Slutor - gympa för hjärnan

Min förkylning har äntligen börjar ge med sig och idag kände jag mig redo för att ordentligt dressyrpass. Sagt och gjort så styrde jag och Aladdin kosan ner till klubben och på vägen dit passade jag på att njuta av höstens alla praktfulla färger. Igår när vi red i Galgbacken visade sig hösten från en lite mindre angenäm sida; konstant spöregn.

Då Aladdin den senaste tiden har känts lite stel i galoppen och vi inte riktigt har hittat den där mjuka känslan valde jag att börja arbeta igenom skritten ordentligt. Först och främst så ville jag bara att han skrittade på friskt framåt med ett stadigt stöd på bettet och allt eftersom lade jag in korta sekvenser av öppnor och slutor. Slutan i höger varv är som alltid problematisk och jag riktigt känner hur min hjärna får kortslutning när jag ska koordinera mina hjälper men efter flera upprepningar av små volter där jag fick gå på rejält med innerskänkeln för att få en ordentligt ställning så gick det successivt bättre även med slutan. Inte så att det blev en korrekt sluta men jag fick i alla fall igenom en tagen bakdel med någorlunda bibehållen ställning inåt. Alltid något.

I traven sedan så var jag även här mycket noga med att använda min innerskänkel mer än innerhanden och speciellt när jag ställde om från vänster till höger där vi gärna faller inåt och jag tappar stödet på ytter. Överlag kändes dock traven fräsch och framåt och stödet i munnen kändes jämnt. Även i travarbetet la jag in arbete i med öppnor, volt och slutor. Det är ju inte helt korrekta öppnor och slutor vi gör, men det tar sig allt eftersom. Slutan i vänster varvet gjorde jag bara i skritt då det blir så mycket onödig spänning när vi ska försöka få till det i trav.

I vanliga fall så brukar jag arbeta mycket i galopp men det glömdes lite bort idag. Fördelen var dock att när jag väl bad om galopp kändes den mjuk och fin och den där spänningen som vi haft den senaste tiden i höger galoppen var som bortblåst. När galoppen kändes så fin lekte vi lite med förvänd galopp på på rakt och böjt spår och la in lite avsaktningar och fattningar. Inte en enda gång fattade vi fel, vilket känns riktigt bra. Däremot har Aladdin en liten tendens till att falla ur formen i fattningen i vänster varv, inte mycket men det känns och syns förmodligen. Så det måste vi arbeta vidare med.

Trots några diskussioner och våra försök där både min och Aladdins hjärna gick i kors och motarbetade varandra så glimmade det till  riktigt bra idag och jag väldigt nöjd med oss båda efteråt.

På tävlingsfronten ser det för tillfället lite mörkt ut då det är ont om tävlingar i närheten. Nästa vecka blir det dock till att rida KM i LB och LA, vilket ska bli väldigt roligt.