Torsdag innebär som vanligt dressyrträning och idag hittade jag minsann den där förbaskade sitsen som varit försvunnen de senaste veckorna. Plötsligt så bara satt jag där i traven som jag aldrig gjort något annat och vilken härlig känsla det är. Från att ha skumpat, fumlat och hoppat rundor de senaste gångerna så satt jag nu som klistrad i sadeln och allt gick så mycket lättare.
Aladdin som fått två rejäla genomkörare denna vecka kändes loss och fin och gick stadigt i form ända tills vi kom till den förbenade högra galoppen, då var det så motigt och stumt i munnen och formen försvann all sin väg. Jobbade på med att lossa men fick inte till det helt, vilket Aladdin förmodligen också har lärt sig. Hästar tänker ju i och för sig aldrig att de ska jävlas med en men jag kan garantera att lilla fina Aladdin definitivt utnyttjar ens svagheter och nu har han lärt sig att han kommer undan med att köra upp huvudet och bita tag i bettet i höger galoppen. I traven är det inga problem, så det är bara till att traggla och traggla och traggla för omöjligt är det inte det har ju fungerat bra innan.
Vänster galoppen var som en dröm däremot, stadig, rytmisk och reglerbar. Likaså fungerade avsaktningar och halter utan problem och öppnorna åt vänster som vi brukar ha så svårt för flöt också på bra. Så allt som allt är jag väldigt nöjd idag, det är bara den där höger galoppen som grämer mig, men det är bara att jobba på.
Som avslutning på kvällen ska jag ge mig i kast med Margareth Atwoods Oryx och Crake, en bok som jag för tillfället ägnar all ledig tid åt. Den är nämligen väldigt väldigt spännande samtidigt som den är skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar