Glädje och sorg!

Träning igår och det är lustig att man kan bli så glad i själen av en massa flås, pust och stånk.

Aladdin som stått över helgen var som ett höghastighetståg och drog på utav fulla muggar. Det är MYCKET häst att sitta på när han är sådan. Det som är bra är att han blir så himla maffig och fin i traven och trots att han var så pigg svarade han rätt så bra på på förhållningarna och halterna blev bättre idag med mer eftergift än förra gången. Mellantraven var absolut inga problem átt få till...

När det var dags för galopp så var det ännu MERA häst jag satt på. Tjoho! Så fort vi kom till öppna delen av volten tyckte Aladdin att det innebar ökning. Ajajaj... mina magmuskler fick jobba för fullt för att orka hålla emot 700 kilo häst som tror det är ökad galopp och inte mellangalopp. Trots draget och styrkan hos Aladdin lyckades vi få till det ganska bra och speciellt i vänster varvet kändes det riktigt bra stundom och några riktigt fina övergångar till trav lyckades vi också få till.

Efter skrittpaus tog vi sedan upp arbetet sen sist med skänkelvikningar och Aladdin arbetade på utav bara den.T.o.m. skänkelvikningen åt vänster kändes bättre och lite mer eftergiven än sist.

Vid träningens slut var Aladdin genomsvettig, liksom jag men oj vad härligt glad man blir av att få arbeta ordentligt och faktiskt få igenom en hel del saker. På måndag blir det till att fortsätta arbetet med galoppfattningar och övergångar för att stärka honom och förhoppningsvis nå ännu mera eftergift i galoppen vid nästa träning.

Ikväll kl 22:00 kommer jag att sitta bänkad framför tv:n och njuta av en av mina absoluta favoritkultfilmer;Dirty Dancing . Filmen visas på SVT1 som en hyllning till Patick Swayze som så tragiskt förlorade kampen mot cancern i tisdags natt.

Dirty Dancing var en av mina absoluta favoritfilmer i tonåren. Jag våndades, skrattade och grät med Baby och Johnny filmen igenom. Fortfarande kan jag alla de klassiska replikerna utantill och än idag så kan jag känna hur tårarna tränger fram i ögonvrån när Johnny lämnar Baby efter han fått sparken och jag kan garantera att jag ikväll kommer att känna samma revansch-gotte-känsla i filmens slutscen som jag gjorde när jag var fjorton.

Och det är med just denna känsla jag för alltid vill minnas min tonårsförälskelse Patrick Swayze.