Att komma ut till stugan är alltid lika underbart och jag hinner aldrig mer än komma innanför dörren förrän jag känner hur pulsen går ner och alla måsten sakta men säkert tynar bort. Jag som i vanliga fall är oerhört aktiv och energisk och ständigt är på gång mår så otroligt bra av att gå ner i varv några dagar och låta batterierna laddas.
Än så länge är det inte något badväder men vattnet lockar så klart ändå och som alltid dras de gamla metspöna fram och drömmen om att ta en riktig bamsing lever vidare. Felicia hoppades på att få en krokodil och en delfin på kroken.
Att sitta med familjen och kära vänner på båtbryggan med varsitt metspö i handen, mask på kroken och hoppas på napp är livskvalité. Denna gång lyckades jag med bedriften att INTE tappa någonting i vattnet.
Med fulladdade batterier och förväntan i magen känner jag mig nu så redo som jag kan bli för morgondagens klassresa till Köpenhamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar