Någon egen ponny blir det inte...

... som tur är så har vi gulliga I. som lånar ut Pepsi till oss en gång i veckan så Sebastian kan få rida. Pepsi är världens snällaste liten shetlandsponny, det finns inte tillstymmelse till den där typiska ponnyenvisheten. Dessutom är hon så lydig, känslig och välutbildad med flera placeringar i dressyr. Särskilt kul är det också att Pepsi faktiskt var min lilla shettis för många många år sedan.

Denna första gång blev det till att gå igenom grunderna med start och stop samt hur man svänger. Först hade jag Pepsi i grimskaft och gick med dem i paddocken och när Sebastian väl fått snits på detta knäppte jag loss grimskaftet och gick bara bredvid. Efter ca 15 min sa Sebastian;

-Ni kan stå därborta, jag kan rida själv!

Sagt och gjort, så jag och I. ställde oss vid staketet och såg med tappade hakor på hur Sebastian styrde lilla Pepsi mellan däck, bommar och koner.

-Visst är jag en riktig ridkille nu mamma! sa min lilla ridkille =)

Efter den imponerande uppvisningen blev det en liten tur utanför paddocken och bort till stallet där det sedan blev dags för den vanliga skötseln efter ridning. Sebastian som kämpat och slitit med Aladdins stora hovar var så överväldigad över att Pepsis hovar var alldeles lagom i storlek och lagom lätta att kratsa alldeles själv var tvungen att kolla igenom alla hovarna ännu en gång.

Efter många klappar, kramar och pussar från en lyrisk Sebastian fick Pepsi gå ut i hagen och mumsa gräs och förhoppningsvis ser hon fram emot nästa veckas ridtur lika mycket som Sebastian gör!