100 vuxenpoäng!

När vi flyttade tillbaka till Vinslöv efter den 5 år långa vistelsen i Norrland lovade jag mig själv att aldrig besöka "Frillan" eller Friluftsbadet som det heter. Varför jag bestämde mig för det minns jag inte. Jag har ett svagt minne av att jag tyckte det var töntigt,litet och ett badbesök där var höjden av vuxenpoäng.

Nu 5 år senare så är jag av en helt annan åsikt. "Frillan" är väldigt praktiskt av flera olika anledningar:

• Det är på cykelavstånd. Det tar 5 min att cykla ner.
• Billigt, 15 kronor för mig och barnen går in gratis
• Lummigt, vilket innebär gott om skugga för känsliga små barn
• Lagom med folk. Man behöver inte sätta på barnen illgröna shorts alternativt reflexväst för att kunna urskilja dem i barnhopen
• Lagom stort, inom en area på 5 meter kan både mys i gräset och bad i barnpoolen rymmas

Att man sedan ibland är tvungen att behöva vara badpolis och ryta åt ungdomar som helt plötsligt tycker att barnpoolens minirutschkana är dökul och dessutom tar upp all plats för de små är sånt man får räkna med. Förövrigt kan jag inte säga annat än att det är med stolthet i bröstet jag andäktigt tar emot de 100 vuxenpoäng som ett badbesök på "Frillan" inbringar och ännu fler poäng lär det bli under sommaren för till "Frillan" åker vi gärna!

Äntligen är sommaren här!

Efter den långa våren med regn och rusk verkar äntligen värmen ha hittat hit. Idag var det så varmt att termometern nästans svettades bort, 27 grader vid lunchtid, i skuggan... pust pust. Man kan inte annat än att njuta av vädret, men det är svårt att göra det hemma, det är på stranden som värmen verkligen kommer till sin rätt.

Imorgon visar väderprognosen att det ska bli närmare 30 grader varmt och då räcker inte barnpoolen här hemma till så istället blir det till att cykla till Frillan. Dagen till ära har Felicia fått en baddräkt, vit med jordgubbar och volanger. Att hon kommer att vilja bada imorgon vet jag med 100 & säkerhet. Här hemma har jag fullt sjå med att få henne ur barnpoolen. Hade hon fått hade hon suttit där dagarna i ända, så mycket gillar hon det.

Än så länge går hon inte utan stöd, däremot har hon blivit en riktig liten klätterapa och klättrar på allt möjligt. Sebbes små stolar klättrar hon upp i hur lätt som helst och sen står hon där och gapar om att få komma ner. Något som hon kör stenhårt med för tillfället är att skrämmas. Hon kryper i full fart mot en samtidigt som hon ska skrämmas och sen flinar hon som tusan när man låtsas att man blir rädd. Hur gulligt som helst. Om Sebbe är nummer 1 för henne så kommer inte hundarna långt efter. Hon gullar, pussar och bjuder dem på sin mat, vilket gör att hon förmodligen ligger som nummer ett på deras topplista.

Senare i veckan får det bli Tydingesjön och sen Norjeboke och om 4 dagar går Björn på semester, härligt! :)

Lastning XV

I söndags så fick Aladdin stå i släpet i närmare 30 minuter, vilket avlöpte utan några som helst problem. Då det känns som om grunden är befäst, det fungerar att stänga och öppna utan problem samt att han kan stå där inne lugnt och avslappnat bestämde jag och Anso att idag skulle det ske. Idag skulle fas 3 i lastträningen inledas; själva körandet!

Vi lastade in på ca 1 minut, så duktig har han blivit. Ner med presenningen där bak för att göra det så lugnt och tyst därinne som möjligt och sen startade vi. Det var länge sen jag var så nervös och den där kvarten vi körde tog mer på mig än hela vårens dressyrträningar har gjort. Lugnt och försiktigt tog vi oss ut från gården och sedan körde vi en runda i bostadsområdet i sakta gemak. En hel del svängar blev det men med Anso som trygg medpassagerare så höll vi en lagom fart för premiäråkaren där bak.

Några omtramp hördes inifrån släpet samt en rejäl spark, men förövrigt höll sig Aladdin i skinnet och resan kunde fortskrida utan vidare bekymmer. Väl hemma när vi öppnade upp transportdörrarna slog ånga och svett emot oss och därinne stod världens duktigaste stora pålle. Svetten rann på honom och upprörd var han, men med klappar, lugn och lite morötter så kunde vi tio minuter senare leda ut honom ur transporten, gå ett varv på gårdsplanen och gå upp i transporten igen för att avsluta med en lugn och fin steg-för-steg urlastning. Det är grejer det och ingen kan vara stoltare än jag över vad duktiga pållen Aladdin lyckats med idag, tänk överleva en transporttur för andra gången i sitt liv och ändå villigt gå på igen när jag ber honom

Visst verkar han vara rätt stolt över sig själv också!

Lastning del XIII

I torsdags så fick jag ett sms av Pernilla som väldigt gärna ville beskåda de lastningsframsteg vi gjort den senaste tiden. Aladdin var ju tvungen att visa sig lite från den tuffa sidan först och backade ut en gång sen stod han lugnt och fint. Jag tänkte ta tillfället i akt när Pernilla ändå var där så Pernilla fick agera SWAT-team denna gång och om det gick bra förra gången så gick det ännu bättre nu. Aladdin spände sig knappt när bom och läm drogs igen utan han stod där han stod men naturligtvis passade han på att göra sig hemmastadd genom att lägga en väldoftande hög med bajs inne i släpet också.

Efter en kvart öppnade Pernilla och sen tog vi bort lämmen och backade av (på mitt kommando). Lite snabbt gick det så vi gick upp en gång och backade av steg för steg. Ikväll kör vi igen och då är tanken att binda upp honom och gå ut ifrån släpet så han får stå därinne helt själv.

Annars har helgen rullat på och varit väldigt angenäm om man bortser från vädret. I fredags firade vi Filip och Moa i Klippan, lördag förmiddag var jag och funktionärade på midsommarcupen och kvällen spenderades med mammagrupp plus pappor, vilket var väldigttrevligt :)

Tyvärr missade jag det kungliga bröllopet men tack vare youtube så tycker jag att jag fått en ganska bra uppfattning över allt. Pampigt, vackert och enastående... men vårt eget bröllop var ändå det allra bästa ;)

Knockoutdressyr omgång 1

Uppladdning inför kvällens tävling var en härlig promenad Finjasjön runt i regn och rusk, men som tur var med väldigt trevliga kollegor. Den härliga promenaden gjorde att jag glömde bort att vara nervös, vilket var den perfekta medicinen för att kunna prestera som bäst.

Aladdin kändes lydig och fin på framridningen men en aning seg så jag fick försöka hetsa upp honom lite precis innan start genom att skritta på ordentligt och göra massor av förhållningar och igångsättningar.

LC:2 flöt på utan några problem med en 8 på inridningen och resultatet blev 65 % och 182 poäng, vilket jag var väldigt nöjd med. I höstas när vi red KM hade vi som bäst 172 poäng i samma klass. Dags sen för lagklassen, den viktigaste klassen för dagen. Jag har ju varit lite orolig för de där serpentinerna men efter Helens superbra förklaring i torsdags så fick jag till dem riktigt bra, vilket resulterade i en 8 och en 7 på dessa. Efter ritten kände jag mig jättenöjd och ännu mer nöjd blev jag när Pernilla kom med protokollet i handen, strålandes som en sol.
- Nu får du sätta fart med lastningen för ni måste ju ut och tävla! Fattar du ni fick 70 %!!!

När jag tog protokollet så såg jag också resultatet; 203 poäng och 70 % - helt sanslöst! På det allmänna intrycket fick vi 7:or hela vägen och med en 8 som avslutning för korrektheten i uppvisningen. Tack vare hela lagets superbra insatser så lyckades vi vinna mot Frosta och har nu tagit oss till omgång 2 i knockouten. Nu gäller det bara att sätta fart med lastningen alternativt hålla tummarna för att nästa omgång går på hemmaplan igen så vi kan vara med då också :)

När jag gick tillbaka i mina inlägg så såg jag att jag i samband med vårens första dressyrträning den 14 januari satte upp följande mål:

• Få till skänkelvikningarna


• Fortsätta arbeta med galoppen och få till den förvända


• Starta en lokal dressyrtävling under året

Nu känns det verkligen som om vi kommit en bra bit på vägen. Skänkelvikningarna känns stadiga, så ock den förvända och vi har inte bara startat en lokal tävling (LB:2 med 62% som resultat) utan dessutom ridit på hela 70% i LB:1. Aladdin känns nu mera så stadig och fin i formen och lydigheten har blivit så mycket bättre. Nu väntar en sommar där vi ska fortsätta lastträningen, bibehålla formen och förhoppningsvis kunna vara med någon mer gång i knockouten.

Lastning del XII

Återigen var SWAT-teamet inkallat i form av Anso och planen var att ta tjuren vi hornen och dra igen lämmen helt och sen bara hoppas på det bästa. Då han var tämligen cool sist när vi stängde så var jag inte så orolig men kan ju aldrig veta vad de där fyrfotingarna får för sig när det är skarpt läge.

Aladdin gick på, bommen stängdes och lämmen lyftes och spändes utan någon värre reaktion än lite spänning sen stod vi där. För att göra det lite mysigt så vankades det betfor och krafft i släpet och sen var det bara till att vänta på explosionen.. som aldrig kom. Efter 15 min och en aning spänd pålle så var det bara att förbereda för öppning av släpet, det värsta momentet enligt min mening. Även här gick det över förväntan. Vi tog det lugnt och lät honom slappna av ordentligt mellan varje moment för att undvika att han kastade sig ut när bommen togs bort. När Anso väl tagit bort bommen så stod han lugnt kvar och sen backade jag ut honom. Lite väl snabbt gick det så det var bara till att gå på igen och sen backa ut steg för steg.

För tillfället känns det som om man går på små moln och förhoppningen om att komma ut och tävla till hösten känns inte alltför långt bort. Planen är nu att fortsätta stänga och stå där inne samt utsätta honom för lite olika störningar utanför, allt för att förbereda honom för den dagen då vi ska köra en sväng.

Imorgon laddar vi om för fullt, lämnar lastningen en stund och lägger istället fokus på knockoutdressyren som går av stapeln imorgon:)

Mitt liv bland ungar, hundar och hästar

Mitt liv: Precis så roligt, fartfyllt och härligt som det kan bli med två barn, en fantastisk man och två hundar. Snart stundar ett långt härligt sommarlov. Det hade bara varit så skönt om man visste vad som händer i höst...

Ungar: Jodå, de växer så det knakar här hemma och hela tiden händer det något nytt. Sebastian har blivit en hejare på att cykla utan stödhjul och nu kan han både stanna och hoppa av själv också. Det enda som är kvar innan han blir en fullfjädrad cyklist är starten. Att koordinera de rörelser som behövs för att komma igång på cykeln sitter inte helt men snart. Skam den som ger sig. För tillfället njuter jag i fulla drag när hela familjen ger sig ut på¨cykeltur.

Även Felicia håller på att koordinera en hel del rörelser. Att ställa sig upp och stå utan att hålla sig är inga problem nu ska hon bara våga ta ett litet steg fram också men det är inte långt kvar nu.

Hundar: Wilma håller på att göra husse galen genom att gräva nya och djupare hål överallt i gräsmattan. När hon tröttnat på den aktiviteten så passar hon på att skälla istället :S Dock räcker det med en blick från hennes sammetslena ögon och han mjuknar direkt.

Tuva ska nog börja löpa inom en snar framtid, det pips och pips och hon ser allmänt olycklig ut, ett typiskt exempel på PMS vare sig det gäller hundar eller människor.

Hästar: Vi kämpar på med lastningen och trots motgångar som spöregn, lervälling och stormbyar så går det så sakteligen framåt. Förutom lastningen så är siktet inställt på knockoutdressyren vars första omgång går på hemmaplan nu i veckan. Jag och Aladdin ska vara med och göra vårt bästa för att laget ska kunna gå vidare till omgång 2.

Kleggigt!

Hiihiihi.. jag vann emor regnet idag! Jag och Aladdin klarade oss helskinnade från alla oroväckande gråtunga moln och regnkläderna kunde jag lämna i stallet. Ridbanan däremot var rätt sargad av det eviga regnandet idag, djupa pölar och allmänt geggigt. Aladdin tyckte nog det var tungt och plaskigt för jag tyckte att han mest trippade när vi red runt och inte tog i ordentligt.

Efter ridturen så passade jag på att lasta en sväng. Första lastningen efter att vi stängde efter honom så var han heltjurig men idag var han rätt cool och bortsett från två försök att backa ut och spela dum så stod han snällt och fint igen så förhoppningsvis ska vi kunna stänga om honom igen inom det närmaste.

Imorgon blir det en helkväll med mina kära kollegor. Fem av oss ska nämligen njuta av god mat på Cats och sen gå och se på Sex in the City 2 :)

Minisemester!

Då är vi hemma efter en härlig minisemester ute i stugan i Norjeboke tillsammans med syrran och hela hennes härliga familj
Det är så märkligt det där med lugn och ro. Här hemma går man och plockar och donar från morgon till kväll men när man tar steget in över tröskeln i stugan så är det som om man bara slappnar av och släpper den där besattheten över att allt ska fixas och donas direkt. I stugan tar man dagen som den kommer och bara njuter i hammocken, tar en tur ner till boket och köper glass och annat som hör semestern till.

Barnen har njötit i fulla drag och varvat bad med fisketurer och det har varit full fart från morgon till kväll. Jag tror dessutom att alla vi har kommit hem med en härligt fin röd bonnabränna på kroppen och som William så hjärligt konstaterade i lördags:

-Det är härligt att vara i stugan!

Tionde gången gillt!

Så var det då dags att inleda fas 2 i lastträningen. Swat-teamet i form av Anso var inkallat och utrustningen i form av bakbommen var checkad och klar. Vi lastade på direkt utan några problem och sen stängde vi bakbommen (här höll jag andan och väntade mig PANIK) och Aladdin stod hur coolt som helst. Efter en stund när han inte tyckte det var lika roligt längre försökte han backa ut och det var då han insåg att det tog emot därbak. Detta ledde till lite steppande och tryckande innan han gav upp och stod lugnt igen. Anso passade sen på att vippa på lämmen lite och då kom lite steppande till men det gav med sig rätt snabbt. Längre ville vi inte gå (eller mitt hjärta hade inte orkat mer) för idag utan vi öppnade bommen när Aladdin var cool och fin och sen backade vi ut. Lite väl fort gick det ut så det blev till att gå på igen och sen backa av steg för steg.

Jag måste säga att jag är riktigt nöjd. För två veckor sedan så hann Aladdin knappt komma på innan han gick av igen och idag stod vi minst 15 minuter inne i transporten utan några större incidenter. Tack gulliga Anso för hjälpen :D

Imorgon gör vi om samma sak igen och målet är att han ska vänja sig vid baklämmen och att den en dag framöver ska kunna stängas utan att panik utlöses inne i släpet.