Minnen från H-sand

En klädkammare borde rymma kläder och inget annat. Så är inte fallet med vår klädkammare. Här trängs kläder med gamla skor, fiskespön, bandyklubbor, ridhjälmar, klädgalgar, en brudklänning och mycket mycket mer. När man inte längre kan se golvet så är det dags att rensa och röja och så var fallet idag.

Operation klädkammare startade 18:06 10-10-25 och målet var att sortera, slänga och lägga undan. Längst inne bakom Björns gamla kostym hängde ett gammalt älskat plagg på en sliten trägalge. Min kåroverall!

Blå, sliten och med så mycket krimskrams att jag börjar fundera på om jag la ner mer tid på att samla ihop pins och tygmärken än vad jag gjorde på att plugga. Detta älskade plagg som jag levde ihop med i fem härliga år. Det var fester på kåren, phösaruppdrag tillsammans med Malin (minns du vår "indiangrupp") och en hel del vindrickande med Lotta uppe på Mittlyan och alltid fanns min älskade blå overall med.

När jag först fick min overall var den vit precis som alla andra overaller som delades ut till studenterna, sen var det bara till att börja forma den till sin egna personliga kostym. Steg ett var att färja den och i hemlighet så blev den allmänna tvättstugans ena tvättmaskin i studenthusen det tilltänkta offret. In med en vit overall och in med en hel burk blå färg och voila, en blå overall. Vilken färg nästa tvätt i den maskinen fick kan jag bara spekulera i. Jag gjorde inte precis några närmre eftersökningar men det har alltid etsat sig fast i min dåliga-samvetet-bank längst inne i lillhjärnan. Varför overallen just skulle vara blå var beroende på vilken studieinriktning man hade. Lärarna hade blåa, fritidspedagogerna gröna, Datakillarna vita osv.

Med enbart en färgad overall sticker man inte ut så steg två var att börja göra den personlig med namn och allehanda saker som ser annorlunda ut:

Den uppmärksamma kan se den snygga gradbeteckningen som sitter på den högra axeln. Den fick jag andaktsfullt ärva av min svärfar och innebär graden Överstelöjtnant! Respekt ;)

Om någon idag skulle säga åt mig att ta på detta plagg och gå ut på krogen i så hade jag nog tvekat ett antal gånger innan jag hoppat i overallen. Trots dess detaljer och märk väl med ett torkredskap i form av en fastsydd Carlsbergs handduk längs högra benet om någon skulle råka spilla så känns det inte riktigt som att den skulle passa in längre. Men just då när jag var 19 år gammal, nyss flyttat 100 mil hemifrån och erhållit den så efterlängtade friheten i att vara (nästan) vuxen så symboliserade denna overall allt som har med kårverksamhet att göra: gemenskap, karaoke, fest och en massa härliga studentkompisar. Precis så som det ska vara när man pluggar.

Minnen från den ljuva Härnösandstiden må vara förpassade längst inne i en stökig klädkammare men i mitt hjärta ligger de snyggt förpackade i färgkodade kartonger, alltid redo att ta fram när nostalgin knackar på dörren.