Äntligen verkar kardborr-säsongen vara över!

De senaste veckorna har jag i princip plockat 300 kardborrar ur Aladdins man och svans. Han verkar finna ett oerhört stort nöje i att gå och dammsuga kardborrväxtligheten i jakt efter grässtrån. Jag har varit mindre nöjd då svansen, som dessutom är av modellen "väldigt-tjock-och-självlockig", har varit ett enda virrvarr av kardborrar, dreadlocks och spån. Pannluggen har också äntligen börjat reparera sig själv och börjar växa till sig igen. Efter alla dessa kardborrar har pannluggen blivit uttunnad varje gång jag har försökt att reda ut den, men nu börjar den ta sig igen.

Förövrigt har det torra vädret gjort att det än så länge inte har blivit värsta lervällingen, vilket jag är väldigt glad för. Det finns inget värre att rykta än blöta och leriga hästar. En sak som är skön med Aladdin är i alla fall att han är brun, en mycket praktisk färg jämfört med söta Billie i stallet, som är vit. Jag tror inte att E. som äger honom var allt för glad när han såg ut så här en dag i våras:

Än så länge så har inte mörkret tagit över kvällarna helt och förra veckan hann jag rida genom skogen när jag skulle till träningen vid halv 7 tiden. Tyvärr tror jag att det var sista gången och på torsdag får det nog bli det långa hållet genom kvarteret. Längst där inne har jag också ett svagt minne av att det blir värre ju längre in i oktober vi kommer och för varje dag så blir dagen kortare och tävlingen för att hinna rida innan solen går ner börjar. Men det förtränger jag nu och njuter istället av att jag och Aladdin äntligen har besegrat de förskräckliga kardborrarna.