Jag svepte snabbt jackan om mig och stack fötterna i foppatofflorna och begav mig ut i trädgården för att hämta in honom. Med hjälp av en ficklampa försökte jag öka mina chanser till att hitta en svart hund i en blåsig och beckmörk trädgård, men inte hjälpte det, ingen hund fanns att hitta där inte. När jag sedan gick ner till hundgården för att titta så att han inte hade lagt sig där såg jag det; grinden ut mot ängen hade blåst upp!
Tusentals tankar for genom mitt huvud i samma sekund som jag såg grinden ,men den starkaste tanken var hur jag skulle kunna förklara för brorsan att hans hund var försvunnen och tänk om Basco var på väg hemåt, vilket innebär riksväg 21!
Jag sprang snabbt in och hojtade till Björn och sen tog jag hundarna med mig och begav mig ut på ängen för att försöka hitta Basco. Trots upprepade inkallningar och hundarnas sökande så fanns där ingen vovve. Björn gick bort mot lekplatsen för att kolla om han var där, men nix inte där heller.
Andra hållet då? Björn gick hela gatan ner och ropade och hade sig, men efter en kvart gav han upp. Jag gick ut för att möta honom och såg en moloken Björn komma gående, men rätt som det var dök det upp en svart gestalt bakom honom och vem var det om inte Basco! När jag kallade på honom kom den stora bamsehunden i full kareta och galopperade rätt in i min famn. Puhhh.... jag kunde inte annat än andas ut och krama om den galna hunden samtidigt som jag förklarade för honom att han kunde ju valt en annan dag att smita än kvällen med årets värsta oväder!

1 kommentar:
Vad roligt att du följer bloggen! :) Det blir mycket häst nu av förklarliga, men det är roligare med en lite nischad blogg tycker jag ändå!
Ja Skåne har mycket att erbjuda men just höst och vinter-vädret är sådär faktiskt... ;) Längtar till våren måste jag erkänna! Sensommaren här nere var ju underbar... :)
Skicka en kommentar