisses vad fin Aladdin kändes igår kväll i ridhuset!
Vi har ju vilat lite från dressyren men igår kväll kände jag det där dressyrsuget igen och bestämde mig redan när vi red iväg för att kvällens ridpass skulle innehålla; öppnor, slutor, travprogrammet i LA:1 och ordentliga och tydliga tempoväxlingar i galoppen.
Bortsett från att ena ridhushörnet var superläskigt så gick passet riktigt bra. Vi hade bra flyt och både öppnor och slutor flöt på bra både i skritt och trav. För att undvika att hamn i slowmotiontrav var jag noga med att rida fram honom ordentligt i början av passet. Ordentliga tempoväxlingar för att få igång bakbenen. Likadant tänkte jag i galoppen. Jag brukar få kritik på träningarna att det går för långsamt när vi gör tempoväxlingar. Det ska inte alltid vara en hel långsida eller ett helt varv på volten i en och samma galopp utan korta intensiva sträckor med ökad galopp och sedan snabbt ner till mer samling ett par språng och sedan fram igen. Aladdin var helt med på noterna och arbetade på som aldrig förr.
Som avslutning på passet gav vi oss på lite enkla byten på diagonalen och de gick faktiskt rätt bra de också. Fortfarande får vi inte helt till själva avsaktningen, det blir något travsteg mellan och vi tappar formen i fattningen. Dock har vi blivit oerhört säkra i fattningarna och får ytterst sällan fel galopp längre. Detta hade vi ju en hel del strul med förra året.
I den disiga decemberkvällen var det ett mycket nöjt ekipage som skrittade hemåt. Aladdin längde ut både halsen och steget i skritten och frustade förnöjt. Jag bara njöt av känslan som infinner sig efter ett härligt dressyrpass. Nu tror jag att vi båda längtar lika mycket till den kommande tränings- och tävlingssäsongen.
Som extra grädde på moset efter en härlig ridtur och ett härligt dressyrpass fick jag en julklapp av E-L. Jag kunde ju inte hålla mig till julafton utan var tvungen att öppna den när jag kom hem. I paketet låg en ursnygg jacka från Horze med vårt stallnamn broderat på ryggen. Snacka om överraskning! Jag blev helt överväldigad och jag kan redan nu se framför mig hur snygga vi i stallet kommer att bli med våra matchande jackor.
Vi har ju vilat lite från dressyren men igår kväll kände jag det där dressyrsuget igen och bestämde mig redan när vi red iväg för att kvällens ridpass skulle innehålla; öppnor, slutor, travprogrammet i LA:1 och ordentliga och tydliga tempoväxlingar i galoppen.
Bortsett från att ena ridhushörnet var superläskigt så gick passet riktigt bra. Vi hade bra flyt och både öppnor och slutor flöt på bra både i skritt och trav. För att undvika att hamn i slowmotiontrav var jag noga med att rida fram honom ordentligt i början av passet. Ordentliga tempoväxlingar för att få igång bakbenen. Likadant tänkte jag i galoppen. Jag brukar få kritik på träningarna att det går för långsamt när vi gör tempoväxlingar. Det ska inte alltid vara en hel långsida eller ett helt varv på volten i en och samma galopp utan korta intensiva sträckor med ökad galopp och sedan snabbt ner till mer samling ett par språng och sedan fram igen. Aladdin var helt med på noterna och arbetade på som aldrig förr.
Som avslutning på passet gav vi oss på lite enkla byten på diagonalen och de gick faktiskt rätt bra de också. Fortfarande får vi inte helt till själva avsaktningen, det blir något travsteg mellan och vi tappar formen i fattningen. Dock har vi blivit oerhört säkra i fattningarna och får ytterst sällan fel galopp längre. Detta hade vi ju en hel del strul med förra året.
I den disiga decemberkvällen var det ett mycket nöjt ekipage som skrittade hemåt. Aladdin längde ut både halsen och steget i skritten och frustade förnöjt. Jag bara njöt av känslan som infinner sig efter ett härligt dressyrpass. Nu tror jag att vi båda längtar lika mycket till den kommande tränings- och tävlingssäsongen.
Tack än en gång E-L för en jättefin julklapp!
torsdag 22 december 2011
Nästan som julafton
Igår var det sista dagen innan jullovet och årets allra sista arbetsdag. Visst låter det fantastiskt! När man som jag arbetar på två olika arbetsplatser har jag ju turen att få dubbelt av allt julfirande med allt vad det innebär. Således blev dagen igår härligt fullspäckad med bara en massa roligheter.
Av bilden att döma så blev det nästan också som julafton för min del. Fina julklappar från båda arbetsplatserna. Härligt gullig julhälsningssten från min kära kollega som går på mammaledighet. En stor, välfylld och fantastiskt fin låda med allehanda godsaker från min underbara klass. Samt ett gott, fint rött vin som pris för min tredjeplats på Amaryllistävlingen på arbetsplats 1.
Amaryllistävlingen är ju en oerhört rolig tävling så här i juletider. Min kära kollega från arbetsplats 1 drog igång denna rolighet redan förra året och tävlingen går ut på att få så hög/lång Amaryllisstjälk som möjligt på tre veckor. I år lånade jag konceptet rakt av från henne och drog igång tävlingen på arbetsplats 2 och det blev ett väldigt uppskattat inslag. Vinnaren detta året på arbetsplats 1 uppnådde en längd på mäktiga 65 cm och på arbetsplats 2 vann var den vinnande stjälken 57 cm. Till höger på bilden ser ni min smäktande Amaryllis som knep åt sig tredjeplatsen. De övriga blommorna är min andra Amaryllis som har tjänstgjort på arbetsplats 2 samt en liten liten blomma som nog inte var av samma sort som de övriga... den blommade redan vid 5 cm längd.
Nu väntar en härlig ledighet och en stundande "riktig" julafton. Jag ser mest fram emot att få se barnens reaktioner på julklapparna vi har fixat i samråd med tomten ;)
Amaryllistävlingen är ju en oerhört rolig tävling så här i juletider. Min kära kollega från arbetsplats 1 drog igång denna rolighet redan förra året och tävlingen går ut på att få så hög/lång Amaryllisstjälk som möjligt på tre veckor. I år lånade jag konceptet rakt av från henne och drog igång tävlingen på arbetsplats 2 och det blev ett väldigt uppskattat inslag. Vinnaren detta året på arbetsplats 1 uppnådde en längd på mäktiga 65 cm och på arbetsplats 2 vann var den vinnande stjälken 57 cm. Till höger på bilden ser ni min smäktande Amaryllis som knep åt sig tredjeplatsen. De övriga blommorna är min andra Amaryllis som har tjänstgjort på arbetsplats 2 samt en liten liten blomma som nog inte var av samma sort som de övriga... den blommade redan vid 5 cm längd.
Nu väntar en härlig ledighet och en stundande "riktig" julafton. Jag ser mest fram emot att få se barnens reaktioner på julklapparna vi har fixat i samråd med tomten ;)
onsdag 21 december 2011
Måste köpa en Mistel
Det beror förmodligen på att jag har passerat 20-strecket med råge, men jag har inte förstått storheten med tonårstjejernas favorit Justin Bieber.
Jag har aldrig förstått vad mina högstadietjejer ser i Justin Bieber och kanske är det för att jag börjar bli gammal. När jag var 15-16 år så dreglade jag över killarna i Take That, East 17 och naturligtvis hetingen Mark Wahlberg. Jag har för många år sedan växt ur mina idoltonårsförälskelser men när jag tittar och lyssnar på Justin Biebers "Mistletoe" så kan jag för ett litet litet ögonblick förstå tonårstjejernas svärmeri för idolen. Han är rätt gullig den där Bieber och låten är riktigt härligt julig.
Jag ska genast åka till blomsteraffären och införskaffa en Mistelkvist, sen ska det pussas här hemma i jul!
Jag har aldrig förstått vad mina högstadietjejer ser i Justin Bieber och kanske är det för att jag börjar bli gammal. När jag var 15-16 år så dreglade jag över killarna i Take That, East 17 och naturligtvis hetingen Mark Wahlberg. Jag har för många år sedan växt ur mina idoltonårsförälskelser men när jag tittar och lyssnar på Justin Biebers "Mistletoe" så kan jag för ett litet litet ögonblick förstå tonårstjejernas svärmeri för idolen. Han är rätt gullig den där Bieber och låten är riktigt härligt julig.
Jag ska genast åka till blomsteraffären och införskaffa en Mistelkvist, sen ska det pussas här hemma i jul!
tisdag 20 december 2011
Gunghästolympiad
Målet med att åka ut och tävla är förstås att komma hem med en hop rosetter. Så är ju sällan fallet, men när man väl får en sådan med sig hem så är lyckan obeskrivlig.
I samband med att vi renoverade en del av huset hittade jag en gammal låda med alla mina gamla pay'n ride rosetter från Härnösandstiden och Åsbo Ponnyklubbs-tiden (2002-2005). Rosetterna i sig har inget större värde men bak på varenda en så har jag noga skrivit datum, vilken höjd/program som reds och på vilken häst. Det är riktig nostalgi att titta igenom och återuppleva gamla minnen som dressyrprogram på Charbi, ClearRoundhoppning på Vialli och Pay'n Ride på Lillkät.
Just dessa rosetter får inte längre plats att hängas fram men samtidigt vill jag inte att de ska ligga och skrota på vinden och bli musätna.
Räddningen för rosetterna blev när barnen fick syn på dem. Kort därefter anordnades käpphästmästerskapen och gunghästolympiaden här hemma. Flisans gunghäst tog hem första priset och belönades med en fin blå/vit rosett signerad Åsbo Ponnyklubb, Lillkät, 90 cm, 15/2 2005.
I samband med att vi renoverade en del av huset hittade jag en gammal låda med alla mina gamla pay'n ride rosetter från Härnösandstiden och Åsbo Ponnyklubbs-tiden (2002-2005). Rosetterna i sig har inget större värde men bak på varenda en så har jag noga skrivit datum, vilken höjd/program som reds och på vilken häst. Det är riktig nostalgi att titta igenom och återuppleva gamla minnen som dressyrprogram på Charbi, ClearRoundhoppning på Vialli och Pay'n Ride på Lillkät.
Just dessa rosetter får inte längre plats att hängas fram men samtidigt vill jag inte att de ska ligga och skrota på vinden och bli musätna.
Räddningen för rosetterna blev när barnen fick syn på dem. Kort därefter anordnades käpphästmästerskapen och gunghästolympiaden här hemma. Flisans gunghäst tog hem första priset och belönades med en fin blå/vit rosett signerad Åsbo Ponnyklubb, Lillkät, 90 cm, 15/2 2005.
måndag 19 december 2011
Tanthoppning
Efter två veckors skogstur känner jag mig lite mättad på Galgbacken så idag blev det en tur ner till ridhuset tillsammans med E och Billy. Väl där nere mötte M. upp oss. Efter lite framridning och check i alla gångarterna så blev jag lite sugen på att skutta lite. M. var snäll och byggde upp ett litet hinder på diagonalen. En annan tjej på en ponny hoppade ett litet sockerbitshinder på volten så det ockuperade vi så fort hon var klar.
Så fort Aladdin såg hindret spetsade han öronen och bjöd som tusan. Vi hoppade ett par gånger från båda hållen och bad minsann M. att höja lite också. Den lilla hoppdjävulen fanns visst kvar långt där inne och det var riktigt roligt.
Även Billy så sugen ut på hindrena så E. hoppade av och M. lät honom hoppa ett par gånger och även han tyckte att det var hur kul som helst.
Att skutta så här kravlöst är faktiskt hur roligt som helst och det gör jag gärna lite då och då. Det är kul att känna sig lite modig då och då när man hoppar 70- 80 cm. Sen får det räckam blir det högre så blir jag lite mesig..
Bild från -08. Innan vi upptäckte det roliga med dressyr.
Så fort Aladdin såg hindret spetsade han öronen och bjöd som tusan. Vi hoppade ett par gånger från båda hållen och bad minsann M. att höja lite också. Den lilla hoppdjävulen fanns visst kvar långt där inne och det var riktigt roligt.
Även Billy så sugen ut på hindrena så E. hoppade av och M. lät honom hoppa ett par gånger och även han tyckte att det var hur kul som helst.
Att skutta så här kravlöst är faktiskt hur roligt som helst och det gör jag gärna lite då och då. Det är kul att känna sig lite modig då och då när man hoppar 70- 80 cm. Sen får det räckam blir det högre så blir jag lite mesig..
Bild från -08. Innan vi upptäckte det roliga med dressyr.
söndag 18 december 2011
Lugna ridturer
För tillfället ägnar jag och Aladdin oss inte åt några riktiga träningspass utan istället har vi passat på att ta lite semester från dressyrandet och ridhuset. Istället har det blivit skogsridning för fulla muggar de sista tre veckorna. Denna tiden är det så hektiskt med allt julståhej och betyg som ska sättas, därför tycker jag också att det är en perfekt tid att lägga in lite lagom "vintervila" för Aladdin.
Nu är det i och för sig så att jag aldrig bara åker runt i skogen utan jag är ändå väldigt noga med att det ska vara kontrollerat och trevligt att rida. Jag låter gärna Aladdin dra på i galoppen en sträcka men sen vill jag att han ska kunna korta sig och gå ner i trav utan att jag ska behöva slita och dra i honom. Likaså i traven så vill jag oavsett om vi är i skogen eller i ridhuset att han går i form och är lyhörd för mina hjälper. Tempoväxlingar kör jag nästan genomgående när jag travar i skogen. När vi skrittar brukar jag dessutom lägga in lite öppnor och slutor för att ha koll så att han är lösgjord och uppmärksam.
Min plan är att hålla mig till skogsridning och lite lugnare pass över julen också sen drar vi igång igen. Förhoppningsvis så får vi lite snö också så vi kan stärka galoppen genom lite intervallträning i lagom djup snö.
V 6 drar träningarna igång på nytt och då är det fullt ös mot tävlingssäsongen 2012 som gäller... trots att den där förbannade licensen har blivit så dyr...
Nu är det i och för sig så att jag aldrig bara åker runt i skogen utan jag är ändå väldigt noga med att det ska vara kontrollerat och trevligt att rida. Jag låter gärna Aladdin dra på i galoppen en sträcka men sen vill jag att han ska kunna korta sig och gå ner i trav utan att jag ska behöva slita och dra i honom. Likaså i traven så vill jag oavsett om vi är i skogen eller i ridhuset att han går i form och är lyhörd för mina hjälper. Tempoväxlingar kör jag nästan genomgående när jag travar i skogen. När vi skrittar brukar jag dessutom lägga in lite öppnor och slutor för att ha koll så att han är lösgjord och uppmärksam.
Min plan är att hålla mig till skogsridning och lite lugnare pass över julen också sen drar vi igång igen. Förhoppningsvis så får vi lite snö också så vi kan stärka galoppen genom lite intervallträning i lagom djup snö.
V 6 drar träningarna igång på nytt och då är det fullt ös mot tävlingssäsongen 2012 som gäller... trots att den där förbannade licensen har blivit så dyr...
lördag 17 december 2011
Grön och grann
Under högtidliga former och Justin Biebers "Mistletoe" i bakgrunden kläddes julgranen igår. Detta året hoppade vi över det traditionella inköpet av Kungsgran och högg (sågade) istället ner en lagom stor gran som stått och skymt grannens trädgårdsland de sista åren. Själva införskaffandet av grannen låter kanske gemytligt men riktigt så var det inte. Fyra personer, mörker, en ficklampa, hällregn och en såg som böjer sig hela tiden...
Då det ofta sker lite slitningar här hemma när granen ska sättas i julgransfoten så bestämde vi oss för att köpa en ny julgransfot modell modernare. Helt enkelt en julgransfot deluxe! Istället för de vanliga "skruvarna" som skruvas så trycker man på en pedal och vips så spänns trådarna åt runt stammen och granen sitter som i ett skruvstäd. Smidigt som tusan. Varken min eller Björns puls hann gå upp innan granen var fastsatt och bara det är värt ett par hundralappar.
Kulor, glitter och ljusslinga kom upp utan några nämnvärda problem och det är lika magiskt varenda gång man för första gången tänder ljusslingan och det glittrar och glimmar i granen. Då är det jul på riktigt och nu står den där. Vår egensågade gran, så grön och grann!
Då det ofta sker lite slitningar här hemma när granen ska sättas i julgransfoten så bestämde vi oss för att köpa en ny julgransfot modell modernare. Helt enkelt en julgransfot deluxe! Istället för de vanliga "skruvarna" som skruvas så trycker man på en pedal och vips så spänns trådarna åt runt stammen och granen sitter som i ett skruvstäd. Smidigt som tusan. Varken min eller Björns puls hann gå upp innan granen var fastsatt och bara det är värt ett par hundralappar.Kulor, glitter och ljusslinga kom upp utan några nämnvärda problem och det är lika magiskt varenda gång man för första gången tänder ljusslingan och det glittrar och glimmar i granen. Då är det jul på riktigt och nu står den där. Vår egensågade gran, så grön och grann!
fredag 16 december 2011
onsdag 14 december 2011
Pepparkaksbak
Med 10 dagar kvar till julafton har jag och barnen gått in helhjärtat i "operation julstök". I lördags bakade vi lussekatter, igår blev det Rocky Road och idag blev det pepparkaksbak. Smakupplevelsen av egenbakade pepparkakor är inte någon sensation precis så vi fick krydda till dem med lite kristyr och non stop. Visst blev de fina!
söndag 11 december 2011
Luciashow HHF
Idag drog jag med hela familjen till att titta på Luciashowen nere på ridklubben. Hässleholms Hästsportförening, Röinge ridklubb, Sösdalaortens ryttarförening och Snapphanebygdens WR hade slagit sina påsar ihop och tagit det bästa från klubbarna och enat i en Luciashow. Ett smart koncept som verkligen bäddade för succé och succé blev det verkligen.
När vi anlände till ridhuset kvart i tre var nästan hela läktaren full och det bara fortsatte att välla in folk ytterligare i 20 minuter. När alla funnit sig en sittplats drog showen igång och här visades verkligen ridsportens mångfacetterade sida upp. Det var Grand Prix dressyr med Helen P. och fina Lex Normandie , Working Equitation, maskeradhoppning/stafetthoppning med hästar och hundar, voltige mm. och det bästa av allt var att allting flöt på så bra. Ingen dötid lades på att vänta mellan numrena utan allt var genomtänkt och välorganiserat. Dessutom var lussekatterna som det bjöds på förbaskat goda och bara det gör ju att humöret verkligen hamnar på rätt läge.
Showen avslutades med en four-bar-hoppning där Lina Sjögren på Cardelia vann genom att ta sig felfritt över 177 cm. De hade alldeles säkert kunnat hoppa högre men hinderstöden tog slut helt sonika. Jag och familjen (bortsett från Felicia som mest tjatade om fler pepparkakor) var väldigt imponerade över hinderhöjden.
En show utan lotteri är ju ingen show och vi hade turen att på tre lotter ta hem tre vinster; Fina julkort, presentkort på Ullared och en gigantisk chokladkartong blev utdelningen.
Slutligen vill jag rikta ett stort beröm till alla inblandade i showen - så duktiga ni har varit och vilket slit som måste ha legat bakom. Jag hoppas på att ni känner er taggade av succén som blev ikväll och får energi till att göra det igen nästa år! Vi kommer garanterat!
När vi anlände till ridhuset kvart i tre var nästan hela läktaren full och det bara fortsatte att välla in folk ytterligare i 20 minuter. När alla funnit sig en sittplats drog showen igång och här visades verkligen ridsportens mångfacetterade sida upp. Det var Grand Prix dressyr med Helen P. och fina Lex Normandie , Working Equitation, maskeradhoppning/stafetthoppning med hästar och hundar, voltige mm. och det bästa av allt var att allting flöt på så bra. Ingen dötid lades på att vänta mellan numrena utan allt var genomtänkt och välorganiserat. Dessutom var lussekatterna som det bjöds på förbaskat goda och bara det gör ju att humöret verkligen hamnar på rätt läge.
Showen avslutades med en four-bar-hoppning där Lina Sjögren på Cardelia vann genom att ta sig felfritt över 177 cm. De hade alldeles säkert kunnat hoppa högre men hinderstöden tog slut helt sonika. Jag och familjen (bortsett från Felicia som mest tjatade om fler pepparkakor) var väldigt imponerade över hinderhöjden.
En show utan lotteri är ju ingen show och vi hade turen att på tre lotter ta hem tre vinster; Fina julkort, presentkort på Ullared och en gigantisk chokladkartong blev utdelningen.
Slutligen vill jag rikta ett stort beröm till alla inblandade i showen - så duktiga ni har varit och vilket slit som måste ha legat bakom. Jag hoppas på att ni känner er taggade av succén som blev ikväll och får energi till att göra det igen nästa år! Vi kommer garanterat!
fredag 9 december 2011
Ser fram emot...
Efter en synnerligen hektisk vecka ser jag verkligen fram emot att få komma ut till stallet efter jobbet idag. Då ska jag och finaste Aladdin ut och busa i skogen. Hoppas att lite sol lyckas klämma sig mellan regnmolnen.
torsdag 8 december 2011
Sprickfärdiga av stolthet
Ikväll var det dags för den årliga julfesten på förskolan och det var två stolta föräldrar som konstaterade att våra busungar var hur duktiga som helst. Felicia satt längst fram uppe på scenen och sjöng med i alla sånger och Sebastian klarade alla sina repliker i pjäsen.
Om det är nervöst att själv stå på scen inför en massa människor så är det ännu mer nervöst att sitta i publiken och veta att ens barn står där uppe bakom ridån och har fjärilar i magen. Något fog för mina fjärilar fanns det inte då Sebastian var så otroligt duktig i rollen som julhare. När vi körde hem frågade Björn honom om han hade varit nervös innan han kom in på scenen:
-Ja, jag var nervös men när jag tänkte på att du (pappa) var där ute (i publiken) så blev jag lugn!
Om jag var sprickfärdig av stolthet när Sebastian var uppe på scenen så var Björn sprickfärdig av stolthet efter det svaret.
Om det är nervöst att själv stå på scen inför en massa människor så är det ännu mer nervöst att sitta i publiken och veta att ens barn står där uppe bakom ridån och har fjärilar i magen. Något fog för mina fjärilar fanns det inte då Sebastian var så otroligt duktig i rollen som julhare. När vi körde hem frågade Björn honom om han hade varit nervös innan han kom in på scenen:
-Ja, jag var nervös men när jag tänkte på att du (pappa) var där ute (i publiken) så blev jag lugn!
Om jag var sprickfärdig av stolthet när Sebastian var uppe på scenen så var Björn sprickfärdig av stolthet efter det svaret.
onsdag 7 december 2011
Kebnekaise
Den stundande julstressen har inte riktigt kommit igång här hemma men ändå är det fullt upp. Denna veckan är det fullt upp med nationella provuppsatser som ska bedömas och rättas, inlämningsuppgifter som ska bearbetas och kommenteras och betyg som ska sättas. De få lediga stunderna som blir över försöker jag dela med barnen och mannen. På en liten hörna får vovvarna och Aladdin också vara med.
Jag riktigt längtar till den där julstressen med pepparkakshus som ska garneras, lussebullar som ska jäsas och gran som ska väljas ut. När den där julstresskänslan infinner sig då vet jag att det höga berget med uppsatser och elevtexter är genomarbetat och jag kan andas ut, ta ett nytt andetag och börja med juleriet!
Jag riktigt längtar till den där julstressen med pepparkakshus som ska garneras, lussebullar som ska jäsas och gran som ska väljas ut. När den där julstresskänslan infinner sig då vet jag att det höga berget med uppsatser och elevtexter är genomarbetat och jag kan andas ut, ta ett nytt andetag och börja med juleriet!
lördag 3 december 2011
Årets sista dressyrträning
I torsdags red jag och Aladdin årets sista dressyrträning för Helen P. Nu är det uppehåll fram till v 6, men min tanke är att försöka tjuvstarta lite och träna några gånger i januari innan den ordinarie träningen kör igång.
Träningen i torsdags var lika rolig som alltid och vi fortsatte arbeta vidare med skolorna i både trav och galopp. Öppnorna flyter på riktigt bra samt slutan åt vänster. Slutan åt höger har vi fortfarande svårt för men den kommer mer och mer för varje gång. Positivt är att öppnorna i galoppen också går riktigt bra, speciellt i vänster galoppen.
I galopparbetet arbetade vi med enkla byten. Ett regelrätt enkelt byte innebär att du kommer i galopp, samlar, gör en övergång utan mellanliggande travsteg, skrittar 3-5 steg, fattar ny galopp. I teorin är det inte så svårt och skulle jag och Aladdin göra ett sådant i ett dressyrprogram skulle vi nog få en 5:a kanske en i 6:a i betyg. Svårigheten är att samla tillräckligt för att göra en fin övergång utan några travsteg men med tillräckligt mycket energi för att få en fräsch skritt. Det gick väl så där i ärlighetens namn. jag och Aladdin gör jättefina övergångar till skritt på volten (speciellt i vänster varvet) men så fort vi kommer på rakt spår blir det genast mycket svårare.
Vi kämpade på med blandade resultat. Om övergången blev ok så tappade vi formen i den nya fattningen och om jag samlade tillräckligt bröt vi av till trav osv. Däremot blev det inte fel galopp en enda gång vilket är ett bevis på att vi har lagt de problemen bakom oss i alla fall. Trägen vinner ju så det är bara att träna vidare och det är just detta som är tjusningen med dressyr. Den där exaktheten och precisionen som man vill få i alla moment och i all ridning. För en kontrollmänniska som mig så är dressyren helt klart den rätta grenen.
Om jag gör en överblick över höstterminen och träningarna så har jag och Aladdin inte precis gjort någon större utveckling rent momentmässigt. Vi tappade mycket tid pga av sadelproblemet och det är först den sista månaden som jag tycker att vi har kommit tillbaka till grundformen och kunnat börja arbeta ordentligt i galoppen igen.
Tittar jag resultatmässigt på tävlingarna denna höst så märks det dock en markant skillnad. Från att ha legat stadigt på 61 % så har vi under hösten istället legat på 64 % i snitt så något har ändå hänt med oss. Jag tror att det är den där precisionen och stadigheten, som jag skrev om tidigare, som vi har blivit bättre på och det är just detta som Helen Persson har hjälpt mig så mycket med. Att veta hur man ska lösa situationer när allt låser sig, när Aladdin blir spänd, när jag blir nervös eller när jag hamnar i läget där galoppen inte funkar. Tidigare så satt jag och blev frustrerad och Aladdin blev bara mer spänd, numera vet jag exakt hur jag ska göra för att inte hamna där och istället lösa situationen.
Sammanfattningsvis så är det på detta plan som jag och Aladdin har gjort den största utvecklingen denna höst och det är också på detta plan som man som ekipage växer. Det är inte längre jag som rider upp ett program eller Aladdin som visar upp sig utan det är vi som gör det tillsammans som en enda symbios.
Träningen i torsdags var lika rolig som alltid och vi fortsatte arbeta vidare med skolorna i både trav och galopp. Öppnorna flyter på riktigt bra samt slutan åt vänster. Slutan åt höger har vi fortfarande svårt för men den kommer mer och mer för varje gång. Positivt är att öppnorna i galoppen också går riktigt bra, speciellt i vänster galoppen.
I galopparbetet arbetade vi med enkla byten. Ett regelrätt enkelt byte innebär att du kommer i galopp, samlar, gör en övergång utan mellanliggande travsteg, skrittar 3-5 steg, fattar ny galopp. I teorin är det inte så svårt och skulle jag och Aladdin göra ett sådant i ett dressyrprogram skulle vi nog få en 5:a kanske en i 6:a i betyg. Svårigheten är att samla tillräckligt för att göra en fin övergång utan några travsteg men med tillräckligt mycket energi för att få en fräsch skritt. Det gick väl så där i ärlighetens namn. jag och Aladdin gör jättefina övergångar till skritt på volten (speciellt i vänster varvet) men så fort vi kommer på rakt spår blir det genast mycket svårare.
Vi kämpade på med blandade resultat. Om övergången blev ok så tappade vi formen i den nya fattningen och om jag samlade tillräckligt bröt vi av till trav osv. Däremot blev det inte fel galopp en enda gång vilket är ett bevis på att vi har lagt de problemen bakom oss i alla fall. Trägen vinner ju så det är bara att träna vidare och det är just detta som är tjusningen med dressyr. Den där exaktheten och precisionen som man vill få i alla moment och i all ridning. För en kontrollmänniska som mig så är dressyren helt klart den rätta grenen.
Om jag gör en överblick över höstterminen och träningarna så har jag och Aladdin inte precis gjort någon större utveckling rent momentmässigt. Vi tappade mycket tid pga av sadelproblemet och det är först den sista månaden som jag tycker att vi har kommit tillbaka till grundformen och kunnat börja arbeta ordentligt i galoppen igen.
Tittar jag resultatmässigt på tävlingarna denna höst så märks det dock en markant skillnad. Från att ha legat stadigt på 61 % så har vi under hösten istället legat på 64 % i snitt så något har ändå hänt med oss. Jag tror att det är den där precisionen och stadigheten, som jag skrev om tidigare, som vi har blivit bättre på och det är just detta som Helen Persson har hjälpt mig så mycket med. Att veta hur man ska lösa situationer när allt låser sig, när Aladdin blir spänd, när jag blir nervös eller när jag hamnar i läget där galoppen inte funkar. Tidigare så satt jag och blev frustrerad och Aladdin blev bara mer spänd, numera vet jag exakt hur jag ska göra för att inte hamna där och istället lösa situationen.
Sammanfattningsvis så är det på detta plan som jag och Aladdin har gjort den största utvecklingen denna höst och det är också på detta plan som man som ekipage växer. Det är inte längre jag som rider upp ett program eller Aladdin som visar upp sig utan det är vi som gör det tillsammans som en enda symbios.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)