Vi började med att rida öppnor på medellinjen för att få kontroll på våra hjälper och för att få hästarna lösgjorda. För oss var de tlite vingligt i början men sen flöt det på ganska bra. Det som jag måste passa mig för och vara noggrann med är när jag vänder upp på medellinjen i vänster varv, här flyter gärna Aladdin ut istället för att vända in framdelen och låta bakdelen gå på spåret. Mer ytterskänkel helt enkelt.
Vidare i travarbetet så fortsatte vi förrförra veckans S-övning med öppnor innan vi gick in på S:et och slutor när vi kom upp på spåret igen. Döm om min förvåning när även slutorna fungerade i bägge varven. Nu gäller det bara att inte börja tänka för mycket utan bara fortsätta rida slutorna på känsla så kommer de bli ännu bättre.
Med ett ekipage i träningsgruppen som siktar på att rida medelsvår dressyr framöver så är det bara för oss andra att snällt hänga på och göra samma rörelser, vilket är väldigt roligt och inspirerande. Det är väldigt kul att arbeta med dessa linjer och moment och även om jag och Aladdin inte alltid gör rörelserna och linjerna hundra procent rätt så tycker jag att vi hänger på ganska bra.
Galopparbetet denna gång reds på samma linje som det ligger i MSV C:1 dvs; långsida i galopp, halv 20 meters volt i förvänd galopp,vänd snett igenom i galopp, rid mellan BGC, ut i samma varv igen, enkelt byte vid I och L. (Stallbacken.com har en illustrerad förklaring om ni inte förstår min ;)
Galopplinjen fungerade kanon för oss och det är en riktigt härlig känsla när Aladdin går så stadigt och bär upp sig själv på det sättet. Den förvända galoppen har verkligen blivit oerhört stadig och inte en enda gång fick vi något omslag. De enkla bytena är det som är lite överkurs för oss just nu. Både jag och Aladdin blir lätt lite stressade precis innan bytet så kvalitén på fattningarna blir inte så hög. Däremot måste jag säga att de där avsaktningarna från galopp till skritt som varit så svåra tidigare börjar fungera riktigt bra!
Ett helt ridpass utan handskar på Aladdin och inte minsta antydan till blåsor eller skav är det yttersta beviset på hur fin han var. Det är sådana här ridpass man lever för!
Två bilder tagna 2009-06-19, alltså några veckor innan vi började träna dressyr för Helen Persson och första dressyrpasset sen Felicia föddes. Oj så mycket det har hänt sen dess. Läs om den första dressyrträningen för Helen här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar