Från vänster: M. och Zeidam, T. och Filippo, Jag och Aladdin och slutligen M. och Matisse. |
Både hästar och ryttare njöt i fulla drag av galopperna längs dammarna och den långa vindlande stegringen upp mot Trollsjön. Aladdin kändes riktigt fin och tuggade på bettet och skummade i munnen. I traven gick han med höga benlyft och travade på som aldrig förr. Tänk om jag hade lyckats få fram den traven i dressyrprogrammen.
Väl hemma på stallplanen var tanken att vi skulle fotografera hästarna lite. Matisse ställde upp sig som värsta fotomodellen och varenda kort på honom blev kanon. Aladdin och Zeidam verkade inte vara av samma kaliber utan här var det mer stendöd blick, öron bakåt och halvhjärtat engagemang. Förbaskade pållar!
Det var först i hagen som Aladdin bjöd på lite mer sug i blicken och framåtvända öron. Han hoppades nog på att jag skulle servera lite lunch...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar