När en annan är förkyld så går det ju an. Man gnäller lite, häller i sig lite hostmedicin och knaprar bafucin och sen kan man klara av det mesta ändå trots förkylning. En helt annan sak är det när ens små barn är sjuka.
Näsorna rinner, det snörvlas och det hostas och det enda man kan göra är att ta till de få mediciner som finns, som ex. hostmedicin och nässpray och det är inte alltid det hjälper. Sebastian är superduktig och tålig och gnäller väldigt sällan men det skär i hjärtat på en när man höra de evinnerliga hostattackerna som han får när han sover.
Man känner sig så maktlös när förkylningen slår mot de små, snäppet värre är det när det gäller lilla Felicia. När hon ler mot en med världens gulligaste leende samtidigt som den lilla näsan är helt överfull av snor kan man inte annat än att försöka få bort det samtidigt som man förbannar allt som har med förkylning att göra.
Nej, fy fasen jag hoppas att den där förbaskade förkylningen redan inatt tar sitt pick och pack och ger sig av till andra breddgrader och håller sig borta från vår adress en lång lång tid framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar