Årets sista dressyrträning

I torsdags red jag och Aladdin årets sista dressyrträning för Helen P. Nu är det uppehåll fram till v 6, men min tanke är att försöka tjuvstarta lite och träna några gånger i januari innan den ordinarie träningen kör igång.

Träningen i torsdags var lika rolig som alltid och vi fortsatte arbeta vidare med skolorna i både trav och galopp. Öppnorna flyter på riktigt bra samt slutan åt vänster. Slutan åt höger har vi fortfarande svårt för men den kommer mer och mer för varje gång. Positivt är att öppnorna i galoppen också går riktigt bra, speciellt i vänster galoppen.

I galopparbetet arbetade vi med enkla byten. Ett regelrätt enkelt byte innebär att du kommer i galopp, samlar, gör en övergång utan mellanliggande travsteg, skrittar 3-5 steg, fattar ny galopp. I teorin är det inte så svårt och skulle jag och Aladdin göra ett sådant i ett dressyrprogram skulle vi nog få en 5:a kanske en i 6:a i betyg. Svårigheten är att samla tillräckligt för att göra en fin övergång utan några travsteg men med tillräckligt mycket energi för att få en fräsch skritt. Det gick väl så där i ärlighetens namn. jag och Aladdin gör jättefina övergångar till skritt på volten (speciellt i vänster varvet) men så fort vi kommer på rakt spår blir det genast mycket svårare.

Vi kämpade på med blandade resultat. Om övergången blev ok så tappade vi formen i den nya fattningen och om jag samlade tillräckligt bröt vi av till trav osv. Däremot blev det inte fel galopp en enda gång vilket är ett bevis på att vi har lagt de problemen bakom oss i alla fall. Trägen vinner ju så det är bara att träna vidare och det är just detta som är tjusningen med dressyr. Den där exaktheten och precisionen som man vill få i alla moment och i all ridning. För en kontrollmänniska som mig så är dressyren helt klart den rätta grenen.

Om jag gör en överblick över höstterminen och träningarna så har jag och Aladdin inte precis gjort någon större utveckling rent momentmässigt. Vi tappade mycket tid pga av sadelproblemet och det är först den sista månaden som jag tycker att vi har kommit tillbaka till grundformen och kunnat börja arbeta ordentligt i galoppen igen.

Tittar jag resultatmässigt på tävlingarna denna höst så märks det dock en markant skillnad. Från att ha legat stadigt på 61 % så har vi under hösten istället legat på 64 % i snitt så något har ändå hänt med oss. Jag tror att det är den där precisionen och stadigheten, som jag skrev om tidigare, som vi har blivit bättre på och det är just detta som Helen Persson har hjälpt mig så mycket med. Att veta hur man ska lösa situationer när allt låser sig, när Aladdin blir spänd, när jag blir nervös eller när jag hamnar i läget där galoppen inte funkar. Tidigare så satt jag och blev frustrerad och Aladdin blev bara mer spänd, numera vet jag exakt hur jag ska göra för att inte hamna där och istället lösa situationen.

Sammanfattningsvis så är det på detta plan som jag och Aladdin har gjort den största utvecklingen denna höst och det är också på detta plan som man som ekipage växer. Det är inte längre jag som rider upp ett program eller Aladdin som visar upp sig utan det är vi som gör det tillsammans som en enda symbios.