Vi lastade in på ca 1 minut, så duktig har han blivit. Ner med presenningen där bak för att göra det så lugnt och tyst därinne som möjligt och sen startade vi. Det var länge sen jag var så nervös och den där kvarten vi körde tog mer på mig än hela vårens dressyrträningar har gjort. Lugnt och försiktigt tog vi oss ut från gården och sedan körde vi en runda i bostadsområdet i sakta gemak. En hel del svängar blev det men med Anso som trygg medpassagerare så höll vi en lagom fart för premiäråkaren där bak.
Några omtramp hördes inifrån släpet samt en rejäl spark, men förövrigt höll sig Aladdin i skinnet och resan kunde fortskrida utan vidare bekymmer. Väl hemma när vi öppnade upp transportdörrarna slog ånga och svett emot oss och därinne stod världens duktigaste stora pålle. Svetten rann på honom och upprörd var han, men med klappar, lugn och lite morötter så kunde vi tio minuter senare leda ut honom ur transporten, gå ett varv på gårdsplanen och gå upp i transporten igen för att avsluta med en lugn och fin steg-för-steg urlastning. Det är grejer det och ingen kan vara stoltare än jag över vad duktiga pållen Aladdin lyckats med idag, tänk överleva en transporttur för andra gången i sitt liv och ändå villigt gå på igen när jag ber honom
Visst verkar han vara rätt stolt över sig själv också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar