Min filosofi har alltid varit att innan man går och tatuerar sig ska man under ett år låtsas att man har sin tilltänkta tatuering på det tänkta stället. Är man fortfarande lika sugen efter det året så är det bara till att gå till tatueraren och få det fixat. Har man tänkt i igenom sitt beslut så pass länger så har också risken för at tångra sig minskat betydligt. Kanske är det den filosofin barnen har anammat och jag ber en bön om att de fortsätter att hålla sig till att experimentera med vanligt bläck många många år framöver innan de ger sig på riktigt tatueringsbläck. Dessa tatueringar går ju att ta bort ganska så enkelt med tvål och vatten. Björns däremot sitter för evigt, men det är ju det som är poängen med tatueringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar