Efter torsdagens dressyrträning var kroppen inte helt samarbetsvillig när jag skulle stiga upp ur sängen. Jag fick ta ett ben först, sträcka ut, känna hur hopdragen och genomarbetad muskeln var, sträcka ut igen och sen nästa ben. Efter ett tag så var faktiskt kroppen funktionell igen. Värre var det med magmusklerna; när jag brast ut i skratt (förmodligen något roligt som Sebastian gjorde)ville jag samtidigt brista ut i gråt då mina magmuskler protesterade lika högljutt som mina skrattmuskler jobbade!
Vad är de denna träningsvärk ett tecken på? Bra dressyrträning naturligtvis men framförallt att jag rider för sällan och behöver träna upp mig till en mindre bedrövlig konditions- och styrkenivå.
Steg ett för att nå denna ej så bedrövliga nivå blir att börja rida mer intensivt även på måndagen, vilket jag gjorde i höstas men nu under vintern har det blivit lite softa uteritter p.g.a snön.
Steg två blir att jag måste hitta motivationen till att ut och jogga lite. Så oerhörd nyttig träning som verkligen ger resultat. Ett och annat pass på gymmet hade nog också varit önskvärt men här måste jag skylla på tidsbrist så jag får hålla mig till min hemmaträning med situps(brukar klara 40 innan jag pausar) armhävningar(efter 15 st på knä darrar mina armar som asplöv i vinden) och plankan (som jag för tillfället klarar i mindre än 20 sek - bedrövligt). Så är planen nu gäller det bara att vara stenhård och följa den också. Kanske kommer då min träningsvärk efter torsdagarnas pass inte vara så jävlig som igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar