Om det bara hade varit ett aprilskämt...

Jag anser mig själv vara en ganska tuff tjej som trots ett relativt intensivt humör håller mig tämligen lugn i de flesta situationer. Om folk hade sett mig idag vid tretiden hade nog denna uppfattning fått revideras en aning...

Hela händelsen började med att vår platy i akvariet äntligen släppte sina yngel efter en hel veckas väntan. För att fira tillväxten så tänkte jag avnjuta en cigarett i det ej så våriga vädret. Som vanligt så stoppade jag fötterna i mina gamla och slitna svarta foppatofflor. Höger foten gick i som vanligt men när jag skulle få i vänster foten så tog det stopp och efter tre försök så insåg jag att något tog emot.

(Det är nu, trots att chocken lagt sig, som jag får gåshud på armarna och känner de påtagliga fobikväljningarna komma igen, trots att jag bara återberättar händelsen...)
Jag har nämligen insett att jag har två stycken fobier; en för maneter och en för...

Tillbaka till mitt försök att få på foppatoffeln. När jag insåg att det tog stopp så böjde jag mig ner och vände toffeln upp och ner. Ut ur toffeln kommer något fetlagt, vårtigt och stort utrullande... nämligen det djur som jag har störst fobi för: en padda!

Hur jag tog mig från hallen till vardagsrummet är för mig okänt. Det jag vet är att det gick snabbare än ljusets hastighet och att jag skrek konstant. Mitt i hyperventilerande och gallskrik så ringde jag till Björn, som trodde att något fruktansvärt hänt, vilket det faktiskt hade gjort även om ingen var fysiskt skadad. Det första han frågade var om det var ett aprilskämt och jag lyckades mellan tårar och chock klämma fram att det naturligtvis inte var det. Nästa fråga eller order från min käre make var att få ut paddan från hallen. En sådan ska nämligen hålla till utomhus och inte inomhus konstaterade min man som hade lite svårt för att hålla tillbaka skrattet.

Efter att ha utrustat mig med mod, en sopkvast och ett sammanbitet ansikte lyckades jag, utan att svimma, med hjälp av sopen och gallskrik från mig själv få ut paddan från hallen. Jag lyckades också samla mig så pass mycket att jag kunde få fram mobilen och ta en bild på monstret.


Om ni tycker att bilden är aningen oskarp så kan det bero på chocken av att vid tre tillfällen stoppat en endast strumpbyxeförsedd fot på en gigantisk padda i min SKO!!! Vad är sannolikheten att en padda sitter i ens foppatoffel den 1 april???