tisdag 19 oktober 2010

Snart dags för novemberlov

1 1/2 vecka kvar sen är det dags för ett mycket välbehövligt novemberlov. Utvecklingssamtal, elevomdömen och en ständigt växande hög av rättningsarbete tar ut sin rätt och just nu så längtar jag efter en veckas ledighet. Någon ledighet vet jag egentligen inte om det blir då vårt nya kök är på ingång och på lovet är det tänkt att vi ska riva ut det gamla och sätta in det nya. Jag är ju den typen som inte är så jätteglad för den typen av arbete men däremot ser fram emot när glas, tallrikar och dylikt ska placeras i det nya köket. Vägen dit försöker jag förtränga.

Att barn växer på längden under vår och sommar är allmänt känt men enligt min erfarenhet så är det under hösten som de utvecklas allra mest. Felicia som stapplade runt när hon inskolades i augusti springe rnumera på sina små trumpinnar och undan går det. Allra roligast tycker hon att det är när man räknar ner och säger "klara färdiga gå!" då springer hon så fort som benen bär och naturligtvis applåderar hon också sin egen insats efter målgång.

Som jag tidigare berättat så är hennes andra namn Sol men hennes tredje namn borde vara åska. Oftast skiner solen men ibland blixtrar det till och då växer åskmolnet i rasande fart över hennes huvud. Lika fort som blixtarna kommer försvinner de igen och solen skiner återigen över vår lilla Sol.

Sebastian är inne i klipp- och tejpåldern och slår in allt från sönderklippta fakturor till gamla tidningar med sådan koncentration att inte ens de värsta blixtarna från lillasyster kan störa honom. Förra helgen var han iväg på sitt första kompiskalas och det känns som en milstolpe i vårt liv. Första gången som vår lilla pojke var ensam iväg på ett kalas och återvände hem med ballong och godispåse. Det är stort för ett ömt modershjärta att ta in.

Innan det är dags att gå på lov så ska andra omgången av KM gå och denna gång siktar vi på att rida både LC:2 och LB:1 och sedan till våren är målet att starta LA:1. För att kunna göra det måste vi bara komma till rätta med höger galoppen och travökningarna. I måndags när jag red igenom honom på banan så kändes dock höger galoppen mycket bättre och ökningarna fungerade bra trots att jag studsade som värsta gummibollen. Nu är det träning på torsdag och med förra torsdagens träning och galoppserpentinerna som flöt på hur bra som helst i minnet så är det bara att köra på och fortsätta arbeta målmedvetet för att nå våra mål.

1 kommentar:

Linda sa...

Hon är marathonlöpare ut i fingertopparna med andra ord ;)

Jag vill också rida L:A. Förhoppningsvis kommer vi ut på någon L:c iallafall nästa år :P