måndag 10 december 2012
söndag 9 december 2012
Möhippa - en dag att minnas
Jag minns min möhippa som en fantastisk dag och det är så jag önskar att min kära vän L. också ska minnas sin.
Igår så hämtade vi henne på morgonen och sedan var det allehanda aktiviteter hela dagen lång. Som avslutning så rockade vi fjorton tjejer för fulla muggar till Swedish House Maffia och tog bokstavligen talat över hela dansgolvet på krogen. Precis så som det ska vara när det är möhippa!Nöjda och fortfarande bubbliga av skratt efter dagens alla intryck var vi alla supernöjda när vi åkte hem.
Det roligaste med en möhippa är inte bara att fira och dela glädje med den blivande bruden utan också att lära känna och knyta band med de övriga tjejerna som är med. I detta fall så känner jag de flesta sen tidigare men efter gårdagens bravader så har vi alla ett gemensamt minne att dela på, något som gör att det kommer att bli ännu roligare att träffas allesammans igen.
Jag ser verkligen fram emot det stundande bröllopet och nu när operation Möhippa är avklarad så är det dags att gå in i"vad-ska-jag-ha-på-mig"-läget...
Igår så hämtade vi henne på morgonen och sedan var det allehanda aktiviteter hela dagen lång. Som avslutning så rockade vi fjorton tjejer för fulla muggar till Swedish House Maffia och tog bokstavligen talat över hela dansgolvet på krogen. Precis så som det ska vara när det är möhippa!Nöjda och fortfarande bubbliga av skratt efter dagens alla intryck var vi alla supernöjda när vi åkte hem.
Det roligaste med en möhippa är inte bara att fira och dela glädje med den blivande bruden utan också att lära känna och knyta band med de övriga tjejerna som är med. I detta fall så känner jag de flesta sen tidigare men efter gårdagens bravader så har vi alla ett gemensamt minne att dela på, något som gör att det kommer att bli ännu roligare att träffas allesammans igen.
Jag ser verkligen fram emot det stundande bröllopet och nu när operation Möhippa är avklarad så är det dags att gå in i"vad-ska-jag-ha-på-mig"-läget...
fredag 7 december 2012
Terminsavslutning
Idag var det dags för terminens allra sista dressyrträning och det var bitande kallt när jag och T. skulle rida ner. Med underställ, ylletäcke och dubbla halsdukar så klarade vi oss rätt så hyfsat, bortsett från tårna som kändes som tio isbitar i skorna.
Träningen gick riktigt bra och idag fick jag och Aladdin till öppnorna och slutorna på diagonalen riktigt bra. För ett år sedan kunde vi knappt göra höger sluta överhuvudtaget och nu så klarar vi det galant. På denna linje så rider man in på diagonalen i sluta, för att sedan fortsätta i öppna några steg, sluta igen och sedan öppna igen. För mig är det mycket att hålla reda på men idag kände jag att jag kunde rida mer på känsla istället för på teknik som jag ibland hamnar i.
Även galoppen kändes bra idag, även om jag märker att han tycker att det är tyngre i vänster varv där det är höger bak som trycker ifrån. I galoppen så red vi halvt igenom från C till B, fortsatte i förvänd galopp till P och sedan en båge till V i förvänd in mot X och sedan ut mot C. Aladdin var stadig och jämn hela linjen och gick bra. Han tenderar dock ibland att bli lite djup så jag får jobba mycket att få honom uppåt framåt istället med hjälp av mycket halvhalter.
Som avslutning gjorde vi en del enkla byten på diagonalen och detta har jag fortfarande lite problem med. Aladdin kan det kanon, svårigheten är att antingen så får vi några travsteg innan avsaktningen till skrittt eller så blir det en väldigt brysk avsaktning, näst intill att det blir halt, och jag har svårt för att hitta en lagom broms så att vi kan få en jämn och fin avsaktning från galopp till skritt, utan mellanliggande travsteg. De nya fattningarna sitter däremot kanon så det är bara det här förbaskade finliret att jobba med.
Avslutningsvis så har det varit en mycket givande termin, som alltid. Aladdin och jag har verkligen tagit ett snäpp upp rent teknikmässigt. Öppnor och slutor flyter mycket bättre och Aladdin är mycket stadigare i galopparbetet. Jag lär mig hela tiden nya saker och min tränare Helen Persson är så duktig på att hela tiden hitta nya saker som jag och Aladdin kan utveckla. Varje termin så tänker jag att vi nog inte kan blir bättre och nu är taket nått. Så är det inte utan hela tiden händer det små saker som gör att vi blir bättre som ekipage.
Nu väntar en sista tävling i form av klubbmästerskapet på söndag och sedan blir det lite lugnare ridning fram till jul och över jul.
Träningen gick riktigt bra och idag fick jag och Aladdin till öppnorna och slutorna på diagonalen riktigt bra. För ett år sedan kunde vi knappt göra höger sluta överhuvudtaget och nu så klarar vi det galant. På denna linje så rider man in på diagonalen i sluta, för att sedan fortsätta i öppna några steg, sluta igen och sedan öppna igen. För mig är det mycket att hålla reda på men idag kände jag att jag kunde rida mer på känsla istället för på teknik som jag ibland hamnar i.
Även galoppen kändes bra idag, även om jag märker att han tycker att det är tyngre i vänster varv där det är höger bak som trycker ifrån. I galoppen så red vi halvt igenom från C till B, fortsatte i förvänd galopp till P och sedan en båge till V i förvänd in mot X och sedan ut mot C. Aladdin var stadig och jämn hela linjen och gick bra. Han tenderar dock ibland att bli lite djup så jag får jobba mycket att få honom uppåt framåt istället med hjälp av mycket halvhalter.
Som avslutning gjorde vi en del enkla byten på diagonalen och detta har jag fortfarande lite problem med. Aladdin kan det kanon, svårigheten är att antingen så får vi några travsteg innan avsaktningen till skrittt eller så blir det en väldigt brysk avsaktning, näst intill att det blir halt, och jag har svårt för att hitta en lagom broms så att vi kan få en jämn och fin avsaktning från galopp till skritt, utan mellanliggande travsteg. De nya fattningarna sitter däremot kanon så det är bara det här förbaskade finliret att jobba med.
Avslutningsvis så har det varit en mycket givande termin, som alltid. Aladdin och jag har verkligen tagit ett snäpp upp rent teknikmässigt. Öppnor och slutor flyter mycket bättre och Aladdin är mycket stadigare i galopparbetet. Jag lär mig hela tiden nya saker och min tränare Helen Persson är så duktig på att hela tiden hitta nya saker som jag och Aladdin kan utveckla. Varje termin så tänker jag att vi nog inte kan blir bättre och nu är taket nått. Så är det inte utan hela tiden händer det små saker som gör att vi blir bättre som ekipage.
Nu väntar en sista tävling i form av klubbmästerskapet på söndag och sedan blir det lite lugnare ridning fram till jul och över jul.
torsdag 6 december 2012
Uteritt i Magle
Förra vintern fick vi knappt se någon snö alls och detta år har snön redan lagt sitt vita täcke över hela Skåne och förhoppningsvis så får det ligga över jul.
 |
| Förberedd med snösulor och broddar |
Igår njöt jag och Aladdin av en fantastisk uteritt till Magle våtmark. Det blev en hel del underbara galopper längs dammarna och både jag och Aladdin njöt i fulla drag.
 |
| Hej mitt vinterland! |
 |
| Fantastisk utsikt över Magle |
 |
| Fina Aladdin |
onsdag 5 december 2012
Fina viljestarka Lill Kät
För några dagar sedan fick jag en härlig kommentar av Lina, som köpte min förra häst Lill Kät av mig. Lill Kät f. 1992 e. Krevad-Torreador var min första egna storhäst och jag och Björn köpte henne 2005 när vi bodde i Härnösand. (Hennes fodervärd var förövrigt Emma som bloggar på horsesalovestory.se)
Jag och Lill Kät hann med många roliga upplevelser även om vi fick en ganska så kort tid tillsammans då jag blev gravid med Sebastian och bestämde mig för att göra ett uppehåll med hästar och ridning.
När vi tog beslutet att sälja henne kom Lina som en skänk från ovan och om jag och Lill Kät lyckats lägga några bitar i ekipagepusslet tillsammans så var det som om hela pusslet la sig själv första gången Lina provred henne. De var som gjorda för varandra och det kändes så självklart att sälja till henne. Trots en del fällda tårar när Lill Kät åkte så visste jag att hon kom till ett mycket bra hem.
Innehållet i Linas kommentar och anledningen till detta inlägg och de nostalgiska minnena de väcker är att Lina skrev att Lill Kät mår fantastiskt bra och går som lycklig pensionär uppe i Småland.
Det känns fantastiskt att höra och både jag och Björn blir så glada när vi vet att den gamla tanten har det riktigt bra och mår prima. Det är hon väl värd och jag hoppas hon får vara frisk i många år till.
Jag och Lill Kät hann med många roliga upplevelser även om vi fick en ganska så kort tid tillsammans då jag blev gravid med Sebastian och bestämde mig för att göra ett uppehåll med hästar och ridning. När vi tog beslutet att sälja henne kom Lina som en skänk från ovan och om jag och Lill Kät lyckats lägga några bitar i ekipagepusslet tillsammans så var det som om hela pusslet la sig själv första gången Lina provred henne. De var som gjorda för varandra och det kändes så självklart att sälja till henne. Trots en del fällda tårar när Lill Kät åkte så visste jag att hon kom till ett mycket bra hem.
Innehållet i Linas kommentar och anledningen till detta inlägg och de nostalgiska minnena de väcker är att Lina skrev att Lill Kät mår fantastiskt bra och går som lycklig pensionär uppe i Småland.
Det känns fantastiskt att höra och både jag och Björn blir så glada när vi vet att den gamla tanten har det riktigt bra och mår prima. Det är hon väl värd och jag hoppas hon får vara frisk i många år till.
+Terese+kopiera.jpg) |
| På den tiden det begav sig och innan jag insåg att det INTE är snyggt med flätor om man är äldre än fem år... |
tisdag 4 december 2012
Crystal Renn har slutat äta!
En av mina bloggläsare gjorde mig uppmärksam på att Crystal Renn nog inte riktigt har slutit fred med sig själv på det sätt som jag uppgav i mitt inlägg Crystal Renn har slutat gå hungrig där jag hyllade hennes bok och hennes sunda tankar om kroppsideal.
 |
Vid en närmare titt så hittade jag en mängd bilder som visade något helt annat än det jag såg och kunde utläsa i hennes bok. Dessa bilder via hemsidan MailOnline får mig att inse att jag nog var lite väl naiv när jag skrev mitt tidigare inlägg.Jag hoppas att jag inte är den enda som tycker att Crystal Renn var så mycket vackrare när hon drog större storlekar och såg mer hälsosam ut (bild t.h.). På bilderna där hon visar sin nya nedbantade stil(bild t.v.) så passar hon uppenbarligen bättre in i det rådande skönhetsidealet, men det känns så förbaskat förutsägbart och tyvärr blir jag besviken. Var det bara tomma ord som hon skrev i sin bok, redigerade och putsade för att låta bra och sälja bättre? Eller är detta bara ännu ett bevis på att modevärldens ideal är så okrossbart att inte ens en supermodell som Crystal Renn kan stå emot det?
måndag 3 december 2012
Sugna på snöbollskrig?
Igår for det snöbollar hej vilt i hela trädgården och Sebastian och hundarna hade nog lika roligt alla tre. Vem som vann låter vi vara osagt...
söndag 2 december 2012
Bryderi med brodderi
Det är något speciellt när den första snön faller och här i nere i Skåne blir vi alltid lika förvånade när vi vaknar till ett vinterlandskap.
Det som är skönt med snö och minusgrader är att man slipper leriga hovar och intorkad grus i hårremmen, dessutom blir allting så mycket ljusare. Den första broddningen av skorna är dock inte lika rolig och det brukar ta en bra stund innan jag lyckats få ut all småsten och annat skräp i Aladdins broddhål.
Idag lät jag broddarna sitta kvar efter ridturen och det får de göra så länge snön och isen ligger kvar. Mina fem år i Norrland gav mig ett helt nytt perspektiv på det här med att brodda. Där hade vi fyra broddar i varje sko från oktober till mars och enda anledningen till att brodda ur och byta var om de började bli för nedslitna. Här nere är många rädda för att låta broddarna sitta kvar i hovarna med risk för att hästarna ska skada sig när de är i hagen eller när de ligger i boxen. Så klart kan det bli fruktansvärda sår av broddar så jag kan förstå de som plockar av broddarna bak när deras hästar går tillsammans med flera i hagen, men att de skulle skada sig i boxen har jag aldrig varit med om.
För Aladdins del som går ensam i sin hage så är det säkrare för honom att få ha dem kvar och dessutom underlättar det för mig när jag ska rida imorgon, då är han broddad och klar redan.
Hur gör ni med era broddar? Plockar ni av och på eller låter ni dem vara kvar?
Det som är skönt med snö och minusgrader är att man slipper leriga hovar och intorkad grus i hårremmen, dessutom blir allting så mycket ljusare. Den första broddningen av skorna är dock inte lika rolig och det brukar ta en bra stund innan jag lyckats få ut all småsten och annat skräp i Aladdins broddhål. Idag lät jag broddarna sitta kvar efter ridturen och det får de göra så länge snön och isen ligger kvar. Mina fem år i Norrland gav mig ett helt nytt perspektiv på det här med att brodda. Där hade vi fyra broddar i varje sko från oktober till mars och enda anledningen till att brodda ur och byta var om de började bli för nedslitna. Här nere är många rädda för att låta broddarna sitta kvar i hovarna med risk för att hästarna ska skada sig när de är i hagen eller när de ligger i boxen. Så klart kan det bli fruktansvärda sår av broddar så jag kan förstå de som plockar av broddarna bak när deras hästar går tillsammans med flera i hagen, men att de skulle skada sig i boxen har jag aldrig varit med om.
För Aladdins del som går ensam i sin hage så är det säkrare för honom att få ha dem kvar och dessutom underlättar det för mig när jag ska rida imorgon, då är han broddad och klar redan.
Hur gör ni med era broddar? Plockar ni av och på eller låter ni dem vara kvar?
torsdag 29 november 2012
Peace, love and pepparkaksbak
Ett par veckor för tidigt måhända, men igår drog jag, barnen och farmor igång pepparkaksbak här hemma. När baklusten väl faller på så gäller det att smida medan järnet är varmt, man vet aldrig när baklusten kommer igen, förhoppningsvis innan jul...
Det kavlades, valdes formar och en härlig pepparkaksdoft spred sig i köket. Pepparkakorna blev riktigt fina, (smaken ligger nog inte riktigt på samma nivå) och barnen var hur kreativa som helst. Mest imponerad är jag dock över att de inte bråkade än enda gång, något som verkligen hör till ovanligheterna.
onsdag 28 november 2012
Amaryllistävling!
I detta ständiga grådisiga väder krävs lite fägring för att överleva. På jobbet kör vi en årlig Amaryllistävling med fina vinster för att lätta upp stämningen och dessutom få lite blomsterprakt på våra arbetsrum.
Reglerna är enkla; den person vars Amaryllis har längst stjälk den 17:e december vinner. Dessutom måste stjälken kunna stå helt utan stöd för att godkännas. Tävlingen brukar locka fram både skratt, vinnarskallar och kreativa lösningar och är verkligen en stämningshöjare.
Den stora frågan är bara: Vilken Amaryllis ska man satsa på?
Reglerna är enkla; den person vars Amaryllis har längst stjälk den 17:e december vinner. Dessutom måste stjälken kunna stå helt utan stöd för att godkännas. Tävlingen brukar locka fram både skratt, vinnarskallar och kreativa lösningar och är verkligen en stämningshöjare.
Den stora frågan är bara: Vilken Amaryllis ska man satsa på?
söndag 25 november 2012
Avslutat förhållande!
Efter ett långt förhållande med SonyEricsson gick vi skilda vägar igår och jag är inte den som är den utan inledde istället direkt ett nytt förhållande med Apple. SonyEricsson har varit en trogen följeslagare ett par år nu och det ska bli intressant om Apple kan leva upp till mina förväntningar. Om jag blir lyckligare i det nya förhållandet det får vi se.
Det är alltid tungt att avsluta ett gammalt förhållande och en hel del som måste fixas och städas med. Dock känns det skönt att rensa ut ! Ut med det gamla och in med det nya helt enkelt.
Efter att ha gått igenom den gamla telefonlistan och raderat en del gamla ej fungerande kontakter var det dags att gå igenom bilderna och i arkivet hittade jag dessa två underbara bilder på två av mina fantastiskt fina killar.
Med dessa önskningar i tanken så är det med förväntan som jag nu välkomnar IPhone in i mitt liv.
lördag 24 november 2012
fredag 23 november 2012
torsdag 22 november 2012
Aladdin och jag skapar film tillsammans
När jag kom till final i Kappahls XLNT model search så fick jag i uppgift att presentera mig själv i ett filmklipp på 30 sekunder. Att Aladdin skulle få vara med i en del av filmen var självklart då han har en så stor del i mitt liv.
En tidig lördagsmorgon i augusti gick jag ut i hagen och resultatet blev så här.
Jag är fortfarande förundrad över att det blev så bra som det blev. Aladdin som sällan eller aldrig spetsar öronen just när jag vill att han ska göra det eller sällan tittar så där drömskt in i kameran när jag ska fotografera honom, verkade som tur var förstå allvaret i denna stund och var förvånansvärt fokuserad. Till och med jag lyckades på ett enda försök säga några vettiga och sammanhängande ord utan att staka mig.
En tidig lördagsmorgon i augusti gick jag ut i hagen och resultatet blev så här.
Jag är fortfarande förundrad över att det blev så bra som det blev. Aladdin som sällan eller aldrig spetsar öronen just när jag vill att han ska göra det eller sällan tittar så där drömskt in i kameran när jag ska fotografera honom, verkade som tur var förstå allvaret i denna stund och var förvånansvärt fokuserad. Till och med jag lyckades på ett enda försök säga några vettiga och sammanhängande ord utan att staka mig.
tisdag 20 november 2012
"Livet som modell"
Efter en lång väntan kom idag äntligen nummer 25 av Amelia. På sidan 64 återfinns några av Klas Sjöbergs fina bilder som togs den fantastiska dagen i Göteborg för några veckor sedan. Även den stora bilden i headern ovan är tagen av Klas Sjöberg vid samma tillfälle.
Att läsa de fina bildtexterna och meningen "Ingen skulle gissat att det var första gången som Terese agerade modell" känns otroligt roligt samtidigt som det också gör att jag ännu mer ser fram emot kommande fotograferingar.
Att läsa de fina bildtexterna och meningen "Ingen skulle gissat att det var första gången som Terese agerade modell" känns otroligt roligt samtidigt som det också gör att jag ännu mer ser fram emot kommande fotograferingar.
 |
| Fina ord och fin bild tagen av Klas Sjöberg |
måndag 19 november 2012
Crystal Renn har slutat gå hungrig!
Som jag så många gånger har sagt så har jag världens bästa bibliotekarie på mitt jobb. Hon förser mig med så mycket ny, intressant och inspirerande litteratur hela tiden och i fredags låg en ny bokhög i mitt fack och bara väntade på att bli läst.
Överst i högen låg Crystal Renns bok " Hungrig" (skriven med hjälp av Majorie Ingalls). Crystal Renn är en av mina absoluta favoriter bland modeller och hon är sagolikt vacker. I boken "Hungrig" så berättar hon sin historia kring hur hon gick från att svälta sig för att passa in i modevärlden till att återerövra sig själv och sin självkänsla och bli en av världens mest berömda plusmodeller.
Boken ger en insiktsfull och samtidigt sorglig bild över modevärlden och dess syn på kvinnors (och mäns) kroppar. Samtidigt som den beskriver den cyniska bild som råder så ger den också hopp till alla vi som vill se olika kroppar stå som modeller.
Crystal Renn är den modell som har gått i bräschen för ett annat kroppsideal och i boken beskriver hon hur i samma stund som hon slöt fred med sig själv och sin kropp nådde en lycka som hon strävat efter i flera år. Hon menar att "Löftet bakom bantning - ett löfte som är lika starkt som konfektionsindustrin - är att vi så snart vi når vår åtrådda vikt kommer tillvaron att bli perfekt. [...] Samma sak med träning - det handlar inte i första hand om att bli stark och frisk utan om att bli smal" (s 225). Detta löfte menar Renn sår endast självförakt hos oss och i takt med att självföraktet ökar hos individen så sätts livet på paus i väntan på att man ska nå den ideala vikten. Det inte alla inser är att en smal kropp inte alltid är synonymt med lycka och att jaga lycka går sällan hem. Lyckan måste komma inifrån och ut inte tvärtom.
Jag kan inte annat än hålla med det som står i boken och Renn-Ingalls sätter mina tankar kring kroppsideal på pränt. Jag är helt inne på att hälsa och styrka går före jakten på idealvikten och jag hoppas att många yngre kvinnor hittar denna bok och får ta del av dess kloka syn kroppsideal.
Mot slutet av boken (s 161) lyfter Renn-Ingalls fram ett utdrag ur ett kontrakt skapat och publicerat av Linda Bacons, specialist i näringslära och fysiologi vid University of California i Davis, boken " Health at every size" (Dallas, Benbella, 2008). Jag tycker att kontraktet är ett lysande exempel på hur vi alla borde tänka och värna kring vår egen kropp:
Överst i högen låg Crystal Renns bok " Hungrig" (skriven med hjälp av Majorie Ingalls). Crystal Renn är en av mina absoluta favoriter bland modeller och hon är sagolikt vacker. I boken "Hungrig" så berättar hon sin historia kring hur hon gick från att svälta sig för att passa in i modevärlden till att återerövra sig själv och sin självkänsla och bli en av världens mest berömda plusmodeller. Boken ger en insiktsfull och samtidigt sorglig bild över modevärlden och dess syn på kvinnors (och mäns) kroppar. Samtidigt som den beskriver den cyniska bild som råder så ger den också hopp till alla vi som vill se olika kroppar stå som modeller.
Crystal Renn är den modell som har gått i bräschen för ett annat kroppsideal och i boken beskriver hon hur i samma stund som hon slöt fred med sig själv och sin kropp nådde en lycka som hon strävat efter i flera år. Hon menar att "Löftet bakom bantning - ett löfte som är lika starkt som konfektionsindustrin - är att vi så snart vi når vår åtrådda vikt kommer tillvaron att bli perfekt. [...] Samma sak med träning - det handlar inte i första hand om att bli stark och frisk utan om att bli smal" (s 225). Detta löfte menar Renn sår endast självförakt hos oss och i takt med att självföraktet ökar hos individen så sätts livet på paus i väntan på att man ska nå den ideala vikten. Det inte alla inser är att en smal kropp inte alltid är synonymt med lycka och att jaga lycka går sällan hem. Lyckan måste komma inifrån och ut inte tvärtom.
Jag kan inte annat än hålla med det som står i boken och Renn-Ingalls sätter mina tankar kring kroppsideal på pränt. Jag är helt inne på att hälsa och styrka går före jakten på idealvikten och jag hoppas att många yngre kvinnor hittar denna bok och får ta del av dess kloka syn kroppsideal.
Mot slutet av boken (s 161) lyfter Renn-Ingalls fram ett utdrag ur ett kontrakt skapat och publicerat av Linda Bacons, specialist i näringslära och fysiologi vid University of California i Davis, boken " Health at every size" (Dallas, Benbella, 2008). Jag tycker att kontraktet är ett lysande exempel på hur vi alla borde tänka och värna kring vår egen kropp:
"Mitt löfte att leva väl
I dag ska jag försöka ge mig mat när jag är hungrig
I dag ska jag försöka vara uppmärksam på hur maten smakar och får mig att må
I dag ska jag försöka välja mat som jag tycker om och som jag kan njuta av
I dag ska jag försöka lyssna på min kropps mättnadsingivelser
I dag ska jag försöka hitta ett njutbart sätta att röra mig
I dag ska jag försöka se på min kropp med vänliga blickar och behandla den med respekt
Namnteckning___________________ Datum______________"
Jag kan varmt rekommendera boken "Hungrig" till alla er som är intresserade av kroppsideal, mode och framförallt till er som är intresserade av berättelser om starka kvinnor som vågar gå sin egen i en värld som gärna vill att vi håller oss till huvudleden.
söndag 18 november 2012
Vi körde och körde och körde....
Finalen i Knockoutfinalen LB avgjordes idag i Vellinge. Av 24 lag återstod 7 stycken lag som tagit sig till final, vi i HSF var ett av dem!
Snälla E-L ställde upp som hästskötare idag och vi körde och körde och körde och till slut var vi äntligen framme. Aladdin kändes cool och fin när vi tog ut honom och likaså när jag red fram. Jag var mycket nöjd med honom efter vår ritt och han skötte sig exemplariskt hela programmet igenom. De tre domarna hade näst intill samma uppfattning om oss och gav oss 66,06 %, 65,15% respektive 65,45 %. Sammanvägt blev detta 65,05 %, vilket räckte till en individuell 11 plats av 34 starter (9 placeringar). Även lagmässigt så hamnade vi utanför placering och laget fick nöja sig med en snöplig fjärdeplats.
Trots att det inte blev varken någon plakett eller rosett med hem i bagaget så har det varit en rolig dag och det är särskilt kul att rida lagtävlingar. Klubbkompisarna träffar man oftast på tävling och då är vi alltid konkurrenter och hur mycket jag än gläds åt att det går bra för en klubbkamrat, så går det inte att frångå att jag vill att det ska gå bättre för mig själv. Någon som håller med mig?
I lagtävlingar så försvinner den där tanken och för min del så är det lagets bästa som går i första hand och då gläds jag bara om övriga i laget presterar bättre än mig själv, så länge jag själv har gjort så gott jag kan förstås. Idag gjorde jag och Aladdin så gott vi kunde och trots att det inte räckte hela vägen fram så är jag ändå otroligt nöjd med vår insats och våra galoppökningar var förbaskat bra idag!
lördag 17 november 2012
torsdag 15 november 2012
Shopping med överraskande inslag
 |
| Vår fina busiga tjej |
Efter jobbet åkte jag och barnen in till stan och shoppade lite. Döm om min förvåning när vi kom uppför trappan till Kappahl och jag såg XLNT-affischen med MIG på! Jisses, villken rolig överraskning! Det känns näst intill overkligt att jag frontar XLNT-avdelningen.
När väl chocken hade lagt sig hos mig så provade vi både hattar, tröjor och koftor och det blev en hel del fina inköp. När vi tröttnade på kläder så passade vi på att gå inom Nisses (varuhus med stor leksaksavdelning) och kolla in potentiella önskelistsgrejer. Det blev en väldigt lång önskelista kan jag säga...
När vi var nöjda och klara med shoppingen och önskningar, gick vi inom Chicco och beställde lite smarrig fika. Mums vilka goda chokladbollar vi smaskade i oss!
 |
| Coolaste killen i coolaste koftan |
På väg mot bilen så hände en riktigt häftig grej. Av alla människor på stan så stöter jag på Louise Flinck utanför H&M. Hennes blogg www.bigassfashion.se följer jag dagligen och jag har fått hur många snygga klädtips som helst därifrån. Louise bor i Stockholm, så att stöta på henne på vårt pyttiga "shoppingstråk" i lilla Hässleholm är näst intill omöjligt.
Jag har alltid haft inställningen att om jag är vän med någon på facebook eller kommenterar på någons blogg så är det också för mig självklart att hälsa på denne person på stan och dessutom gå fram och pratas vid när man träffas. En filosofi som jag faktiskt inte tror att alla människor har idag. Louise verkade ha samma inställning som mig iallafall och det är en förbaskat häftig känsla när man stöter på varandra på stan och trots att man aldrig har träffats tidigare bortsett från i cybervärlden så känns det som att man känner varandra redan! Häftigt1 Nu kommer det bli än mer roligt att följa Louise fantastiska blogg!
onsdag 14 november 2012
Jäklar vad bra vi var idag!
 |
| Fotograf: Hanna Nathell |
Till LA:1 så valde jag att gå ut och rida fram istället, då det trots att det var lite mörkt var betydligt bättre med plats och där fick jag också Aladdin fram för skänkeln. När det var vår tur att rida in på banan kändes det kanon. Mjukt och fint och så fortsatte det hela programmet igenom. När vi red upp på medellinjen log jag i takt med varje travsteg och efter att ha hälsat kastade jag mig om Aalddin hals och klappade om honom. Jag tror han växte minst en centimeter av berömmet. Resultatet blev Person- (ekipage-)bästa på 256 poäng och 67,3 %. Det räckte till en andraplats i klassen, vilket jag är otroligt nöjd med.
Nu laddar vi om för den sista omgången som går den 9 december, och dessutom blir det LB:3 nu på söndag i Vellinge.
tisdag 13 november 2012
Författardagen - en inspirationskälla
Idag har jag genom jobbet spenderat hela dagen på Kulturhuset och fått en stor portion läsinspiration genom Författardagen. Jag har bl.a. lyssnat till Arkan Asaads fantastiskt vemodiga livsberättelse, skildrad i boken "Stjärnlösa nätter". Jag har tagit del av Emma Anderssons inspirationstal till att våga kämpa för sina drömmar och så länge du vill så kan du också, vilket hon har visat med boken " Där drömmar blir till". Min inre kentaur vaknade återigen till liv när jag lyssnade på Moa Matthis och Lin Hallbergs samtal om synen på hästböcker och varför man som författare till hästböcker ifrågasätts jämt och ständigt. Matthis liknelse med den läsande tjejen med raggiga ben och kraftigt skodda hovar, som bara väntar på att få sätta av i full galopp, där under jeansen: det hon kallar den läsande kentauren fann jag oerhört träffande.
Trots att jag har suttit tyst och stilla i princip en hel dag, med undantag för den lilla gångpromenaden då den mycket tilltalande lunchen serverades, så känner jag mig fylld av energi och inspiration. Naturligtvis så är inte allt lika intressant under en sådan här dag, men det är just det som är grejen med en författardag. Här kan jag själv välja vad jag enbart vill lyssna till för lyssnandet skull och vad jag vill ta med mig hem och eventuellt göra något mer av.
Imorgon blir det definitivt ett besök på biblioteket och då hoppas jag på att få med mig "Stjärnlösa nätter", "Där drömmar blir till". Det blir nog också ett sväng bortom hästhyllan där jag förhoppningsvis hittar ett exemplar av Lin Hallbergs "Adzerk - den vita hingsten", en bok som vann Barnens romanpris 2010 med motiveringen:
"Klockren och jättebra, en spännande bok, fast det är en hästbok" .
Hur man nu kan skriva en så otroligt korkad motivering men samtidigt otroligt tydlig kommentar som visar den från kultursidans rådande syn på hästböcker. Är det någon som kan tänka sig att man skulle kunna skriva en likadan motivering om en bok med fotboll som tema?
Jag blir så irriterad när jag tänker på det och samtidigt så kan jag inte undgå att dra en parallell till den övriga rådande synen på ridsport. Jag vet inte hur ofta jag får försvara "min" valda sport inte bara gällande om det verkligen är en "sport" eller varför jag "leker med maten" och nu menar jag alltså kommentarer från vuxna män, inte barn som man mycket väl skulle kunna tänka sig. Detsamma gällande synen på friskvård. En dag i stallet är synnerligen friskvård; efter att ha mockat ett antal boxar är pulsen ganska så hög och efter att ha ryktat en genomlerig häst så är dina armuskler som spagetti och efter ett tufft dressyrpass så är det inte bara dina magmuskler som längtar efter en vilopaus utan dina ben är också ganska så slutkörda. När jag åker hem ifrån stallet så känner jag mig friskare och starkare än någonsin både fysiskt och psykiskt och det är vad jag kallar för friskvård. Men uppenbarligen delar jag inte den åsikten med staten som vägrar att erkänna ridsport som en friksvårdsaktivitet och därmed ge mig som utövare av sporten en möjlighet att söka ett litet men nog så välkomnande bidrag i form av friskvårdsbidrag. Nejdå, det blev avslag direkt på min ansökan!
Nej, hästböcker avfärdas gärna som små berättelser om flickor som gullar med sina favorithästar och därmed utvecklar sin omhuldande förmåga och liksom ridsporten ifrågasätts de ständigt. Jag ser fram emot den dag då jag slipper att försvara mitt val av idrott och läsande kentaurer slipper höra att hästböcker inte är "riktig litteratur"!
Trots att jag har suttit tyst och stilla i princip en hel dag, med undantag för den lilla gångpromenaden då den mycket tilltalande lunchen serverades, så känner jag mig fylld av energi och inspiration. Naturligtvis så är inte allt lika intressant under en sådan här dag, men det är just det som är grejen med en författardag. Här kan jag själv välja vad jag enbart vill lyssna till för lyssnandet skull och vad jag vill ta med mig hem och eventuellt göra något mer av.
Imorgon blir det definitivt ett besök på biblioteket och då hoppas jag på att få med mig "Stjärnlösa nätter", "Där drömmar blir till". Det blir nog också ett sväng bortom hästhyllan där jag förhoppningsvis hittar ett exemplar av Lin Hallbergs "Adzerk - den vita hingsten", en bok som vann Barnens romanpris 2010 med motiveringen:
"Klockren och jättebra, en spännande bok, fast det är en hästbok" .
Hur man nu kan skriva en så otroligt korkad motivering men samtidigt otroligt tydlig kommentar som visar den från kultursidans rådande syn på hästböcker. Är det någon som kan tänka sig att man skulle kunna skriva en likadan motivering om en bok med fotboll som tema?
Jag blir så irriterad när jag tänker på det och samtidigt så kan jag inte undgå att dra en parallell till den övriga rådande synen på ridsport. Jag vet inte hur ofta jag får försvara "min" valda sport inte bara gällande om det verkligen är en "sport" eller varför jag "leker med maten" och nu menar jag alltså kommentarer från vuxna män, inte barn som man mycket väl skulle kunna tänka sig. Detsamma gällande synen på friskvård. En dag i stallet är synnerligen friskvård; efter att ha mockat ett antal boxar är pulsen ganska så hög och efter att ha ryktat en genomlerig häst så är dina armuskler som spagetti och efter ett tufft dressyrpass så är det inte bara dina magmuskler som längtar efter en vilopaus utan dina ben är också ganska så slutkörda. När jag åker hem ifrån stallet så känner jag mig friskare och starkare än någonsin både fysiskt och psykiskt och det är vad jag kallar för friskvård. Men uppenbarligen delar jag inte den åsikten med staten som vägrar att erkänna ridsport som en friksvårdsaktivitet och därmed ge mig som utövare av sporten en möjlighet att söka ett litet men nog så välkomnande bidrag i form av friskvårdsbidrag. Nejdå, det blev avslag direkt på min ansökan!
Nej, hästböcker avfärdas gärna som små berättelser om flickor som gullar med sina favorithästar och därmed utvecklar sin omhuldande förmåga och liksom ridsporten ifrågasätts de ständigt. Jag ser fram emot den dag då jag slipper att försvara mitt val av idrott och läsande kentaurer slipper höra att hästböcker inte är "riktig litteratur"!
måndag 12 november 2012
Härlig fars dag
Igår var en härlig söndag. Dagen inleddes med att överraska fina pappa med en liten farsdagspresent och sedan åkte jag till stallet och red ett bra dressyrpass på Aladdin. Galoppöppnorna kändes än bättre än i torsdags och torsdagens arbete med att få fram honom för skänkeln hade verkligen gett utdelning och han travade på med bra tryck.
Efter stallet åkte jag hemåt igen och då passade jag och barnen på att fira Björn med en liten present innan vi alla gav oss iväg till svärföräldrarna för en god kalkonmiddag. Stackas Tuva som löper kastade långa och hjärtskärande blickar på oss när vi lämnade henne ensam hemma och åkte iväg. Mycket god mat och trevligt sällskap förgyllde hela eftermiddagen och först framåt kvällningen åkte vi hem igen och förberedde inför en ny arbetsvecka.
Som avslutning på helgen började jag läsa Keplers nya bok "Sandmannen". Huga! En riktigt ruskig historia som ger mig kalla kårar samtidigt som den är så otroligt spännande att jag knappt kan sluta läsa...
Efter stallet åkte jag hemåt igen och då passade jag och barnen på att fira Björn med en liten present innan vi alla gav oss iväg till svärföräldrarna för en god kalkonmiddag. Stackas Tuva som löper kastade långa och hjärtskärande blickar på oss när vi lämnade henne ensam hemma och åkte iväg. Mycket god mat och trevligt sällskap förgyllde hela eftermiddagen och först framåt kvällningen åkte vi hem igen och förberedde inför en ny arbetsvecka.
Som avslutning på helgen började jag läsa Keplers nya bok "Sandmannen". Huga! En riktigt ruskig historia som ger mig kalla kårar samtidigt som den är så otroligt spännande att jag knappt kan sluta läsa...fredag 9 november 2012
Galoppöppnorna gjorde att motorn kom igång
Då jag och Aladdin inte har tränat för Helen P. på två veckor var jag väldigt sugen igår när det äntligen var dags igen. Mörkt, regnigt och dystert var vädret när vi red ner, men inget kunde döva min motivation.
Aladdin kändes ganska pigg men ändå lite loj så fort jag krävde något av honom. Jag fick arbeta ganska mycket för att få fram honom för mina skänklar och det var först i galopparbetet när vi red öppnor och slutor som jag kände att han svarade på framåt. Efter ett antal försök med galoppöppnorna lyckades jag till slut få honom att bibehålla galoppen och stanna kvar på linjen. När väl det fungerade så kände jag hur bakbenen mer och mer kröp inunder honom och började arbeta. Slutorna gick förvånansvärt bra och jag hade en bra känsla i galoppen efter det arbetet.
Efter lite travjobb och rakriktning i galoppen på medellinjen, avslutade vi med att göra bakdelsvändningar. Jag fick gå på Aladdin som tusan i skritten för att han inte skulle lägga av och säcka ihop. När han väl var framme för skänkeln gjorde han mycket fina bakdelsvändningar och han fick massor av beröm av mig.
Överlag gick det bra idag, även om vi är lite osams ibland. Han blir lite sur när jag exempelvis kräver att han ska skritta på tygel och med ordentligt övertramp. Då ska han grina lite genom att bita i bettet och försöka dra det till sig istället för att tugga på det och falla till ro i rätt form. När vi väl har kommit förbi denna konflikt och han har bestämt sig för att ge sig och lyssna på mig då flyter det på bra. Det gäller bara att jag tar tag i denna konflikt i början av passet och inte i slutet.
Aladdin kändes ganska pigg men ändå lite loj så fort jag krävde något av honom. Jag fick arbeta ganska mycket för att få fram honom för mina skänklar och det var först i galopparbetet när vi red öppnor och slutor som jag kände att han svarade på framåt. Efter ett antal försök med galoppöppnorna lyckades jag till slut få honom att bibehålla galoppen och stanna kvar på linjen. När väl det fungerade så kände jag hur bakbenen mer och mer kröp inunder honom och började arbeta. Slutorna gick förvånansvärt bra och jag hade en bra känsla i galoppen efter det arbetet.
Efter lite travjobb och rakriktning i galoppen på medellinjen, avslutade vi med att göra bakdelsvändningar. Jag fick gå på Aladdin som tusan i skritten för att han inte skulle lägga av och säcka ihop. När han väl var framme för skänkeln gjorde han mycket fina bakdelsvändningar och han fick massor av beröm av mig.
Överlag gick det bra idag, även om vi är lite osams ibland. Han blir lite sur när jag exempelvis kräver att han ska skritta på tygel och med ordentligt övertramp. Då ska han grina lite genom att bita i bettet och försöka dra det till sig istället för att tugga på det och falla till ro i rätt form. När vi väl har kommit förbi denna konflikt och han har bestämt sig för att ge sig och lyssna på mig då flyter det på bra. Det gäller bara att jag tar tag i denna konflikt i början av passet och inte i slutet.
 |
| Jag och Aladdin i Vinslöv. Fotograf: Hanna Nathell |
tisdag 6 november 2012
Vi vinnare av XLNT:s model search
Den 31/10 blev det officiellt att jag, Blanca, Annie och Hanna är Sveriges, Finlands, Polens och Norges representanter för XLNT och Kappahl 2013.
Bilden nedan togs förra veckan när vi alla var uppe i Göteborg och jag tycker att vi alla är dösnygga.
Här hittar ni Kappahls pressmeddelande.
Bilden nedan togs förra veckan när vi alla var uppe i Göteborg och jag tycker att vi alla är dösnygga.
 |
| Bild lånad från Kappahl.com |
måndag 5 november 2012
Bilder från GranCanaria
Vi vill också passa på att tacka alla ni som röstade på vår bröllopsbild och naturligtvis också duktiga Mikael Latorre som tog vår superfina bröllopsbild. Utan er hade vi aldrig kunnat vinna.
/En stor kram från oss
söndag 4 november 2012
Cordial Mogan Playa - hit vill vi åka igen och igen och igen...
Denna vecka på Cordial Mogan Playa i Puerto Mogan har varit helt fantastiskt.
Dagarna har spenderats vid de vackra poolområdena och varvats med promenader och besök i den så pittoreska och vackra hamnen som bara ligger ett stenkast från vårt hotell. På morgnar och kvällar har vi avnjutit en fantastisk buffé och varvat förrätter, kötträtter, fiskrätter och efterrätter av sällan skådat slag.
Flertalet gånger har vi alla i familjen utbrustit: -Det här är livet!
På kvällarna har barnen dansat järnet i minidiscot och jag och Björn har haft lika kul av att se dem ha så fantastiskt roligt. Det är med blandade känslor vi nu gör oss iordning för den sista goda middagen här. Det ska bli skönt att komma hem och gosa med hundarna som vi alla saknar. Jag längtar också efter Aladdin och saknar hans mjuka varma mule. Å andra sidan så känner varken jag, Björn eller barnen att vi på något sätt har hunnit tröttna på solen som värmer vårt skinn när vi badar, eller de goda middagarna eller känslan att ha all tid i världen för varandra utan minsta tanke på livspussel, dagistider och arbete. Vi är alla rörande överrens om att hit vill vi återvända igen och igen och igen.
Ikväll precis innan vi åker ska jag gå ut och blicka ut, en sista gång över Puerto Mogans vackra vy och (med risk för att bli lite väl teatralisk och helt falla ur ramen, men det får ni minsann tåla) så ska jag "take a picture with my eye and keep it in my heart. And sometimes when I´m sad I can take it out and look and it again and remember those fantastic days."
Bildbomb kommer imorgon...
Dagarna har spenderats vid de vackra poolområdena och varvats med promenader och besök i den så pittoreska och vackra hamnen som bara ligger ett stenkast från vårt hotell. På morgnar och kvällar har vi avnjutit en fantastisk buffé och varvat förrätter, kötträtter, fiskrätter och efterrätter av sällan skådat slag.
Flertalet gånger har vi alla i familjen utbrustit: -Det här är livet!
På kvällarna har barnen dansat järnet i minidiscot och jag och Björn har haft lika kul av att se dem ha så fantastiskt roligt. Det är med blandade känslor vi nu gör oss iordning för den sista goda middagen här. Det ska bli skönt att komma hem och gosa med hundarna som vi alla saknar. Jag längtar också efter Aladdin och saknar hans mjuka varma mule. Å andra sidan så känner varken jag, Björn eller barnen att vi på något sätt har hunnit tröttna på solen som värmer vårt skinn när vi badar, eller de goda middagarna eller känslan att ha all tid i världen för varandra utan minsta tanke på livspussel, dagistider och arbete. Vi är alla rörande överrens om att hit vill vi återvända igen och igen och igen.
Ikväll precis innan vi åker ska jag gå ut och blicka ut, en sista gång över Puerto Mogans vackra vy och (med risk för att bli lite väl teatralisk och helt falla ur ramen, men det får ni minsann tåla) så ska jag "take a picture with my eye and keep it in my heart. And sometimes when I´m sad I can take it out and look and it again and remember those fantastic days."
söndag 28 oktober 2012
Ett välförtjänt lov stundas
Ett välförtjänt lov stundar och jag ser verkligen fram emot sju dagar av ledighet. Sovmorgnar, härligt väder och familjemys väntas och det känns så otroligt välförtjänt efter en slitig höst. Detta lov ska jag verkligen ta tillvara på varje minut och njuta till fullo!
lördag 27 oktober 2012
Dragarbilden i Lokaltidningen Kristianstad
I onsdags så var reportaget om mig med i Lokaltidningen Kristianstad och bilden på oss fick äran att vara dragarbild på framsidan. Jag tycker så mycket om denna bild som Helen Nordgren har tagit på oss och jag är så stolt över min fina familj samtidigt som jag är så glad över att de stöttar mig till 100 % i detta.
fredag 26 oktober 2012
Det här skulle jag kunna tänka mig att göra varje dag!
Som jag har sett fram emot denna resa. Det började kanske inte så bra, då en
matförgiftning gjorde att hela resan upp till Göteborg var allt annat än
angenäm. Jag checkade in på hotellet aningen likblek i ansiktet och väl uppe på
rummet så fanns det inget annat att göra än att hålla tummarna för att jag
skulle bli frisk så snabbt som möjligt.
06:00 ringde väckarklockan och det var dags att ladda inför
torsdagens fotografering. Innan dess så vågade jag mig på en liten frukost och min
mage var som tur var lugnare igen. Nere i frukosten träffade jag Blanca, den
finska vinnaren. En jättego och trevlig tjej och vi hann prata en hel del innan
taxin hämtade upp oss och de andra två tjejerna kl 07:15.
Mellan 07:30 och 16:00 var det sedan full fart med smink, hår, klädprovning och fotografering. Jag njöt i fulla drag hela dagen och hade fantastiskt roligt.
Ett backstagereportage över fotograferingen kommer att publiceras i Amelia i november samt i Kappahls modemagasin Life&Style, även det kommer ut i november. Det är med stor förväntan jag ser fram emot resultatet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)