Stjärnorna gnistra och glimma...

Julen närmar sig med stormsteg och det känns som om jag inte riktigt hinner med. Hösten har rasat förbi utan att man ens hunnit tänka på det. Felicia växer så det knakar och Sebastian sitter numera varje dag och läser sin bibel; leksakskatalogen.

När det var träningsdags igår så slapp jag och Lisa både regn och rusk, istället visade sig vädret från sin bästa sida. Lite kallt men lugnt och friskt ute. Träningen gick jättebra igår och var riktigt riktigt rolig. Vi arbetade med att få hästarna kvicka i benen i övergångarna. På volten red vi i arbetstrav och sen samlade vi ihop dem några steg så det nästan blev en övergång, men istället för ner i skritt skulle hästarna kvicka till sig i benen några steg och sen framåt igen med bibehållen form. Stundtals kändes det som om Aladdin verkligen trampade till och så loss och fin han blev sen. För att inte fastna i arbetstrav och samling växlade vi med att rida mellantrav på diagonalerna och jobbet på volten.

I galoppen sen hade vi också fokus på övergångarna. Jag och Aladdin har börjat få till övergångarna rätt bra men jag låser innerhanden lite vilket gör att jag inte får honom så mjuk som han ska vara. Galoppen i sig, speciellt den vänstra, var hur fin som helst. Stadig, mjuk och vägvinnande! Tänk för bara några veckor sedan kändes det hopplöst, men på bara några veckor har så mycket lossat och detkänns som om vi klättrat flera pinnhål uppåt.

När vi kom ut från ridhuset nöjda och glada så möttes vi av en alldeles lugn, mörk och kylig höstkväll. När man kikade upp mellan träden, där molnen hade skingrats kunde man ana en alldeles stjärnklar himmel. Stjärnorna gnistrade och glimmade och när man andades in den friska luften så kände jag doften av jul, lussekatter och pepparkakor. Och jag kan garantera att djupt inne i skogen, bland träd, mossa och stenar fanns minsann tomten igår. Han var säkerligen vaken och tog emot Sebastians önskning om att få LEGO i julklapp!