Exakt när i graviditeten går man från att vara subjekt till att vara ett objekt?

Jag fick en stärkande och uppmuntrande kommentar häromdagen från en kvinnlig kollega;
-Ojojoj... när var det nu du skulle ha igen? 12 veckor kvar ojojojoj... det kan man inte tro!
Eller varför inte denna underbart värmande kommentaren som en annan kvinna fällde:
- Är du säker på att det inte är två därinne?

Med tanke på att detta är min andra graviditet plus att jag har en hel del kompisar som fått barn den senaste tiden, vilka bidragit med sitt empiriska material, så anser jag mig ha fog för att vilt påstå att det är något märkligt som händer under graviditeten. Från att människor knappt vågar fråga om man är gravid med rädsla för att göra bort sig till att människor helt plötsligt verkar tro att det är ok att säga precis vad som helst. Från den dagen då det verkligen syns att du är gravid eller det på något sätt är officiellt så är det lika bra att förbereda sig; då väller de där underbart drypande kommentarerna in.

Jag har en kompis som jobbar i affär, när hon var höggravid kunde kunder säga till henne med allvar i rösten;
"- Hej tjockis!" eller varför inte klassiker som "Oj, snart spricker du!"

Vad tänker folk med och var finns respekten.

Exakt när går vi gravida kvinnor från att vara ett subjekt med känslor och tankar till att vara gravida objekt som det är ok att säga vad som helst till?

Vilka är det då som tar sig den här rätten till att inkräkta och anmärka på ens personliga och tämligen känsliga kroppsuppfattning? Baserat på min egen erfarenhet så tycker jag främst att det är medelålders kvinnor som fött barn själva. Sällan är det män, de ger snarare omtänksamma och gulliga kommentarer med fokus på hur man mår. Yngre kvinnor alternativt de som ej har barn själva brukar vara de som är mest stödjande och det är oftast av dem man kan få riktigt värmande och glädjande kommentarer om hur mysig magen ser ut.

Det är alltså den där underbart ironiska lilla gruppen av satmaror i medelåldern (nu generaliserar jag grovt, naturligtvis är INTE alla medelålders kvinnor så här, utan de jag kallar satmaror är som tur en minoritet)som gör att vi gravida i vissa stunder istället för att hylla och njuta av våra växande bebismagar ibland skäms över dess storlek. Man kan fråga sig varför vissa människor slänger ur sig sådana här kommentarer, speciellt när de själva varit gravida och vet precis hur känslig alternativt nojig man är över att vara för stor om magen. Dessa kommentarer uppmuntrar ju inte på något sätt till en positiv kroppsuppfattning och glorifiering av bebismagen.

Min teori är att det som vanligt bottnar i kvinnosläktets eviga konkurrenskamp. En konkurrenskamp som bottnar lika mycket i den svenska jantelagen som i den dåliga självkänsla många kvinnor har. Att poängtera någon annans kropp gör att man själv ställs i bättre dager och varför just graviditeten öppnar upp en "tro" om att man har rätt att säga vad som helst beror förmodligen på att de flesta kvinnor har varit där själv, vilket innebär att det då är det ok. Jämför t.ex nollning bland studenter, samma fenomen. De som nollar har själva blivit utsatta för omild och hånande behandling vilket ger dem "rätt" att utföra samma typ av handling på kommande generation.
Man kan undra vad som hänt med den gyllene regeln; Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Kan det vara så att den idag 2009 istället lyder;

Behandla andra som du själv blivit behandlad?

Som avslutning vill jag bara uppmana alla medelålders satmaror med syrliga kommentarer på läpparna att ge fasen i min mage om det inte är något positivt ni har att säga. Jag älskar den, den är underbart stor, hård och levande. Tänk efter två gånger innan ni fäller era underbart "gulliga" kommentarer om sprickfärdighet, antal bebisar och dylikt - även om ert uppsåt inte är att såra, så sårar det mer än ni kan ana!

Nu ska jag glömma alla de där syrliga kommentarerna och istället fokusera enbart på den jag fick av en underbar expedit (medelålders kvinna, dock ej satmara) på Familia i lördags;

- Vilken underbar mage du har! Lycka till med bebisen <3