När ens älskade barn har varit överallt och ingenstans hela dagen, mestadels har bråkat med en och varandra och man har testat alla pedagogiska modeller man känner till plus räknat till tio tusen gånger för att inte explodera är ens tålamodsbatterier tämligen uttömda. Lägg sedan till att ens vokabulär mestadels har innehållit "NEJ", "LÄGG AV", "SLUTA NU", "SKÄRP ER" och man dessutom har fått ett stort antal streck i svordomsprotokollet då finns det inget bättre än att hoppa i gympaskorna, kalla på Tuva, pussa de små änglarna (med dolda horn) och mannen hej då och sedan gå en härlig lång kvällsrunda.
(Fina gamla Wilma fick stanna hemma idag då hon har känts väldigt trött den senaste veckan)
På rundan njöt jag av både fågelsång, Veronica Maggio och fina pållar på bete. Fuxen till vänster skulle jag gärna smugglat ner i fickan och tagit med hem. Vilken häst! Tuva traskade på fint hela vägen men blev ganska så trött den sista biten så då fick vi drar ner på tempot en aning. För varje steg jag tog kände jag hur nivån på mina inre tålamodsbatterier sakteligen steg från -100 till +10. Tillräckligt mycket för att klara av en timmes fredagsmys med barnen (inte en minut längre...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar