Motivationen var inte på topp precis vid sex-tiden igår. När jag gick ut för att slänga soporna blåste det till och kylan kröp innanför kläderna på mig. Just då kändes det inte så lockande att ta på sig rikläderna, bege sig ut till stallet och skritta hela långa vägen ner till ridhuset. Naturligtvis så låter jag mig inte nedslås av lite kyla och blåst när det gäller dressyrträningen så det var bara till att ta fram understället och bege sig ut till stallet.
Där möttes jag av en stor, hårig pålle som verkade väldigt motiverad att bege sig ut på ridtur och motivationen kom faktiskt tillbaka lagom till att Lisa och Domino kom skrittandes runt hörnet. Turen ner till ridhuset var faktiskt inte så kall och tiden går alltid snabbt när man har kul så rätt som det var var vi framme vid klubben.
Förväntningarna gällande vår prestation på träningen var inte så stor, med tanke på den allt annat än fokuserade ridning vi ägnat åt oss i jul. Kanske var det just det som var grejen. När förväntningarna inte är så höga så gör man inte så stor sak av det heller utan bara rider så okomplicerat som man bara kan. Polletten verkar iallafall verkligen ha trillat ner på Aladdin under jullovet då han skötte sig exemplariskt igår. Positiv och arbetsvillig som bara den. Både bakben och framben lyftes och sträcktes som aldrig förr och han kändes stundtals riktigt läcker.
Galoppen är numera en dröm att rida i och jag bara njuter nu när jag kommit till läget då jag kan börja arbeta i galoppen. För att komma vidare nu så gäller det bara att jag ställer lite högre krav på noggrannhet både hos mig och Aladdin och fokuserar på mitt överliv som gärna vrider sig åt höger och händerna som gärna låser sig i avsaktningarna och fattningarna. Mycket att tänka på, precis som det ska vara när man vill utvecklas och bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar