En är på bättringsvägen, hoppas den andra också är det...

Den senaste veckan har jag känt mig håglös, trött och totalt utan energi. Ett ovanligt tillstånd för mig som oftast är pigg och glad och snabbt blir rastlös. Ett doktorsbesök visade sig att det fanns en anledning till mitt tillstånd: en bakterieinfektion orsakad av stafylokocker. Infektionen visade inte bara sig invärtes utan också utvärtes där ett obehagligt sår kring näsan uppstod. Vare sig vackert eller speciellt behagligt...

I onsdags inledde jag min pencillinkur och jag känner mig redan bättre. Det obehagliga såret har börjat läka och energin har återvänt, nästan så jag känner mig rastlös. Vädret inbjuder tyvärr inte till några långpromenader för tillfället.

Förhoppningsvis är det inte bara jag som är på bättringsvägen utan veterinären var ute och tog nya blodprovet på Aladdin igår och förhoppningsvis får vi besked idag. Jag håller tummarna så hårt jag bara kan då jag är så otroligt sugen på att få rida normalt igen. Nu har Aladdin i och för sig fått vila i tre veckor, men skrittats i princip varje dag så jag tror inte att han har tappat så väldigt mycket kondition. Att korsförlamningen tog en del muskler syns dock på hans bakdel där våra så fint framarbetade galoppmuskler har tynat bort, men de kommer nog så småningom igen.

Om, nu säger jag OM, jag vågar inte ropa hej förrän vi har fått besked, om proverna är bra så är det bara till att sätta igång lite försiktigt med kortare pass i trav en vecka och sedan ska vi nog kunna ge oss på att galoppera kortare pass veckan efter det.

Oturligt nog så missar vi ju den extra insatta sommarträningen för Helen men om allt går vägen och han känns bra igång om tre veckor så ska jag nog fråga om vi inte kan få vara med och rida de två sista passen och i så fall betala lite extra då vi kommer instövlandes i sluttampen. Men som sagt jag vågar knappt hoppas på att vi kan sätta igång. Väntan på besked är så dryg så dryg....
<3