Bröllopsdagen blev precis så bra som vi ville att den skulle bli! Tack till alla som hjälpte oss att göra den till den bästa.
Klockan åtta på morgonen ringe väckarklockan och det var dags att masa sig ur sängen. Ringarna under ögonen var värre än någonsin och jag kände mig urful. "Hur fasen skulle jag kunna bli vacker denna viktiga dag?", var min första tanke när jag såg mig själv i spegeln. Aja bara till att gilla läget och hoppas på att HC Andersens saga "Den fula ankungen" skulle funka på mig också.
Lite i nio pussade jag Sebastian och Björn hejdå och sen begav jag mig in till stan för att få min håruppsättning gjord av Emelie på Babar. Väl där mötte mina tärnor och vår underbara fotograf Mikael Latorre upp oss. Efter mycket skratt och prat och 1 1/2 timme fick jag se mig själv i spegeln och det blev kanonbra. Uppsättningen var precis så fin som jag ville och slöjan gjorde sig kanon. Innan vi begav oss hem till Vinslöv stack mina tärnor inom blomaffären och hämtade upp rosorna och vaserna som skulle stå på honnörsbordet.
Hemma i Vinslöv fortsatte förvandlingen och jag och mina tärnor sminkade oss samt klädde på oss. vi hann också få i oss lite mat innan klockan blev ett och vi skulle möta upp min blivande och bestmännen. Mikael var med hela tiden och fotade oss medans vi fixade till det sista i utstyrseln. Mina tärnor blev superfina i de matchande klänningarna och med de svarta tightsen och de svarta accesoarerna blev deras outfits ursnygga. När klänningen väl var på, sminkningen fixad och smyckena på så infann sig just den där känslan som jag väntat på: "Är det där verkligen jag? Jag har aldrig känt mig så vacker någonsin. Pirret började också i magen när jag insåg att det stora närmade sig med stormsteg.
Ytterligare en förflyttning var tvungen innan kyrkan väntade; Vinslövssjön och fotografen. På morgonen hade vädret varit allt annat än soligt med regn och rusk men när vi skulle sätta oss i bilen och köra bröt solen igenom molntäcket och vädret blev hur fint som helst.
En minnesvärd upplevelse var definitivt turen ner till Vinkslövssjön.... hmmm... att köra bil iförd bröllopsklänning, korsett och dylikit är allt annat än enkelt och flera förare i bilarna vi mötte vände sig om när de såg oss köra förbi =)
Väl framme såg jag min blivande och han var så himla snygg och stilig i sina ursnygga kläder. Att han kände detsamma märktes direkt då han knappt fick fram ett ord när jag steg av bilen. Det enda han fick fram var: - Fy fan vad snygg du är älskling, jag är lyckligt lottad det ska du veta!
Björn och bestmännen hade också hämtat upp blommarna från Blomatt och de var så himla fina. Allt gick i rosa ton med utslagna rosor samt rosknoppar omgärdat av murgröna samt svarta band med svarta pärlor som ringlade sig runt buketterna. Men oj vad tung brudbuketten var, det hade jag aldrig tidigare trott.
När alla fått sina blomster började den riktiga fotningen. Jag och Björn har nog aldrig pussats och kysst så mycket som under den timmen men korten blev riktigt bra. Det största minnet jag har var över hur mina ögon sved när jag skulle posera emot solljuset för att få så upplyst ansikte som möjligt, men vad gör man inte för konsten! Och korten blev riktigt riktgit bra =)
När hela brudföljet var fotograferat och klockan närmade sig tre började hjärtat slå fortare och det var dags att styra mot Vinslövs kyrka. Olof, Jonna och Jessica körde före för att ta emot i kyrkan ,Mikael i egen bil och sist jag, Björn och Johan. De minuterna kändes som evigheter även om mina och Björns ögon möttes tusentals gånger och strålade av sådan kärlek att vi nästa höll på att gå av av förväntan.
Någon minut i tre parkerade Johan bilen bakom kyrkan och vi stegade mot kyrkan. Vad tror ni vi glömde i all hast? Jo, brudbuketten så klart, den låg i bilen. Tur man hade en bestman som var rapp i benen.
Utanför kyrkan stod pappa, Sebastian, Olof, Jonna och Jessica, Moa och vår underbara präst. Pappas ögon tårades en aning när han såg mig och verkligen insåg att han skulle leda sin äldsta dotter fram till altaret. Sebbe var överlycklig när han såg mamma och pappa men han ville inte gå med Moa fram till altaret utan isätllet fick Johan smyga in honom till farfar där han nöjt satt så fint under hela vigseln.
Innan klockorna ringde gick första följet in; Björn först sedan Jessica och Olof och sist Jonna och Johan. Kvar bakom de stängda dörrarna stod jag, pappa och Moa och hörde hur klockorna började slå. Tiden kändes som om den stannade och sedan öppnades dörrarna och bröllopsmarschen började spela. Längst fram såg jag min underbara blivande och jag kände hur jag riktigt lyste när jag gick fram till altaret med pappa vid min sida. Väl framme lämnade pappa över mig till Björn och vigslen började.
De absoluta höjdpunkterna jag minns av vigseln är ringpåsättningen, bröllopskyssen och den underbara sången av Kristina och Malena; "Du är allt" samt "För kärlekens skull". Jag hade gåshud när de sjöng och önskade att det aldrig skulle ta slut. När väl allt var avklarat och det var dags för utgång infann sig ännu ett sådant moment där tiden stod stilla. Jag och Björn vände oss om, fotoblixtarna smällde och ljudet av Queens låt " Dont stop me now" ljöd från högtalarna. Jag och Björn strålade av lycka och kysstes ännu en gång och när crescendot i låten satte igång började vi också gå emot utgången. När portarna slogs upp möttes vi återigen av strålande sol och hjärtat höll på att brista av lycka. När alla kommit ut ut kyrkan kom de också och kramade oss och önskade oss lycka till och grattis. Bröllopsbubblorna flög i luften och vi blev fotograferade tillsammans av alla gästerna. Ett speciellt minnesvärt kort är kortet över oss, kyrkan och alla gästerna (utom William och Sebastian som hade fullt upp med allt annat än att vara med på bild.
Efter en härlig stund utanför kyrkorna hördes ett annat muller i bakgrunden, det var brorsans bil och vår bröllopsskjuts som kördes fram. Bilen var superfin med björkar, burkar och ballonger. Jag , BJörn och Sebastian vinkade adjö till gästerna och sen bar det av på en runda innan vi vände upp till bygdegården där bröllopsfesten var planerad.
Där uppe möttes vi av alla gästerna plus en jättefin skylt, gjord av min moster och min svärmor. En väldigt fint målad skylt med mitt och Björns namn, datum och guldblästrade hästskor, som prydde ingången till bygdegården. Det speciella med just denna skylt var att jag hade sagt till Björn att jag tvunget ville ha en skylt vid ingången till lokalen. Så i hemlighet hade svärmor och min moster jobbat med skylten och sen satt upp den i sista sekund så jag inte skulle sen den förrän det väl var dags.
Gästerna skålade för oss och hurrade innan vi klev av bilen och sen minglades det och lyckönskades innan det var dags för Sebastians och Williams skjuts att hämta upp dem; syrrans svärföräldrar som så gulligt erbjöd sig att ta hand om killarna denna viktiga kväll.
När vi pussat om killarna var det dags att sätta oss till bords och njuta av den underbara maten Johan hade fixat, med assistens av brudgummen, Olof och Linda. Så himla mycket god mat! Allt från skagenröra, kyclingklubbor och medelhavsbröd till melon, vindruvor och potatisgratäng fanns att finna på bordet. Alla åt och njöt av den utsökta maten medasn jag tog det ganska lugnt.. min klänning satt ju ganska tajt redan...
Under middagen hölls flera minnesvärda tal och som traditionen bjuder så inleddes dessa av min far. Han höll ett tal som var så rörande att mina ögon vattnades samtidigt som mitt hjärta nästan svämmade över av kärlek. Ett annat tal som rörde samma känslosträngar både hos mig och Björn var det som Björns pappa höll.
Ett tal som kanske inte gav en värsta känslostormen inombords var det Anso och Linda höll. Däremot innehöll talet så mycket humor att mina ögon nästan tårades av allt skratt. När talet närmade sitt slut fick jag en fin prisrosett och äran att få genomföra ett ärevarv på plats. Det blev stående ovationer kan jag tala om!
När middagen var uppäten och ost och kexbordet dukades fram fick vi dels underhållning i form av en vansinnigt rolig monolog som vår DJ genomförde på scen samt en del lekar som svärmor planerat och förberett. Dessa aktiviteter gjorde middagen kanonbra och rolig.
Ett traditionellt moment återstod dock innan gottebordet dukades fram, nämligen bröllopsvalsen. Vi valde att inte dansa till en vals utan valde istället Michael Jacksons låt " I just can stop loving you". En låt som betyder så oerhört mycket för oss. De fem minuter som låten varade och vi dansade var så känslosamma och underbara att jag fortfarande får den där gåshudskänslan när jag hör låtens intro.
Efter ytterligare en omgång av stående ovationer lämnades det traditionella till förmån för det nymodiga och festen kom igång i full fart. Gottebordet med både gott i flytande och fast fomr dukades fram av våra duktiga servitörer. Till tonerna av en kanonbra blandad musik med bra ös i var dansgolvet fullt ända fram till småtimmarna. Jag tror inte jag satt ner mer än fem minuter på hela kvällen. Och på de fem minuterna lyckades jag få ner en bit av vår vansinnigt goda bröllopstårta. Sen var det bara upp igen och ännu mer fullt ös på dansgolvet.
Vid tretiden var det så dags att inse att festen var tillända. (Vi struntade helt i traditionen som säger att brudparet ska lämna festen först, vi stack sist av alla.. man vill ju njuta så länge som möjligt). Väl hemma stupade jag i säng och märkte inte ens att hela huset var fullt av toalettpapper och sängen full av risgryn... Jag somnade som en väldigt trött men ack så lycklig brud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar