Veckan som har gått

Veckan som har gått har varit fullspäckad hela tiden och från att ha sommarlov på heltid till att arbeta näst intill heltid är en stor omställning för hela familjen. Som tur är så hade mina snälla chefer sett till att vi inte började förrän halv nio hela veckan, vilket har varit guldvärt för mig och barnen.

Sebastian började på fritids i måndags och det var med lite trevande rörelser han släppte min hand och gick in till de andra första dagen men redan vid hämtningen berättade han om alla nya kompisar han fått och hur roligt det hade varit. Resterande del av veckan har jag fått en stor kram och sedan har det varit: -Hej då mamma! Ses sen!

Felicia har verkligen längtat efter kompisarna den sista veckan på sommarlovet men till sin besvikelse var det bara hon och 9 andra pojkar på avdelningen. Efter tre dagar med killarna sa hon till sin fröken: En dag till, sen slutar jag! Vilken tur då att hennes bästa kompis A. och mamma L. hämtade henne i torsdags. Äntligen fick hon leka med en tjej.

Personligen har vi aldrig försökt göra någon skillnad mellan pojk- flicklekar och Felicia har många killkusiner runt sig som hon leker med. Just nu verkar det dock som hon har kommit in i en period där det är tjejkompisarna som är roligast. Jag frågade henne varför hon inte ville leka med killarna på dagis och svaret jag fick var att de var så tråkiga och bara lekte själva.

Jag och Aladdin på väg hem ifrån träningen

Att komma tillbaka till jobbet är alltid roligt även om man nu efter första veckan känner lite panik över att hinna med allt som ska göras innan och när eleverna väl kommer. Klockan 08:00 på måndag morgon tar jag emot min nya elevgrupp. Spännande!

Dressyrträningen i torsdags gick riktigt bra och jag var så förbaskat nöjd när vi red hemåt. Äntligen kom vi till ridning direkt och kunde börja arbeta utan någon segdragen maktkamp om formen. Det kändes som allt flöt på bra och jag fick t.o.m. slutorna på diagonalen att fungera. Visst finns där mer att önska i framförallt höger slutan men vi har kommit en bra bit på vägen. Det viktigaste och roligaste var att Aladdin kändes så otroligt mjuk och fin hela passet. Utom i början förstås då vi red fram ute. Aladdin gillar inte alls det nya underlaget på utebanan och vill inte alls ta för sig där. Väl inne är det en helt annan häst man sitter på. Nu gäller det att behålla denna fina känsla ända fram till nästa lördag då det är dags för hemmatävling, vilket jag verkligen ser fram emot.

På måndag är det en stor dag för vår fina kille Sebastian. Han börjar nämligen i förskoleklassen och tar det stora steget in i skolvärlden. Läskigt och spännande på samma gång för både honom och oss!




Sebastian på Borås Djurpark