Sprickfärdiga av stolthet

Ikväll var det dags för den årliga julfesten på förskolan och det var två stolta föräldrar som konstaterade att våra busungar var hur duktiga som helst. Felicia satt längst fram uppe på scenen och sjöng med i alla sånger och Sebastian klarade alla sina repliker i pjäsen.

Om det är nervöst att själv stå på scen inför en massa människor så är det ännu mer nervöst att sitta i publiken och veta att ens barn står där uppe bakom ridån och har fjärilar i magen. Något fog för mina fjärilar fanns det inte då Sebastian var så otroligt duktig i rollen som julhare. När vi körde hem frågade Björn honom om han hade varit nervös innan han kom in på scenen:

-Ja, jag var nervös men när jag tänkte på att du (pappa) var där ute (i publiken) så blev jag lugn!

Om jag var sprickfärdig av stolthet när Sebastian var uppe på scenen så var Björn sprickfärdig av stolthet efter det svaret.