När magen lever sitt eget liv...

Två kvällar i rad så har jag och Björn varit tvungna att avbryta filmtittandet, pausa filmen och istället fokusera på min mage som lever ett helt eget liv. Den rör sig, svajar och buktar ut här och där och ibland känns det nästan som om bebisen där inne försöker ta sig ut. Igår vände sig lillknytet därinne efter ett par tre loopar och då den ligger så pass högt kändes det som om den istället försökte ta vägen ut genom strupen och man riktigt såg hur min mage formade sig efter bebisen som vände sig. Lite creepy men samtidgt helt otroligt, en känsla och upplevelse som är helt osannolik och just den där känslan när bebisen sparkar och har sig i magen är något man saknar när bebisen väl är ute, då är helt plöstligt magen så där tom och tråkig igen...